– Vår bedömning är att fler kommer att vilja medverka till att klara upp brott. Plötsligt finns det något som gör att det lönar sig att samarbeta, sa justitieminister Morgan Johansson (S) under presskonferensen.
Ett annat argument från regeringen är att både Danmark och Norge har liknande system – även om det inte kallas kronvittnen – och att det där visat sig vara lyckat. Men enligt experter i de båda grannländerna som Dagens ETC har pratat med är det svårt att dra sådana slutsatser. David Sausdal, dansk kriminolog och biträdande universitetslektor vid Lunds universitet, säger att det överhuvudtaget saknas ordentliga utredningar kring de så kallade gängpaketens effekter i Danmark – alltså de lagpaket som införts i olika steg sedan 2004, och som innebär tuffare tag mot gängkriminella.
– Kronvittnessystemet är en del av de här paketen. Men vi vet lite om vad de egentligen har lett till. Vi har sett att antalet gängmedlemmar har blivit färre, men om det beror på till exempel hårdare straff och att man får använda kronvittnen, eller på att det faktiskt satsas mycket på socialt förebyggande arbete, det finns det ingen forskning på, säger David Sausdal.
”Händer inte så ofta”
I Sverige är tanken att kronvittnen framför allt ska användas som ett sätt att få fler att vittna mot kriminella gäng. Om det har fått den effekten i Danmark är också svårt att säga, menar David Sausdal. Han får medhåll av Kristian Mølgaard, ordförande i danska Försvarsadvokaternas förbund.
– Ja, om de som vittnar gör det för att de hoppas på lägre straff eller om de hade gjort det ändå, det kan vi inte veta, säger han.
Straffreduktion används inte bara när det handlar om organiserad brottslighet i Danmark, utan även vid till exempel narkotikabrott. Men Kristian Mølgaards uppfattning är att det inte är särskilt vanligt.
– Visst sker det att vittnen som själva är misstänka får lägre straff för att de lämnar upplysningar om andra, men jag skulle inte säga att det händer så ofta.
När det väl sker föregås det alltid av debatt, enligt Kristian Mølgaard. Att sänka ett straff i utbyte mot värdefulla uppgifter är inte okomplicerat.
– Det finns många svårigheter, som vilken vikt man egentligen kan lägga vid de uppgifter vi får. En som är misstänkt för narkotikabrott till exempel vill ha straffreduktion, och har då ett motiv för att ange varifrån narkotikan kommer. Kan vi lita på uppgifterna? Systemet är långt ifrån oproblematiskt.
I Sverige har Advokatsamfundet också varnat för att oskyldiga kan pekas ut. Också det är en invändning Kristian Mølgaard förstår.
– Ja, absolut. Det är en risk vi inte kan bortse ifrån.
”Viktig metod”
Även i Norge används strafflindring både vid narkotikabrott och vid andra mål som har med organiserad brottslighet att göra. Precis som i Sverige är det sistnämnda ett argument som politikerna ofta använder – möjligheten till att få nedsatt straff ses som ett sätt att komma åt kriminella gäng. Hur väl det fungerar är svårt att säga, enligt Merete Smith, generalsekreterare i norska advokatsamfundet. Inte heller finns uppgifter på hur vanligt det är.
– Det används då och då, oftast när det gäller narkotikabrott eller gängbrottslighet. Om möjligheten att få straffreduktion gör att fler vittnar kan jag inte svara på, men min uppfattning är att polis och åklagarmyndigheten ändå tycker att det är en viktig metod, även om det absolut finns problem med det, säger hon.
De svårigheter som rättsväsendet upplever i Norge liknar dem i Danmark – risken finns att oskyldiga pekas ut, och trovärdigheten kan ibland vara svår att bedöma. Merete Smith menar att det är avgörande att strafflindring aldrig blir ett löfte, utan att det är domstolen som beslutar om en misstänkt ska få förkortat straff.
– Det ska aldrig kunna bli en förhandlingssituation om vad som krävs i utbyte mot strafflindring. Ännu viktigare är att man inte kan förhandla om själva skuldfrågan, som i USA. Det måste vara domstolen som avgör både om någon är skyldig och om personen har bidragit med uppgifter som är värda strafflindring.
Tanken är att det ska vara gången även i Sverige. En brottsmisstänkt som vittnar ska inte kunna bli lovad straffreduktion, utan det är upp till domstolen att avgöra.
Enligt Svenska Advokatsamfundet är riskerna med ett kronvittnessystem betydligt större än eventuella vinster.
Redan i sitt remissvar till den utredning som ligger till grund för regeringens förslag var advokatsamfundet kritiska till att Sverige ska börja använda sig av kronvittnen. Och den kritiken kvarstår.
– Inom den gängkriminella världen ska det mycket till för att man ska ange någon annan. Om man inte är garanterad strafflindring, varför skulle man då ange någon? Man riskerar mycket genom att göra det. Det är tveksamt om systemet skulle få effekt, säger Mia Edwall Insulander, Advokatsamfundets generalsekreterare.
Hon ser också flera rättssäkerhetsrisker. Framför allt finns en risk att det skapas ett angiverisystem.
– För vissa kriminella, de högt upp i hierakin, skapas ett incitament att peka ut någon annan. De riskerar inte repressalier från den egna gruppen på samma sätt som andra. Risken finns att någon blir oskyldigt utpekad.
En tredje invändning är att strafflindring kan upplevas orättvist ur brottsofferperspektiv.
– Det kan nog upplevas som ganska stötande om en person som utsatt mig för brott får lägre straff för att den skvallrat på någon annan.
Är du förvånad att regeringen går vidare med förslaget?
– Nej inte ett dugg. Det här går i linje med den rättspolitiska diskussion vi har nu. Oavsett politiskt tillhörighet vill man lägga förslag som signalerar att man tillför ytterligare verktyg till brottsbekämpningen.
Att Norge och Danmark använder ett liknande system som det som föreslås i Sverige tycker Mia Edwall Insulader inte heller är ett argument som håller.
– Det här förekommer inte i Finland, det skulle lika gärna kunna vara det man lyfter. I Belgien och Frankrike tillämpas det väldigt sällan. Man kan fråga sig vad det då finns för poäng med systemet.
