I början av april beslutade regeringen att genomföra Trafikverkets nationella plan för transportsystemet 2014-2025. Satsningen innebär bland annat att 155 miljarder går till drift och underhåll av vägar. Dessutom medfinansieras vissa vägprojekt, exempelvis Förbifart Stockholm.
Men transportplanen har fått mycket kritik. När förslaget kom tillbaka från remiss i höstas mötte det mothugg från flera tunga instanser, som menade att det fanns det stora brister framför allt vad gäller miljöhänsyn.
Redan i ett yttrande från september förra året framförde Naturvårdsverket att Trafikverket inte har beräknat hur satsningen inverkar på trafikutvecklingen. Därför går det inte heller att veta hur klimatet eller miljön i stort påverkas. I en av Trafikverkets underlagsrapporter står bland annat att det inte finns ” underlag för att bedöma om planförslaget förändrar mängden personsbils- och lastbilstrafik samt gång-, cykel- och kollektivtrafik.”
Inför beslut av det här slaget krävs enligt miljöbalken att en så kallad miljökonsekvensbeskrivning görs. Där ska det redovisas vilken effekt byggandet av exempelvis nya vägar har på miljön. Men Naturvårdsverket menar alltså att utredningen i det här fallet är undermålig.
– Vår bedömning är att man inte följer miljöbalkens bestämmelse, säger Mikael Johannesson, projektledare på Naturvårdsverket.
Inte utrett några alternativ
Myndigheten är också kritisk till att det inte redovisas några alternativa förslag i planen.
– Det finns en konflikt mellan transportpolitiska mål om ökad tillgänglighet i trafiken och minskad miljöpåverkan. Vi tycker att politiker borde prioritera mellan dessa mål, inte myndigheter och experter. Ett sätt är ta fram olika alternativ för politiska beslut, vilket också krävs enligt miljöbalken. Men så har inte skett, säger Mikael Johannesson.
Att man inte följt lagen håller dock inte Torbjörn Suneson, senior rådgivare på Trafikverket, med om.
– Vi ser det inte så, utan har visst gjort en bedömning av hur planförslaget påverkar trafikutvecklingen. Det har gjorts prognoser tidigare som vi utgått ifrån. Att ta fram en alternativ transportplan har inte varit uppdraget. Vi tolkar miljöbalken olika, säger han.
Enligt Naturvårdsverket är det känt inom både nationell och internationell forskning att ökad tillgänglighet på vägarna leder till mer trafik, och därigenom mer utsläpp. Men Torbjörn Suneson menar att satsningen inte nödvändigtvis kommer att medföra mer bilism.
– Ny infrastruktur genererar i sig oftast inte i stora nya trafikmängder i ett redan existerande system. Det är sysselsättningen och vilka ekonomiska styrmedel man väljer som ger stor påverkan på resandemängden. Inte de här investeringarna, säger han.
Även Naturskyddsföreningen har kritiserat transportplanen, både vid remiss i höstas och i samband med beslutet i början av april.
– Det har inte skett någon ändring av förslaget så att dess klimatpåverkan minskar, säger Sven Hunhammar, klimatchef på Naturskyddsföreningen.
Han tycker bland annat att Trafikverkets plan satsar för mycket på vägar. Sven Hunhammar anser att tillgängligheten istället skulle kunna öka genom att man förstärker kollektivtrafiken, och han saknar även tydliga mål för järnvägstrafiken.
– Det måste skapas ett transportsystem som stämmer överens med klimatmålen. Då behöver man tänka igenom hur mycket järnvägstrafik som krävs. Men regeringen har inte utgått ifrån klimatmålen i den här frågan, säger han.
Detta vänder sig dock Torbjörn Suneson emot.
– Det satsas betydligt mer på järnväg än på väg när det gäller att utveckla transportsystemet, säger han.
Flera andra instanser, framför allt i norra Sverige, har också reagerat starkt mot att det saknas anslag till järnvägen. Det handlar bland annat om bygget av Norrbottniabanan, en planerad järnvägslinje mellan Umeå och Luleå. Banan skulle underlätta för både person- och godstrafik. Men i förslaget till transportplanen skriver Trafikverket att ”Norrbottniabana har låg samhällsekonomisk lönsamhet”, och därför inte innefattas i satsningen.
– Regeringen har valt att satsa relativt mycket pengar på gruvnäringen i norr, med bland annat kapacitetsökningar på Malmbanan och utbyggnad av vägen mellan Pajala och Svappavaara. Trots planramens storlek har Norrbotniabanan inte kunnat inrymmas av regeringen, säger Torbjörn Suneson.
