Åtta barn står med garden uppe och öronen spetsade. Kista SC Boxning har träning i lysrörens sken.
– Jabb. Höger. Jabb.
Barnen slår på politikerns kommando. Han heter Ilyas Hassan och är sedan i somras en del av det verkställande utskott som utgör Vänsterpartiets ledning. Nu har han uppdraget att flytta fram partiets positioner i Sveriges förorter.
46 296 röster. Större än så var inte Tidöpartiernas seger i valet 2022. I många av storstädernas förorter – där det rödgröna övertaget är massivt – störtdök valdeltagandet. Tiotusentals väljare som tidigare röstat socialdemokratiskt tycks ha lagt sig på soffan eller lagt sin röst på partiet Nyans. Det kan ha avgjort valet till Tidögängets fördel.
Nästa gång ska Vänsterpartiet knipa de här rösterna och därmed bädda för en rödgrön valseger. Därför har Dagens ETC blivit neddragna i källaren till en idrottshall i Husby, på Järvafältet i nordvästra Stockholm, där partiets stjärnskott gör en tillfällig comeback som tränare i boxningsklubben. Fotografen följer Ilyas Hassan när han manar på barnen på det gröna platsgolv där han själv gnetat så många timmar som ung.
Minister i skyddsväst
Bilder är viktiga. Ilyas Hassan suckade tungt när arbetsmarknadsminister Mats Persson (L) för en tid sedan poserade i skyddsväst en bit härifrån. Att ministern hängde med polisen på utryckning och var klädd som dem motiverar inte bildsättningen från besöket i förorten, tycker Hassan.
– Mats Perssons västinlägg är ett symtom på ett större problem.
I Husby har nio av tio invånare utländsk bakgrund. Misstron mot dem sipprar gång på gång ur ledande politiker, enligt Ilyas Hassan. Som när statsminister Ulf Kristersson underströk att medborgarskap ”inte är någon resehandling” utan innebär en förväntan om att försvara Sverige med vapen i hand.
Ständigt glöms det bort hur förortsborna bidrar, enligt Hassan. Inte bara med jobb och skatteintäkter, utan med ideella insatser som täcker upp för brister i offentliga verksamheter.
– Det är vi som kliver in när staten tar ett steg tillbaka, som ser till att det finns läxhjälp och en boxningsklubb.
På väg från idrottshallen pekar Ilyas Hassan på den privatiserade vårdcentralen och på hus som allmännyttan sålt till privata bolag. Privata bolag som renoverade och satte hyror som frätte hål i hyresgästernas plånböcker. Överallt ser han spår av den ”nyliberala era” som han anser drabbat förortsborna särskilt hårt. De offentliga satsningarna har varit otillräckliga och vinstdrivande bolag med varierande ambitioner har ersatt delar av den offentliga verksamheten.
– Jag möter många som känner frustration, att politiken inte finns till för dem.
Hälften röstade inte
Den frustrationen hoppas Ilyas Hassan ska bli till politisk handling. Det talar han om när han slagit sig ner på pizzerian han gick till som ung och beställt samma kebabpizza som då.
Det låga valdeltagandet är en uppförsbacke. I valdistriktet där pizzerian ligger var det bara hälften av de som hade rösträtt som valde att använda den i riksdagsvalet 2022. Det innebar ett tapp på fyra procentenheter jämfört med 2018. I åtskilliga miljonprogramsförorter var raset betydligt större än så. I ett valdistrikt i Alby i Botkyrka dök valdeltagandet från 60 till 40 procent.
Vad ska få fler att rösta?
– Folk behöver känna hopp. Att deras situation, som beror på politiska beslut, också kan förbättras genom politiska beslut.
Han radar upp insatser partiet är med och genomför i det kommunala och regionala styret i Stockholm, alltifrån att rusta upp Husbys äventyrsbad till fria kollektivtrafikkort till unga på loven.
Är det ett dilemma för er att ni är med och styr i flera stora kommuner och får en del av ansvaret för de problem människor upplever?
– Dilemmat är att vi har en högerregering. Ska vi få till stora förändringar måste vi byta regering.
För en tid sedan deltog Ilyas Hassan på en pressträff där Vänsterpartiet föreslog tio miljarder i en krispott till bland annat skola och socialtjänst för att stoppa våldsvågen. En särskild sorts tystnad infann sig när Hassan tog till orda, bortom politikernas vanliga talepunkter. Han berättade om den man som sköts till döds i Husby i slutet av januari. En ingift släkting till den ökända kriminella nätverkledaren Rawa Maijid – och Ilyas Hassans gamla fotbollstränare.
Varför ville du berätta det?
– Vi behöver se att det är människor som mördas, oavsett om de hamnat i en destruktiv miljö eller inte.
Pengar är medlet för Vänsterpartiet, det handlar både om stärkta välfärdsverksamheter och att de med låga inkomster ska kunna få näsan över vattenytan med hjälp av exempelvis slopat karensavdrag och höjda barnbidrag. Den socialdemokratiska integrationspolitiken får sig en släng av Ilyas Hassans slev för de signaler partiet skickat om en hårdare linje, som Magdalena Anderssons tal om ”somalitowns” och förslaget att riva bostäder i utsatta områden.
– De bidrar till högerns narrativ. Folk känner att politiker hela tiden klankar ner på dem.
Redar: "Glömt integrationen"
Socialdemokratisk integrationspolitik stavas Lawen Redar. Hon har lett den arbetsgrupp i partiet som stakat ut den nya politiken på området.
Hon smiter ut från partistyrelsemötet i riksdagshuset för att träffa Dagens ETC. Hon ger den internationella vänstern en känga för att ha glömt integrationen.
– I val efter val efter val förlorar vänsterpartierna på att inte ha en agenda för integration. Vi kan inte överlämna avgörande sammanhållningsfrågor till etnonationalister, säger hon.
Vänstern har inte fattat vad det är hon vill göra – men det har Sverigedemokraterna gjort, enligt Lawen Redar.
– I varenda lokaltidning i landet säger sverigedemokrater att Socialdemokraterna vill införa tvångsintegration. Vad deras etnonationalistiska projekt handlar om är återvandring. De säger att svenskar med utländsk bakgrund aldrig kommer integreras, de blir terrorister, kriminella och kan inte anpassas till ett demokratiskt samhälle.
Hon håller med Ilyas Hassan om betydelsen av pengar. Bostäder behöver rustas upp och kvaliteten i skola och förskola stärkas, inte minst för att kunskaperna i svenska ska höjas. Då måste man prioritera insatser som sätter människor i arbete och får igång ekonomin – inte de skattesänkningar för rika som regeringen genomfört, anser Lawen Redar.
– Arbetslösheten drar iväg i de utsatta områdena. Det är våra busschaufförer, undersjuksköterskor och byggarbetare som nu blir arbetslösa för att den här regeringen har valt att de här människorna inte ska ha jobb.
Blanda befolkningen
Men pengar räcker inte. Det är Lawen Redars många gånger upprepade uppfattning. Ska utsatta områden sluta vara utsatta krävs också åtgärder för att förändra befolkningens sammansättning.
– Det kommer aldrig räcka att människor får jobb. Då flyttar de bara därifrån och de kapitalsvaga grupperna är kvar, utan de nätverk som behövs för att få jobb.
Därför vill hon ha såväl totalstopp på placering av nyanlända till utsatta områden som strängare regler för anhöriginvandring. Men också stimulanser för att bygga nytt, inklusive radhus och villor. Goda exempel finns enligt Lawen Redar på hur upprustning och mer blandad bebyggelse ger ringar på vattnet. Hon pekar på Rinkebyhöjden på Järvafältet och Albyberget i Botkyrka.
– Där bor människor som inte är kapitalstarka tillsammans med kapitalstarka som kan erbjuda nätverk på arbetsmarknaden. Det händer någonting. Barn växer upp och ser att åtminstone mer än hälften av föräldrarna har jobb.
Riv - i Filipstad
Lawen Redar må ha lagt flera förslag om att bygga och rusta upp. Men det enskilda förslag som fått överlägset mest uppmärksamhet handlar om motsatsen – riva. Slitna hyreshus med många utlandsfödda ska kunna rivas och de boende erbjudas nyare bostäder där det bor fler svenskfödda.
Runt storstäderna kommer det inte vara aktuellt, tror Lawen Redar. Istället pekar hon på hur Filipstad nu river bostäder för att slippa social dumping. De senaste åren har rika kommuner runt storstäderna hänvisat bostadslösa med försörjningsstöd till tomma lägenheterna i fattigare kommuner många mil bort.
– Idag får Filipstad sitta och betala försörjningsstöd och kan inte investera i nybyggen eller göra saker som skapar social sammanhållning.
Lawen Redar har besökt 49 utsatta områden under sitt arbete med integrationspolitiken. Hon slår ifrån sig bilden av att missnöjet mot socialdemokratin i områdena skulle handla om en utpekande retorik. Istället hävdar hon ett massivt stöd för den kurs hon nu pekar ut, som tar sig till uttryck genom att någon ställer sig upp på varje möte och säger:
– Om sossarna gjort det här för tjugo år sedan hade vi inte haft så stora utmaningar, om ni hade tagit våra villkor på allvar.