När han somnat lyfter hon luren och ringer kvinnojouren för att få råd. 

Den där natten är gränsen på något vis nådd. Men det ska dröja ytterligare åtta år innan hon vågar ta steget och lämna, det berättar Maria, som i dag arbetar politiskt och sitter i Sveriges riksdag, för Dagens ETC.

Dagens ETC:s granskning av barnfridsbrott visar att det inte är ovanligt att pappor som utövat våld ges rätt till umgänge med sina barn vid vårdnadstvister. 

Det är precis det Maria oroar sig för, och ett av skälen att hon stannar. 

– Jag visste att min dotter skulle behöva umgås med honom själv. Så länge jag var där kunde jag skydda henne från hans attityder och handlingar. Men om jag inte var där visste jag inte hur han skulle agera mot henne, säger Maria.

Bara för att du är förälder så har du inte rätt till ett barn oavsett vad du gör.

Hennes man är inte dömd för något och Maria heter egentligen någonting annat, men sitter i dag i riksdagen. Hon är kritisk till det vår granskning visar, att barn tvingas umgås med våldsamma fäder.

– Det är ett sådant förlegat sätt att tänka. Bara för att du är förälder så har du inte rätt till ett barn oavsett vad du gör. Jag tycker att det är märkligt att vi 2024 har personer inom rättsväsendet som inte ser det. Då undrar jag om man inser att värdet som barnen har är lika stort som en vuxens, eller om man inte ser barnets värde, säger hon.

”Bara några veckor”

Efter skilsmässan bor dottern till en början hos föräldrarna varannan vecka. Men enligt Maria går exmannens liv utför efter skilsmässan. Hans alkohol- och spelmissbruk eskalerar och han förlorar jobbet. Situationen för dottern blir ohållbar och både polisen och Maria själv gör orosanmälningar till socialtjänsten. 

– När vi hamnade hos soc tänkte jag allt nu vet alla att han inte är någon bra pappa, jag trodde att de skulle markera. Men jag blev chockad, de bokade ett samtal för att lyssna vad han hade att säga och fokuset var att bygga en relation mellan honom och vår dotter snarare än att avkräva honom att han skulle ta något steg för att kunna vara en del i hennes liv, säger hon.

De hamnar i familjerätten för att komma överens om vårdnadsfrågan. Dottern är då 11 år och hon skriver ett kontrakt med pappan som säger att hon inte vill se alkohol eller våld när hon är hos honom.

– Men det kontraktet gällde inte så länge. Det tog bara några veckor så var han i samma situation igen. Då ringde min dotter mig och bad om att bli hämtad, säger Maria.

Bygger på att komma överens

Efter den händelsen släpper pappan kraven på att träffa sin dotter. Maria säger att hon känner andra som haft tuffare vårdnadstvister och tycker att praxis behöver ändras.

– Det ska inte vara så att man känner ”vilken tur att den här mannen inte ville fortsätta kräva vårdnaden”. Hur mycket utrymme ska de här männen egentligen få att fortsätta bete sig på det här sättet? Medan kvinnorna måste gå och vara oroliga för när nästa process ska komma, säger hon.

När hon själv skilde sig upptäckte hon att mycket bygger på att föräldrarna kommer överens. Allt från frågor om ekonomi och underhållsbidrag till vårdnad och umgänge.

– Systemet är inte byggt för de mest utsatta. Tanken om att det är superviktigt att reparera relationen mellan våldsamma pappor och barn måste bort. Det man måste reparera är de kvinnor som är utsatta och de barn som levt under den utsattheten. Sen får männen, om de lyckas bevisa att de har förändrats, få privilegiet att vara en del av barnens liv. Det kan låta hårt, men jag tror att man måste tänka så. Idag avkräver man inte de här männen någonting, säger hon.

Fotnot: Marias exman är inte dömd för något brott. Hon heter egentligen någonting annat, men vi väljer att anonymisera henne för att inte peka ut exmannen.