Det är glädjande för arbetslösa om företagen anställer, men framför allt jublas det i styrelserummen. Vinsterna ökar och Sveriges vd:ar och styrelseledamöter har fått en löneförhöjning med 33 procent sedan 2007.
Men de anställdas löner har bara ökat med drygt 1,2 procent per år, i princip inflationstakten, under samma tidsperiod. Det visar Dagens ETC:s granskning av de 50 största svenska bolagens årsredovisningar. Färska siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, visar dessutom att företagsledarna haft anledning att fira ända sedan 80-talet.
Det överskott som arbetarna skapat har i allt större omfattning gått till vinster samtidigt som löntagarna fått en allt mindre andel. Löneandelen steg från 1950 till 1978 men har sedan dess minskat. I dag är vi nere på 1962 års nivå. Företagens ökade vinstandel har alltså skett på löntagarnas bekostnad.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Förlorad lönehöjning
Vi har låtit företagsekonomen Sten Ljunggren räkna ut hur lönerna hade sett ut om vi legat kvar vid 1978 års toppnivå. Uträkningarna visar att de svenska löntagarna har gått miste om en löneförhöjning på 11 procent vilket motsvarar 3 100 kronor i månaden för en medianlön, och 2 900 kr i månaden för en undersköterska. Men de flesta svenskar har inte upplevt den minskade löneandelen eftersom lönerna ökat.
– Vanliga löntagare har inte blivit fattigare men kapitalägarna har fått det väldigt mycket bättre. Dessutom har lönekollektivet splittrats upp. Sverige har fått en stor grupp som hamnat utanför det stabila lönearbetet. De så kallade prekära arbetarna har fått det mycket sämre, säger Erik Bengtsson, biträdande lektor i ekonomisk historia vid Lunds universitet.
Han menar också att lönerna inte ökat i lika hög takt som produktiviteten. Montörerna på Volvo sätter idag ihop fler bilar på kortare tid jämför med tidigare, men deras lönerna har inte ökat i samma takt. Det har alltså, enligt Erik Bengtsson, funnits utrymme för större löneökningar.
Men Erica Sjölander, utredningschef för IF Metall, menar att lönerna visst följt med produktiviteten.
– Jag tycker inte det finns siffror som stödjer den argumentationen. Det är inte så entydigt. SCB:s analys visar att lönerna ökat i takt med företagens bärkraft.
Hon tycker inte heller att de varit för försiktiga i förhandlingarna.
– Det kan jag inte tycka eftersom reallöneökningen har varit 60 procent de senaste 20 åren, säger Erica Sjölander.
Ekonomer och analytiker tvistar om vad som orsakat utvecklingen. Sverige är inte unikt. I alla jämförbara länder har löntagarnas andel halkat efter. Erik Bengtsson menar att robotisering och globalisering, det vill säga att svenska arbetare idag konkurrerar på en global arbetsmarknad är bidragande faktorer. Även fackens svagare ställning har gjort att man inte varit lika starka i förhandlingarna med arbetsgivarna.
Lägre krav i dag
LO:s chefsekonom Ola Pettersson ser att fackets krav är lägre i dag än på 70-talet.
– Men då hade vi antagligen för låga vinster. Många svenska företag var inte konkurrenskraftiga. Frågan är om det hade gått att göra på något annat sätt, säger han.
Han vill betona att trots att löneandelen sjunkit stadigt i alla jämförbara länder har utvecklingen planat ut i Sverige de senaste 10–15 åren.
– Vår jämförelsevis höga fackanslutningsgrad har spelat en viktig roll, säger han.
Olika effekter
När löneandelen sjunker är det inte bara löntagarnas privatekonomier som drabbas. Problem uppstår när mer pengar koncentreras hos kapitalägarna, menar Erik Bengtsson. Om de köper ännu en Picasso att hänga i sin Djursholmsvilla skapar det inte samma breda eftekter i ekonomin som när miljoner löntagare får det lite bättre och handlar mer mat på Ica.
– Den senare gruppens konsumtion ger positiva effekter på hela ekonomin. Det håller uppe efterfrågan och därmed tillväxten, säger han.
