Bild: Montage. Pontus Lundahl/TT, Bertil Ericson/TT, Tomas Oneborg/SvD/TT och Jessica Gow/TT
Dagens ETC
Skolpersonal, vårdpersonal och socialarbetare reagerar med bestörtning och oro på regeringens budget som i praktiken innebär mångmiljardbesparingar på välfärden. Socialsekreteraren Anna Nordin vet inte längre hur hon ska kunna följa socialtjänstlagen.
– Det blir väldigt svårt att spara ytterligare på samhällets mest utsatta, säger hon.
”En utmanande tid ligger framför oss”, sa finansminister Elisabeth Svantesson (M) i samband med att hon la fram regeringens budget för 2023 förra veckan. Sedan presenterade hon de sex miljarder som skjuts till i statsbidrag till landets kommuner och regioner – vilket i sammanhanget ska jämföras med de 20–30 extra miljarder som SKR, Sveriges kommuner och regioner, sagt behövs enbart för att parera kostnadsökningarna till följd av inflationen och undvika nedskärningar i välfärden. När Dagens ETC pratar med representanter från vården, skolan och socialtjänsten är alla oroliga för vilka konsekvenser sparpaketet på välfärden kommer att få.
– Man har ju i många år redan innan det här pratat om kostnadseffektivitet och att hålla budgeten i balans, vilket i praktiken betytt besparingskrav och striktare bedömningar, säger Anna Nordin som är socialsekreterare på vuxenenheten i Kungsbacka och jobbar mot missbruksproblematik och våld i nära relationer.
Som socialarbetare ska hon först och främst se till de behov klienterna har.
– Men utifrån en sådan styrning, som sätter ekonomin i första rummet, blir det ju en fråga om prioriteringar.
Tio miljoner ska stoppa brotten
I vissa fall ser hon som handläggare ömmande behov, men tvingas skjuta på insatser som verkligen skulle göra skillnad så länge inte läget är akut eller direkt livshotande.
– Man tvingas gå emot sig själv. Det är väldigt frustrerande. Det kan handla om att man trycker på hemmaplanslösningar, som vi kallar det, ända tills det inte finns någon annan lösning än tvångsvård, istället för att sätta in mer förebyggande åtgärder för att inte behöva hamna i det akuta läget, säger Anna Nordin.
Att regeringen väljer att spara in på just statsbidraget, vilket kommer få direkt påverkan på kommunernas socialtjänstbudgetar, tycker hon är djupt oroande.
– Det blir väldigt svårt att spara ytterligare på samhällets mest utsatta. Hur man behandlar de svagaste och mest utsatta säger också något på ett väldigt tydligt sätt om vilka värderingar man har, säger Anna Nordin.
Hon får medhåll av Heike Erkers, ordförande för Akademikerförbundet SSR, som organiserar landets socialsekreterare.
– Jag förstår att landets socialsekreterare är oroade, majoriteten av dem tampas redan idag med en resursbrist. Enligt lagen ska också socialtjänsten jobba med förebyggande insatser, för att alla barn ska få växa upp under schyssta förhållanden och alla föräldrar ska klara av att vara föräldrar. Men så ser det tyvärr inte ut idag, det är för skralt, säger hon.
I budgeten avsätts tio miljoner för att ”stärka socialtjänstens arbete mot ungas brottslighet” – den fråga som inför valet var en av de allra hetaste. Akademikerförbundet SSR menar att det snarare skulle behövas tio miljarder, alltså tusen gånger så mycket.
– För att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen behövs tio miljarder bara i förebyggande insatser. Tio miljoner fördelat på 290 kommuner, det är ett hån, säger Heike Erkers.
Förstår inte problemet
På Vårdförbundet är man i det närmaste förskräckta över hur lite som tilldelas landets kommuner och regioner i statsbudgeten.
– Vi var väldigt tydliga redan innan valet med att de resurser som avsattes för vården inte var tillräckliga för att nå upp till de krav som Socialstyrelsen har satt upp för en god och säker vård, och nu blir det alltså ännu värre. Det vi ser är en nedmontering av vården som kommer att leda till fler vårdskador, längre köer och en personal som inte orkar jobba kvar, säger Jani Stjernström, vice ordförande på Vårdförbundet.
Carin Lhotsky som jobbar som specialistsjuksköterska på Rosenlunds närakut i Stockholm konstaterar att hon inte är någon expert på statsbudgetar, men tycker framför allt två saker sticker ut och provocerar.
– Dels att man formulerar det som en satsning genom vilken man skjuter till resurser för att korta vårdköerna och öppna fler vårdplatser. Bara att man formulerar det så visar på att man inte förstår problemet. Det finns vårdplatser men det finns inte personal och därför är de stängda. Detsamma gäller vårdköer. Vårdpersonal vill inte jobba kvar men produktionen ska fortsätta på samma nivå, då blir det kö, säger hon.
Underskott på 20 miljarder
Den andra punkten som provocerar Carin Lhotsky är sänkningen av bensinpriset, som är den enskilt största posten i statsbudgeten.
– Det finns så mycket i välfärden att satsa på för att vi ska kunna ta hand om varandra och så satsar man istället på att göra det billigare att åka bil! Det är så fult att man bara blir uppgiven och ledsen, säger hon.
Vad avser skolan har regeringen avsatt fyra extra miljarder som är tänkta att gå till fler speciallärare, bättre och fler läromedel, en förstärkt vuxenutbildning samt att fler lärare ska kunna vidareutbilda sig och utvecklas i sin yrkesroll.
Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet, menar att satsningen är välkommen men påpekar att förbundet räknat ut att det saknas 21,4 miljarder i budgeten enbart för att kompensera förskolan och skolan för de av inflationen ökande kostnaderna under nästa år.
– I praktiken kommer vi att få ett underskott på över 20 miljarder, vilket kommer leda till färre lärare, fler sjukskrivningar och lägre kunskapsresultat, säger hon.
Främst kommer nedskärningen att få allvarliga konsekvenser för de elever som behöver mest stöd för att klara sig igenom skolgången, befarar Johanna Jaara Åstrand.
– Förskolan och skolan är redan underfinansierad som det är, vilket vi ser konsekvenser av som större klasser, mindre tid för varje elev, sämre undervisning och stödinsatser som uteblir. Det här är verkligen inte vad Sverige behöver, säger hon.