Mellan Ursvik och Rinkeby i nordvästra Stockholm går numera en 85 meter lång bro. Den stod klar 2017, men har ännu inte öppnats för trafik. Bron ska binda samman två områden, bygga ihop en segregerad stad. På ena sidan finns det välbärgade Ursvik. Där har invånarna en medelinkomst på 37 752 kronor. På andra sidan finns Rinkeby, ett socioekonomiskt utsatt område där bara 14 procent tjänar över 26 700 kronor i månaden.
Trots att bron ännu inte är i bruk fick den 2019 Stockholms handelskammares stadsmiljöpris. Motiveringen: den spås kunna knyta band mellan två till ytan väsensskilda stadsdelar och skapa nya relationer människor emellan. Men inte alla håller med om den beskrivningen.
”De är rädda för oss i Rinkeby”
Sedan början av bygget har bron varit föremål för en hätsk debatt. Den 18:e april skrev Moderaterna i Sundbyberg följande på sin Facebooksida: ”Vi måste se till att bron mellan Rinkeby och Ursvik inte blir ett trygghetsproblem. Boende i Ursvik ska kunna lita på att staden har en plan och att frågan inte ignoreras. Gängkriminaliteten i Rinkeby ska inte påverka Ursviksborna.”
Hamdi Warsame, småbarnsförälder som nyligen flyttat till de nyproducerade lägenheterna några meter från bron på
Rinkebysidan, har svårt att förstå diskussionen om kriminalitet.
– Det finns redan en bro inte långt bort från den här, det är inte som att just den här kommer att påverka kriminella i området. Jag tror bron kommer att bli bra för många, inte bara för oss som bor i Rinkeby, men också för de som bor i Ursvik, säger Hamdi.
Företagaren Yassin Mohammed delar Hamdis syn. Vi möter honom på Rinkebytorget när han är på väg till sitt arbete. Han tycker att bron fått oförtjänt mycket kritik och snarare bör ses som en fördel för Ursvik.
– Jag har hört att flera från den andra sidan är rädda för oss här i Rinkeby, att de tror att vi bara är kriminella människor och att det kommer att påverka dem. Men vi kan inte ha ett samhälle där vi segregerar oss och lever i isolerade öar. Man måste mötas, det är bara så vi kan lära känna varandra och lära oss av varandra.
”Alltid soligt på Östermalm”
En av dem som följt brodebatten på nära håll är Veronica Stiernborg, gruppledare för Vänsterpartiet i Rinkeby-
Kista stadsdelsnämnd. Hon har tidigare riktat skarp kritik mot Sundbybergspolitikern och moderaten Axel Cornadi som stod bakom uttalandet på Sundbybergsmoderaternas
Facebooksida. Enligt Stiernborg är såna uttalanden stigmatiserande för människor i området, men ändå, menar hon, ett vanligt inslag i debatten om utsatta förorter.
– Rinkeby har varit känt för mig sedan jag var liten och bodde i Småland, redan då fanns det en bild av att området inte är integrerat. Jag anser att medier bär ett ansvar i det då de misslyckats med att ge en rättvis bild av Järva generellt, jag tycker framför allt inte att politiker gör det överhuvudtaget. Utspelet från Moderaterna är ett praktexempel på stigmatisering och misstänkliggörande av olika områden i Sverige. Och framför allt får det konsekvenser för oss som bor här.
På vilket sätt bär medier ett ansvar?
– Genom rapporteringar som stigmatiserar och svartmålar, men också genom bildsättning. Varje gång medier gör ett reportage i exempelvis Husby så regnar det, medan det alltid är soligt på Östermalm.
Vad möter du som lokalpolitiker för stereotyper om områden som Rinkeby?
– Att det skulle vara farligt att bo här. För några år sedan så hade vi en debatt om att Rinkeby med flera områden är ett ”kalifat”, att kvinnor inte kan röra sig fritt, att män kontrollerar området vilket skulle göra det osäkert att ens vistas här som kvinna. För mig som varit restaurangarbetare som arbetat i innerstan och tagit nattbussen hem så har jag stött på otryggheten, men man talar sällan om den typen av otrygghet.
Bron är ännu inte öppen för kollektiv- och biltrafik. Men för den som vill ta sig snabbt mellan Ursvik och Rinkeby är gångbron tillgänglig. På väg mot bron möter vi Ursviksbon Mujtaba. Han är 18 år och har länge sett fram emot att bron ska öppna.
– För mig är bron bra. Mina vänner bor på den andra sidan och tidigare har det varit svårt att umgås då vägen varit lång. Nu kan jag gå till dem snabbt.
”Bryter isolering”
Enligt Veronica Stiernborg är det här en aspekt av diskussionen om bron som glöms bort: att den i själva verket byggdes för Ursviksborna.
– Bro-debatten avspeglar för mig Moderaternas kriminalpolitiska strategier. Att de vill sätta upp en kamera skulle enligt dem resultera i att kriminalitet inte kommer till ett annat område, så funkar det inte. Det är inte så vi löser kriminalitet, kameraövervakning är inte en åtgärd, det syftar mest till att vilja skydda ”våra egna” , säger hon.
Bron gör det också lättare för Ursviksborna att inte bli isolerade, menar hon.
– Från början är den tänkt att underlätta kollektivtrafiken. I Ursvik finns ingen tunnelbana så bygget är egentligen till för att underlätta det för dem, så att de smidigt ska kunna ta sig vidare. Då kommer det inte längre handla om en uppfattad rädsla för att ta sig till Rinkeby, men att Rinkeby faktiskt kommer att bli Ursviksbornas bästa väg in till stan.
Personlig betydelse
Eddie är en av dem som flyttat till Ursvik. Han är ute med sin hund när Dagens ETC frågar vad han känner för bron och dess betydelse för Ursvik.
– Det är bra att vi kommer varandra närmre. Annars riskerar det att bli ett ”vi och dem”. Dessutom finns det billiga grönsaker i Rinkeby och många kulturer som jag gärna tar mer del av.
Bron hade byggstart 2015, men det kommer dröja fram till 2022 innan den färdigställs. Samtidigt som debatten rasar finns människor på varsin sida av bron som välkomnar den. Beatrice Saelström Hegner bor på Ursvikssidan ett 50-tal meter från bron. För henne har den inte enbart fått positiva konsekvenser för Ursvik, men även varit betydelsefull på ett personligt plan.
– Min kille bor på andra sidan bron, nu kan jag ta mig över till honom utan att det behöver vara så krångligt.
Dagens ETC har sökt Axel Conradi (M) men han har avböjt att kommentera.