Regeringen vägrar svara om rasbiologiska övergrepp mot minoritet

Efter valet låter det ­annorlunda.

När regeringen i förra veckan tog emot EU-kommissionen i Kiruna hissades Sveriges, EU:s och samernas flagga.  

Men inte tornedalsflaggan, Meänflaku. 

Sveriges kulturminister Parisa Liljestrand (M) har inte heller svarat på de brev som skickats till henne angående utredningarna om övergrepp mot just tornedalingar. I breven larmas det om ett ansträngt läge för de utredningar som just nu pågår, och risken att tvingas utelämna viktiga delar i arbetet. 

Arbetat med skral budget

Arbetet beskrivs som underfinansierat i förhållande till direktiven. Tiden räcker inte till för att ens slutföra analysen av intervjumaterialet, står det i brevet. 

– Vi har inte fått något svar på brevet, säger Elisabet Fura, ordförande i sannings- och försoningskommissionen. 

Det var för tre år sedan, i mars 2020, som den förra regeringen gav i uppdrag åt en kommitté att utreda rasbiologiska övergrepp och decennier av kränkningar och statens assimileringspolitik mot minoriteten tornedalingar, kväner och lantalaiset. 

Arbetet sker i form av en sannings- och försoningskommission. På grund av covid har kommitténs arbete dragit ut på tiden. Budgeten har från början varit skral och flera av de 160 personer som intervjuats om sina erfarenheter är mycket gamla. Under covid har flera personer dessutom hunnit gå bort, innan deras berättelser kunde delas med kommissionen.

Måste utlämna delar

Kommissionens slutrapport, som redan flyttats fram en gång, ska redovisas den 15 maj i år. Men kommissionens ansträngda läge är risken stor att den tvingas utelämna viktiga delar i arbetet. 

I december skickade Tornedalingarnas riksförbund ett brev till kulturministern där flera problem togs upp. Förbundet bad om en omedelbar dialog med kulturministern. 

De fick inte heller något svar. 

Istället är det inbokat ett ordinarie möte i slutet av februari. Det ska egentligen hållas varje höst, men kulturministern har inte tagit sig tid för minoriteten. 

Eva Kvist, verksamhets­ledare på Tornedalingarnas riks­förbund, blir ledsen av hur de behandlas. 

– Risken är att minoriteten kommer uppleva det här som en slags förminskning. Man har blivit utsatt för övergrepp och kränkningar och personer som delat sina erfarenheter med kommissionen har tänkt flera gånger om de ska orka riva upp såren, säger hon.

Ställer krav på minister

Redan i april förra året höll Tornedalingarnas riksförbund en pressträff om en oro att kommissionens arbete inte skulle bli bra, på grund av förutsättningarna de fått av regeringen i arbetet med Sveriges första sannings- och försoningskommission, och enligt Eva Kvist borde den nya kulturministern vara väl insatt i frågan. 

Känner du en oro över vilken minoritetspolitik som kommer föras framöver? 

– Utan tvekan. Det betyder naturligtvis väldigt mycket att ta fram historien som den är, den här minoriteten är osynliggjord. Vi upplever att det här osynliggörandet är allt mer systematiskt. 

Påminner om SKMA-skandalen

Från regeringens håll ser man inte något problem med agerandet. 

”Brevet som skickades till kulturministern har koppling till ett ärende som bereds just nu inom Kulturdepartementet. Regeringen kommer återkomma med besked när ärendet är färdigberett”, skriver kulturministerns pressekreterare Johan Romin. 

Pressekreteraren skriver att budgetar för utredningar inte finns med som särskilda poster i budgeten, att frågan bereds enligt ordinarie processer och att ministern följer kommissionens arbete nära. Detta alltså trots att regeringen med bara fyra månader kvar till slutrapporten ska vara klar inte gett något besked om de får mer tid, och att höstens ordinarie möte med Tornedalingarnas riksförbund skjutits fram till februari. Sanningskommissionens problem och frågor om ytterligare tid har dessutom legat på Kulturdepartementets bord sedan före sommaren. 

Det här är inte första gången som den nytillträdda regeringen ignorerat önskemål och larm från en minoritet. I början av december kunde Dagens ETC kunde avslöja att regeringen stryper statsbidragen till så kallade hågkomstresor som arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA).

Först därefter sköt regeringen till de pengar som behövdes.