För några månader sedan släpptes en forskningskommentar av Conny Olovsson, ekonom på Riksbankens forskningsenhet, och häromveckan publicerades en debattartikel på SVT Opinion av samma riksbanksekonom. Här driver han tesen att larmrapporter om hotad civilisation och jordens undergång leder till klimatångest.

Och det helt i onödan – det krävs nämligen inga större livsstilsförändringar för att mota bort klimathotet, det räcker med en global koldioxidskatt och handel med utsläppsrätter. I själva verket är det enligt Conny Olovsson klimatpaniken som är det största klimathotet: ”Förslag om flygförbud, global nolltillväxt, barnbegränsningar och demokratins avskaffande – drivna av klimatpanik – är nog därför det största klimathotet”, står det i debattartikeln. Stefan Wirsenius, docent i miljö- och resursanalys vid Chalmers tekniska högskola, tycker att artikeln är uppseendeväckande.

– Dels för att tonen är raljerande, det framstår som att människor skulle ha drabbats av klimatpanik och att det i sig är ett hot. Men det är knappast det som genomsyrar samhället. De allra flesta lever sina liv ungefär som vanligt. Jag blev väldigt förvånad över att en anställd på en myndighet skriver så här, säger han.

Krävs fler åtgärder

Stefan Wirsenius som själv har forskat kring hur stor roll olika samhällsförändringar spelar för klimatet, reagerar också över slutsatsen att det räcker med koldioxidskatt och utsläppshandelssystem.

– I teorin är det jättebra med en rejäl koldioxidskatt, men vi kan inte förlita oss på att det kommer att gå igenom. Politiskt har det visat sig svårt. Det behövs också andra styrmedel, som stöd för elektrifiering av transporter och andra regleringar, säger han.

I debattartikeln påpekar Conny Olovsson och de två andra debattörerna, John Hassler och Per Krusell, båda ekonomiprofessorer, att vi inte vet hur en ökad koldioxidhalt kommer att påverka den globala medeltemperaturen. Men skulle det handla om en klimatkänslighet på 1,5 grader ”behöver vi inte bry oss särskilt mycket”. Stefan Wirsenius menar att det är osannolikt att det är där vi kommer att hamna.

– Det är sant att det finns osäkerheter, men de mesta tyder på att klimatkänsligheten är omkring tre grader. Sannolikheten för att det skulle ligga i det lägre spannet är väldigt låg.”

”Misstänkliggör opinionen”

Jonathan Metzger, ekonomisk historiker och docent vid institutionen för samhällsplanering och miljö på KTH, reagerade också över att artikelförfattarna tycks negligera klimathotets allvar. Samtidigt ser han budskapet som lovande.

– De erkänner ändå att vi behöver en slags försäkring, att det är bättre att ta i för mycket än för lite. Jag tycker det går i linje med det skifte man börjar se, att fler och fler nationalekonomer vänder sig bort från kalkylen där den kortsiktiga ekonomiska tillväxten är viktigare än klimatåtgärder.

Men David Kihlberg, klimatchef på Naturskyddsföreningen, tycker att budskapet är allt annat än lovande.

– Den vetenskapliga enigheten om klimathotet är robust och vi måste agera nu. Den här debattartikeln försöker relativisera klimatforskningen och misstänkliggöra den växande opinionen för att ta klimatfrågan på allvar, säger han.

Conny Olovsson själv har inte velat intervjuas. Men enligt Riksbankens presstalesperson ska debattartiklar som skrivs av ekonomer på forskningsenheten inte uppfattas som Riksbankens ståndpunkt. Riksbanken har dock själva spridit debattartikeln, bland annat via Twitter. David Kihlberg tycker att det är problematiskt.

– Istället för att så tvivel och misstänkliggöra borde Riksbanken ta sitt ansvar att bidra till omställningen. En början kan ju vara att se över sitt eget hus, idag bidrar ju riksbanken till ökade utsläpp, bland annat genom att finansiera kolgruvor. Det är ett reellt klimathot.