Regler fick brytas för att ge barnen husrum

– Jag fick samtalet om jag kunde ansvara för ett boende på kvällen och mina kollegor på förvaltningen satte upp boendet samma kväll. De gick runt här och tog lampor, kaffekokare och annat från förvaltningen för att barnen skulle få det bra. 

Morgonen efter mötte Jenny Österlind åtta nyrekryterade personer som hon aldrig träffat tidigare och de öppnade ett boende med 40 platser för ensamkommande barn på Söderslättshallen i Trelleborg. Jenny Österlind berättar att hon hade tur. Av de åtta som anställdes var det flera som talade dari, farsi och andra språk. Eftersom de kunde tala med barnen och ungdomarna på deras eget språk fick de väldigt fin kontakt med dem. 

”Fint att se glädjen”

Vi tittar in i det tidigare boendet som numera är nedlagt eftersom man hittat bättre alternativ. Silvertejp klistrat på golvet med olika nummer visar var sängarna stod. Jenny Österlind berättar att trots barnens hemska upplevelser var det positivt att se att de mitt i den osäkra tillvaron också kunde vara glada.

– Killarna spelade fotboll där ute och det var fint att se glädjen trots att de mår psykiskt dåligt.

I en annan del av staden har en transitcentral byggts upp för att få mer struktur på mottagandet. Hit kommer barnen direkt med bussar från färjorna. Jag möter Cecilia Lejon i ett stort rum där ena väggen domineras av en vit tavla där samtliga boenden står uppskrivna. Varje boende har namn efter en gud: Poseidon, Amor, Oden och Freja. Listan är lång och varje dag klockan åtta och klockan två räknas hur många barn som finns kvar på boendena. 

Att stämma av antalet barn också på eftermiddagen började efter upptäckten att många av barnen som väljer att avvika gör det efter lunch. Anledningarna till att drygt hälften av barnen har avvikit är flera, men en är att det tar så lång tid innan Migrationsverket registrerar barnen så de kan komma vidare i systemet. Många barn har bott flera veckor i stora sovsalar.

– Det händer ju ingenting så det är ett relevant icke litande om jag uttrycker det så, säger Cecilia Lejon. 

Tidigt bestämde sig kommunen för att de kunde erbjuda tre saker, tak över huvudet, en säng och mat. Cecilia Lejon berättar att kommunen brutit mot många 

regler för att få igång boenden snabbt.

– Skulle vi öppnat ett boende som varit värt namnet och som skulle vara godkänt enligt alla regler så hade vi haft alla barnen på gatan. Vi hade inte fått fram ett enda boende än.

Vara på plats inom tio minuter

Ett annat exempel där man gått ifrån de vanliga reglerna är vid anställning av personal. 

– Normalt sätt när man ska jobba med barn är att det krävs utdrag ur belastningsregistret innan anställningen påbörjas. Allt sådant har vi helt fått bortse från. Ibland har intervjuerna skett via telefon och har mycket väl kunnat avslutas med att du är anställd och du ska vara där om tio minuter och om en kvart kommer barnen.

Från det mest akuta skeendet när de började öppna boenden har Trelleborg nu fått hjälp av en del andra kommuner. Det finns nu också ett speciellt boende för flickor och några boenden för yngre barn.

När jag lämnar transitcentralen står en ny buss utanför med ensamkommande barn som ska registreras för att få tak över huvudet, en säng och mat.