Rekordår för skadeinsekter i Medelpad

Platsen är i skogarna kring Bredbyn, söder om Njurundabommen. Tre trattformade svarta rör står på ett kalhygge. Det är en av Skogsstyrelsens kontrollstationer för att övervaka och räkna antalet granbarkborrar. Den laddas med feromoner, doftämnen som lockar hanbaggarna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Rekordår för baggarna

Just den här stationen har tillsammans med en station i Furuberg, utanför Hassela på andra sidan länsgränsen, haft rekordmånga baggar just i år.

– Vi har som riktmärke att om det är över 10 000 granbarkborrar per fälla och sommar finns det risk för skador på stående skog. Här har vi haft över 25 000. Aldrig tidigare har så många fångats längs med Norrlandskusten.

Granbarkborren är bara cirka fyra millimeter lång, svart och oansenlig, men kan göra stora skador på skogen där den snabbt kan döda hela bestånd av stora friska granar.

– Det är en vanligt förekommande insekt i granskogen som normalt livnär sig på vindfällen, säger Niklas Åberg.

Det var efter de kraftiga stormarna som har drabbat Medelpad under senare år, Dagmar under julhelgen 2011 och Ivar vid Lucia 2013, som populationen av granbarkborre ökade kraftigt.

– Det blev ett uppdukat smörgåsbord. Och när populationen växer snabbt ger den sig även på levande träd.

Försvagad granskog

Under några år har särskilda regler gällt för stormfällt virke och Niklas Åberg menar också att skogsägarna har varit duktiga på att ta ut det skadade virket ur skogen, vilket minskar granbarkborrens möjligheter att sprida sig.

Ändå har nya rekordnivåer uppmätts i år.

– Ja, det är förvånande. En förklaring tror vi är att granskogen har låg vitalitet, ständigt återkommande försommartorka har försvagat granskogen i området och gjort den mindre motståndskraftig mot angrepp från skadeinsekter. Det är en klimatförändring som vi kan se sedan 80-talet i nederbördsdata.

En annan faktor är, enligt Niklas Åberg,  gallring som har gjorts i gamla granskogar, vilket också har bidragit till att försvaga den kvarvarande skogen.

Riskfaktor i framtiden

En framtida riskfaktor är också torra områden där det tidigare har  vuxit tall men där man i stället har planterat gran.

– Tidigare har vi inte haft så mycket forskning och kunskap om granbarkborren i de norra delarna av landet. Utbrotten de senaste åren har gjort att vi lärt oss mycket och vi ser också skillnader mellan norra och södra Sverige. Bland annat behövs det färre granbarkborrar för att ta död på en gran här i norr, kanske bara en tiondel jämfört med i söder.

Ett annat bekymmer är den tidiga svärmningen i år. Vanligen hinner granbarkborren i vårt klimat bara med en generation per år.

– I vår hade vi en tidig svärmning, redan i mitten av maj, vilket ökar risken att vi får även en andra svärmning innan sommaren är slut. Men det kan vi se först i slutet av augusti. Det hände även för tre år sedan, berättar Niklas Åberg.

Likritningen i skogsbruket med stora planteger av samma trädslag underlättar också för skadeinsekterna.

– En blandskog blir motståndskraftigare. Granbarkborren gillar till exempel inte doften av björk och vi ser att den undviker granar som står intill björk.