BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Risken är förstås att man stöter ihop med förövaren och att man hamnar i samma situation igen, utsätts för hot och våld, säger Dick Lindberg, utredare på Socialstyrelsen.
Vid inflytt är rutinerna bättre, då gör 79 procent av boendena en säkerhetsplanering tillsammans med personen som har behöva avskydd, enligt Socialstyrelsen. Dick Lindberg menar att det är av största vikt, både vid in- och utflytt.
– Det gäller kanske i ännu högre grad vid utflyttning. Då man inte har skyddet från det skyddade boendet är det viktigt att man har en planering på hur man ska hanterat säkerheten.
Enligt honom har de skyddade boendena angett flera skäl till att säkerhetsplaneringen brister, däribland att det går för fort när kommunen beslutar att personer ska omplaceras till andra boenden, eller att den enskilde själv väljer att avsluta boendeplaceringen med kort varsel.
– Men man har också en situation där det skyddade boendet ibland tänker, och har en uttalad policy, att det är socialtjänsten som har ansvaret för den fortsatta planeringen. Man betraktar det skyddade boendet som något temporärt och att allt som händer därefter är socialtjänstens ansvar.
Dick Lindberg menar däremot att en del av säkerhetsansvaret även ligger på boendena.
– Kommunerna har ansvaret för den fortsatta planeringen och det fortsatta stödet men det fråntar inte de skyddade boendena deras ansvar. Just med tanke på att personalen på det skyddade boendet har byggt upp en relation och känner den här människan kanske bättre än vad man gör från socialtjänsten, så är det viktigt att de finns med i en sådan planering.
– Det behövs mycket samverkan i den här typen av ärenden, säger han.
För medföljande barn är siffrorna ännu lägre, där har en säkerhetsplanering i samband med utflytt bara gjorts i 32 procent av ärendena enligt Socialstyrelsen.
– Barnen behöver en säkerhetsplanering i lika hög grad som de vuxna. Anledning till att det är ännu sämre för barn är väl att man förlitar sig på föräldern, att hon ska kunna ta ansvaret. Men barnen rör sig i miljöer där föräldern kanske inte är med alla gånger. De behöver verkligen ha en egen förståelse för säkerheten. Det hänger samman med att barnen på de skyddade boendena inte är rättsobjekt i den meningen utan de är medföljande. Det innebär i vissa fall att man inte ge dem så mycket uppmärksamhet som de skulle behöva. Det är allvarligt, barn far väldigt illa av de upplevelser som de har varit med om. De kan ha bevittnat våld och själva också blivit utsatta för våld. De behöver stöd och skydd i minst lika hög grad som den vuxna, säger Dick Lindberg.
Zozan Inci, ordförande på Riksorganisationen för kvinnor och tjejjourer i Sverige, Roks, känner inte igen sig i att rutinerna skulle brista.
– Roks kvalitetssäkrar sina kvinno- och tjejjourer, vilket innebär att de flesta kvinnojourer och tjejjourer har väldigt bra rutiner, även för utflytt. Vilket är väldigt svår för det mesta, de flesta kvinnor har ingen utslussningslägenhet att flytta till. Det beror ju på ett problem som vi tidigare har lyft – bostadsproblematiken. Men rutinerna, kring hur allt ska gå till, det är våra jourer bra på, skulle jag vilja säga.
Zozan Inci berättar vidare att många kvinnor erbjuds eftervård, det vill säga möjligheten till fortsatta stödsamtal i mån av tid. Samtidigt konstaterar hon att det även finns ärenden där hotbilden har försvunnit, till exempel i samband med att förövaren har frihetsberövats.
– Det är inte så att en kvinna ska flytta i morgon och man ber henne att tvätta sängkläderna, packa och sedan ingenting mer.
Hon anger att det främst är socialtjänstens uppgift att säkerställa kvinnans fortsatta säkerhet, men att kvinnojourerna kan bidra med sin kompetens på området – exempelvis kring hur man ska tänka kring säkerheten på sociala medier. Enligt Zozan Inci är det också vanligt att kvinnorna förminskar hotbilden, och sådana gånger kan kvinnojourerna ge råd kring det eventuellt fortsatta behovet av skyddad identitet.
– Det man kan konstatera är att samarbetet inte alltid fungerar bra, men man kan inte heller dra alla över en kam och säga att ingen socialtjänst fungerar bra. Vår erfarenhet är att det kan fungera bra – men det kan också fungera väldigt dåligt, säger hon.
Zozan Inci tycker också att det är viktigt att titta på vårdnadsfrågan, i de fall där kvinnorna har medföljande barn på det skyddade boendet.
– Kvinnor kan tvingas ha en fortsatt koppling till mannen då man tvingar barnen till umgänge med förövaren, om det är pappan. Det kan vara när kvinnan och barnet fortfarande bor på skyddat boende. Vi avråder sådana gånger. Det finns kommuner som lyssnar och tar till sig av det, men sedan finns det de som inte gör det. Ofta påverkar det både kvinnan och barnets process till bearbetning, men också möjligheten till att ha ett självständigt liv, säger hon.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
