Det beror på att pengarna i toppen i allt högre grad tas ut i form av utdelningar, räntor, aktievinster och överskott från fastighetsförsäljningar – det vill säga kapitalinkomster. Endast åtta procent kommer från löner och bonusar, som har en högre skattesats.

Slottsliknande Danderydsvilla

Årets herre på inkomsttäppan är H&M-miljardären Jan Bengtsson som tjänade 1,5 miljard i sammanlagda inkomster under 2022. Han tillbringar sin tid i en slottsliknande Danderydsvilla och på sin privata skärgårdsö full av inplanterade mufflonfår. 

Men han är inte ensam om inkomster i miljardklassen. Tvåan på listan är kasinokungen Jens von Bahr som tjänade 1,3 miljarder men betalade endast 30 procent i skatt. Under honom på listan finns skogsmiljardären Karl Hedin (730 miljoner) som för några år sedan fanns på talarlistan för en högerextrem bokmässa. 

På fjärde plats finner vi en veteran i sammanhanget. Det är 72-årige Fredrik Lundberg som har en aktieförmögenhet värd 68 miljarder kronor. Han har råd att köpa en Lamborghini varje dag i 32 år. Men på sina enorma aktietillgångar betalar han ingen skatt och han får behålla det mesta av sina årliga inkomster. Han tillhör den 0,01 procenten av befolkningen som tjänar mest. Han drog in 700 miljoner kronor i sammanlagda inkomster under ett enda år. På den summan betalades endast 29 procent i skatt. Miljardärer som Fredrik Lundberg har haft många goda år sedan finanskrisen.

Aktieägandet är extremt ojämlikt

Efter att förmögenhetsskatten togs bort 2007 – och därmed även statistiken – är genomgången av de 1 000 svenskarna med högst inkomst ett sätt att fortsätta granska vilka personer som sitter på de största förmögenheterna. Det ger också en bild av vilka som gynnats mest av de senaste decenniernas skattesänkningar. 

Inkomstkurvorna har pekat uppåt under lång tid vilket gör det allt svårare att kvala in på topp 1 000-listan. 2008 krävdes det tio miljoner i samlad årsinkomst men nu har nivån höjts till tre gånger så mycket – 33 miljoner. 

Listan domineras av en homogen skara kostymmän. Den genomsnittlige toppinkomsttagaren heter Johan, är 57 år gammal och bor i en luftig våning någonstans kring Strandvägen i Stockholm. Den profilen har varit oförändrad under de senaste 15 åren. Männens dominans ligger kvar på 84 procent men medelåldern har sjunkit från 70 till 57. 

Det hänger sannolikt ihop med att det har skett ett generationsskifte. Nu börjar miljardärernas barn ta över. I princip alla svenskar har, via pensionssparande, sparkapital på börsen. Men det totala aktieägandet är extremt ojämlikt fördelat och minst 40 procent av alla förmögenheter i Sverige är ärvda. Det innebär att en stor del av inkomstregnet i toppen kommer från tidigare generationers ekonomiska framgångar.

Rekordutdelning trots storförlust

En stor anledning till den explosionsartade ökning av svenska miljardärer är privatiseringen och utförsäljningen av offentlig egendom. Ingen annan har tjänat lika mycket pengar på det som den tidigare socialdemokraten Ilija Batljan. Hans bolag tjänade enorma pengar på att äga och hyra ut fastigheter till offentlig sektor. Men trots att hans riskfyllda affärer försatt hela bolaget i en djup kris har han ändå fått en rejäl slant. Under 2022 tjänade han 71 miljoner och mer är på väg. Trots att SBB gjorde en storförlust föreslår bolaget en riklig utdelning som, om den inte stoppas, innebär ytterligare 200 miljoner kronor till Ilija Batljan. Han är en av flera svenskar som blivit multimiljonärer på fastighetsaffärer det senaste året.

Ansamlingen av kapital hos allt färre personer på toppen hänger också ihop med att det så kallade skattetrycket har fallit i två årtionden, från 50 till 40,5 procent av BNP. Nu är skatterna tillbaka på 1975 års nivå. 

Den ekonomiska jämlikheten följer samma kurva. Mot slutet av 1980-talet hade Sverige relativt små ekonomiska skillnader men sedan dess har inkomsterna blivit alltmer ojämlikt fördelade. Klyftan mellan låg- och högbetalda lönearbetare har förvisso också ökat en del, men det är de extremt höga kapitalinkomsterna i toppen som driver ojämlikheten, skriver Finanspolitiska rådets i en ny rapport. Och myndigheten konstaterar att den ekonomiska ojämlikheten ökar snabbare i Sverige än något annat jämförbart OECD-land. 

”Visar inte hela bilden”

Rapportens medförfattare Annette Alstadsæter, ekonomiprofessor vid Handelshøyskolen i Oslo, poängterar att Sverige följer en global trend mot ökande förmögenhetskoncentration.

– Och med stora förmögenheter kommer kapitalinkomster. Att man har en lite lättare beskattning av kapital i Sverige blir ett incitament till att ta ut kapitalinkomst istället för löneinkomst. Men den statistiken som ni får från SCB visar inte hela bilden.

Annette Alstadsæter har analyserat data från Norge, som till skillnad från Sverige har ett förmögenhetsregister. 

– Vi kunde se att det endast är tio procent av de totala toppinkomsterna som plockas ut. Resten av överskottet döljs i olika holdingbolag.

Det är ett globalt fenomen att de rikaste betalar allt lägre andel skatt av sin totala reella inkomst. Och det ökar kapitalkoncentrationen i toppen. De fem rikaste svenskarna: H&M:s Stefan Persson, tre Rausingar och Antonia Ax:son Johnson äger tillsammans mer än vad fem miljoner svenskar gör tillsammans. Det räknade organisationen Oxfam ut i höstas och kopplar samman ojämlikheten med avskaffad arvs-, förmögenhets- och fastighetsskatt. 

Sitter på sina förmögenheter

Men även den svenska bolagsskatten har trappats ner av såväl Reinfeldts som Löfvens regeringar. 2021 sänktes bolagsskatten ytterligare till 20,6 procent och är nu lägre än i USA, Danmark och Norge. Sänkningen följer en internationell trend där flera andra länder går samma väg samtidigt som många av de största multinationella företagen gjort rekordvinster.

Finanspolitiska rådet varnar för att ökad ojämlikhet i Sverige riskerar att leda till minskad tillit i samhället, ökad kriminalitet och att demokratin urholkas. 

Annette Alstadsæter noterar att skattesystemet har tappat en del av sin omfördelande effekt.

– De sitter på sina stora förmögenheter i toppen. Det är ett problem eftersom de kringgår det som är syftet med skattesystemet att man ska bidra efter förmåga.