– Det är ju en bild som produceras och reproduceras överallt, kanske särskilt i populärkulturen, att vi ska sträva efter en kärleksrelation där två personer ingår. Det är ett väldigt fokus på tvåsamhetsnormen, säger Julia Johansson, som tillsammans med Simon Ceder har startat Relationsinstitutet.
Julia Johansson var inte bara trött på tvåsamhetsnormen och hur den styr oss, utan saknade överhuvudtaget mer varierade och filosofiska perspektiv på relationer. Själv funderade hon mycket på vad en relation egentligen är, hur vi kategoriserar olika relationer, och hur de får olika värde beroende på om det till exempel handlar om en kärleksrelation eller en vänskapsrelation.
– Jag kände ett behov av en större diskussion om relationer, på ett annorlunda sätt. Oavsett om jag läste psykologiböcker eller på något nätforum hittade jag ingen plats som tog flera grepp samtidigt, som ser på relationer ur flera olika perspektiv. Dessutom, när det skrivs eller pratas om relationer utgår man ofta från en hetero- och tvåsamhetsnorm, säger Julia Johansson.
Hoppas på fler samtal
För drygt två år sedan bestämde hon sig för att själv starta en plats där relationer kan diskuteras från alla möjliga håll och med olika infallsvinklar. Hon slog sig ihop med Simon Ceder, doktorand i pedagogik vid Lunds universitet som också han funderat mycket kring relationer och normer. Tillsammans startade de Relationsinstitutet. Det fungerar dels som en webbplats där olika skribenter skriver och funderar kring relationer, och dels som arrangör av publika samtal. Nästa år kommer de också hålla föreläsningar.
– Genom det vi gör hoppas vi få fler att tänka och prata om relationer på sätt som inte är så självklara, eller att överhuvudtaget få människor att prata om sina relationer, och inte bara om parrelationen, utan alla relationer.
Det är en sådan sak som Julia Johansson har funderat en hel del över – varför vi är så fokuserade på just tvåsamheten. Varför den anses vara så eftersträvansvärd och varför den oftast är utgångspunkt i såväl samtal som texter om relationer.
– Vi ingår ju i en massa olika relationer hela tiden, och inte bara mellan människor. Någon kan uppleva en stark kontakt med ett djur, någon annan känna att den har en relation med naturen. Jag tänker att relationer är något ganska organiskt, säger hon.
Relationsinstitutet funderar också kring vårt behov av att kategorisera. Som när det gäller vad för slags relation vi ingår i – om det till exempel är en parrelation eller en vänskapsrelation. Gränsen tillåts inte vara flytande, fast det kanske vore det mest naturliga ibland. Antagligen har också det att göra med tvåsamhetsnormen. Parrelationen är relationen framför andra. Är du en del av en sådan bör andra också få veta det. Och lika mycket, de förväntar sig att få veta.
Snäva kategorier
– Kategorier är ett sätt för oss att förstå verkligheten. Men kanske är kategorierna för snäva och fyrkantiga. Jag tror att vi behöver vara där och störa och rucka på dem och visa på fler alternativ.
Julia Johansson tror också att det vore bra om tvåsamhetsnornen blev lite mindre av en norm. Och framförallt, att den inte sågs som meningen med allt. Om parrelationen inte var det självklara målet skulle också misslyckandet bli mindre uppenbart.
– Som det är nu anses det så viktigt att ”hitta någon”, och gör man inte det är det något fel på en själv. Men felet kanske snarare ligger i samhällets syn på vad det är du ska uppnå.
En annan konsekvens av att kärleksrelationen värderas så högt är också känslan av misslyckande när den tar slut. Kanske hade det kunnat vara annorlunda om vi inte var så besatta av att sätta etikett, av att definiera någon som ett slut.
– Vad är ett slut egentligen? Saker tar ju inte bara slut för att man avslutar en relation. Har man haft en relation med en människa finns ju spår av den människan kvar i en. Och så är det ju oavsett vad det handlar om för relation. Och bara för att en relation tar slut i den traditionella parformen, behöver det inte betyda att relationen inte kan ta en annan form.
