Under 2023 kom 425 klagomål in på Sis ungdomsvård, visar en färsk rapport från Barnrättsbyrån. Det är 72 fler än året innan och den högsta siffran någonsin. Bland klagomålen förekommer hot, fysiskt våld och sexuella övergrepp. Trots tydliga instruktioner i regleringsbrevet, och hundratals miljoner inpumpade i myndigheten, har utvecklingen alltså fortsatt att gå åt fel håll. 

– Men måste ju fråga sig: Hur länge får en myndighet misslyckas? säger Barnrättsbyråns generalsekreterare Elin Wernquist.

Sis har nämligen inte gjort tillräckligt för att komma tillrätta med de många missförhållandena, anser Barnrättsbyrån. Myndigheten har endast gjort fem lex Sarah-anmälningar, trots de rekordmånga klagomålen. I årsredovisningen för 2023 finns dessutom inga analyser av våld från personal mot barn, samtidigt som barns våld mot personal behandlas utförligt. 

– Det gör en förtvivlad, kommenterar Elin Wernquist det bristande förändringsarbetet. 

Yngre flickor diskrimineras

Ytterligare en punkt som Sis utesluter från sin årsredovisning är Ivo:s larmrapport om att avskiljningar används på ett olagligt sätt. Istället skriver myndigheten att antalet avskiljningar har minskat – något som Barnrättsbyrån ifrågasätter som en effekt av missvisande redovisning. 

Bland avskiljningarna går det att urskilja ett tydligt mönster: Yngre flickor utsätts drygt fem gånger oftare än äldre pojkar. 

Varför är det så?

– När vi har pratat med de som har jobbat inom Sis så säger de: ”För att man kan.” Det är svårare att ge sig på en 18-årig kille – som kanske också har stöd av andra ungdomar – och brotta ner honom och slänga in honom i en isoleringscell. Men det kan man göra med en flicka som är tolv år. Det är den bistra sanningen, tror jag. 

Barnrättsbyrån kräver att avskiljningarna avskaffas, och hänvisar i rapporten till ungdomshemmet Klaraälvsgården. Där vårdas äldre, ofta kriminellt belastade pojkar. Och där rapporterades inga avskiljningar under 2023. Det visar att det är möjligt att bedriva tvångsvård utan åtgärden, argumenterar Barnrättsbyrån. 

– När man som barn är ledsen och förtvivlad, kanske skriker och är både besvärlig och jobbig, så vill man ändå inte bli bemött med våld och tvång. Utan med förståelse och empati. 

Liknande missförhållanden som de inom Sis skulle aldrig accepteras inom skolan, säger Elin Wernquist. Att det får pågå visar enligt henne på de tvångsplacerade barnens låga status.

– Det finns inte stora engagerade föräldragrupper som gör uppror, organiserar sig och sätter emot. Så det är vår uppgift, tänker jag. 

Nu ska alltså Sis läggas ner och ersättas av något annat. Medan det förändringsarbetet utförs behöver rättigheterna till de barn som nu är tvångsplacerade tas om hand. Därför kräver Barnrättsbyrån en krisplan för övergångsperioden. 

– Vi kan inte stå här igen 2025 och säga att vi har haft fler våldtäkter och fler misshandlar. Vi kan inte ha det så i en rättsstat.