Ett halvår efter lanseringen står en sak klar avseende regeringens löfte: det går sådär.

– Jag sökte stödet i höstas för att vidareutbilda mig till speciallärare. Jag hade också pratat med Omställningsfonden som sa att det var självklart att jag skulle beviljas det eftersom yrket behövs. För ett par veckor sedan fick jag mejl från CSN om att de fått så många anmälningar att de rådde mig att söka till kommande hösttermin istället.

Det säger läraren Julia Wannberg från Stockholm. Som i januari, trots ovisshet kring finansieringen, ändå påbörjade sin utbildning. Med bara en halvtidslön att leva på.

– Jag vill verkligen bli speciallärare så jag jobbar halvtid och pluggar på min fritid, även om det är tajt. Särskilt nu med alla ökade utgifter. Men det går. Jag är van vid att leva billigt och får dessutom lite hjälp. Hade jag varit i en annan situation, bott dyrare eller haft fler barn, ja, då hade jag fått ställa in. Jag har sökt stödet igen till hösten – men lär väl inte få det då heller.

Hälften väntar fortfarande

Julia Wannberg är inte ensam om sin situation. När CSN den 1 oktober i fjol öppnade ansökningarna till vårterminen kalkylerade man med 5 300 intresserade. Det gick också sådär.

Efter tre dagar slog kalkylen i taket. I november hade över 19 000 ansökningar skickats in. Och när ansökningstiden gått ut kunde myndigheten summera till nästan 29 000 ansökningar fördelat på 22 000 personer.

Av dessa väntar fortfarande fler än hälften på besked om de kommer att få sina studier finansierade som utlovat. Samtidigt har CSN redan öppnat brevlådan inför höstens studier. Ytterligare drygt 15 000 inkomna ansökningar sedan 1 april att beta av. Och fler lär det bli.

Komplicerade fall

Siffrorna är nya för Julia Wannberg. Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut också förvånande.

– Jag fattar inte hur CSN – efter corona och alla som blivit av med jobbet och kanske behöver byta bransch – räknat så fel på hur många ansökningar de skulle få?

Dagens ETC bollar vidare frågan till berörd myndighet. Som först får förklara de långa handläggningstiderna.

– Ansökningarna som kommit in har skapat en lång kö som vi betar av kronologiskt. Alla tar inte lång tid att handlägga, men vissa. Ta etableringsvillkoret. Om den sökande varit på samma arbetsplats är det enkelt för oss att se om det uppfyllts. Men om personen varit på flera arbetsplatser, kanske studerat eller varit föräldraledig, är det mer komplicerat eftersom vi då måste hämta in uppgifter från flera håll, säger Stefan Tärnhuvud, presskontakt vid CSN.

Varifrån kom uppskattningen 5 300 sökande?

– Redan i utredningen som föregick stödet noterades att det skulle bli svårt att uppskatta intresset. Det gick också väldigt kort tid från beslut till införande, mellan juni och oktober. Man visste inte om folk skulle känna till att det fanns.

Hade det gått snabbare med en bättre prognos över intresset?

– Handläggningen tar den tid det tar. Mycket av den görs manuellt. I februari äskade vi 50 miljoner kronor från regeringen för att anställa 90 handläggare men vi väntar fortfarande på besked. Vi vill bli fler men har för tillfället inte möjlighet till det, säger han och lägger till en påminnelse:

– Stödet är helt nytt och det finns därför inte praxis för vissa bedömningar. I takt med att sådan byggs upp kommer handläggningen också att gå snabbare.

Räcker till bråkdel

Hur många som gett upp sina studieplaner efter att beskeden dröjt vet inte CSN. Enligt Stefan Tärnhuvud finns säkert de som gjort det men det är inget som finns bokfört. Samtidigt finns det fler hinder på vägen till stöd. Pengarna som öronmärkts till reformen räcker nämligen bara till ungefär 8 800 heltidsstuderande personer för 2023.

Det är en nivå som känns aningen underdimensionerad. Inte bara för att antalet intresserade visat sig vara långt högre. Utan också för att över 330 000 personer var arbetslösa när reformen sjösattes i oktober. Två tredjedelar av dem sedan mer än sex månader. Vilket man kan tänka sig borde ha fått arbetsmarknadsdepartementet att pytsa in mer än de 1,36 miljarder kronor som nu avsattes.

Vad de själva tänker om det hela får vi inte veta. Trots flera påstötningar har arbetsmarknadsminister Johan Pehrsons stab inte återkommit med något svar på hur departementet tycker att processen funkat hittills.

Facken optimistiska

Istället vänder sig Dagens ETC till de fackförbund som först accepterade det reformerade las för att höra hur de ser på reformen hittills. 

– Man ska komma ihåg att stödet kommer att byggas ut successivt. Vi visste alla från början att myndigheterna hade väldigt kort tid på sig att förbereda det här, säger Josefine Larsson, utredare med ansvar för kompetensfrågor på IF Metall.

– Men intresset visar att behovet finns, särskilt bland våra medlemmar, en målgrupp som inte kunnat studera i vuxen ålder, som är de med mindre marginaler och som också är de som har bland det största behovet av att uppgradera sin kompetens. Vi ser det här som en långsiktig investering.

Inte heller hos Unionen vill man vara särskilt kritiska. 

– Vi tycker att reformen är välbalanserad. Att det finns en efterfrågan bekräftas också av söktrycket, säger deras förhandlingschef Martin Wästfelt som pekats ut som en av hjärnorna bakom las-uppgörelsen.

Men tyder inte söktrycket också på att reformen är underdimensionerad?

– Vi vet inte hur många som sökt för heltidsstudier eller för deltid. Därmed vet vi inte heller hur många som pengarna räcker till. Hittills har det inte slagit i taket, men det beror ju på att CSN underskattade söktrycket. Vi hoppas på bättre flyt framöver när kunskapen ökar. Det är superviktigt att det här funkar bra.

Enkät: Har du någon gång funderat på att omskola dig?

Emma Jernble, studerar till fysioterapeut, 26 år, Stockholm

– Jag håller på att utbilda mig nu, så jag har inte kommit till det läget där jag vill byta. Men jag vill ju absolut ha chansen. I det samhället vi lever i så är det snabba svängar och ett annat klimat än det varit tidigare och då måste möjligheten finnas. Sen tror jag att det idag är en väldig press på unga att veta tidigt vad man vill bli och det tror jag är svårt att veta innan man jobbat ett tag. Och jag tycker att alla ska ha möjlighet att jobba med någonting som de tycker är betydelsefullt så då måste det finnas möjligheter.

Donna Rasmussen, arktitekt, 46 år, Stockholm

– Jag har ofta funderat på att byta karriär. Det är viktigt för mig att göra någonting meningsfullt. Men skulle jag byta nu så måste det vara lika givande och komma med en lön på den nivå jag har idag. Jag tror att det viktigaste skulle vara att det var något jag verkligen ville. Då skulle jag förmodligen våga.

Annsofie Tedfors, styrelseordförande i friskolekoncern, 53 år, Stockholm

– Ja det har jag. Jag har ibland känt att jag inte trivts med det jag gjort och att jag skulle vilja göra någonting annat. Det som hindrar mig är att jag inte vet precis vad jag vill göra. Men exempelvis ekonomiskt så har jag den möjligheten så det är inget hinder. Jag tror att det skulle minska mycket psykisk ohälsa om människor får göra det de brinner för, och det vet man kanske inte när man är 20 år. Dessutom tror jag att alla behöver omväxling och att det ändras genom livet vad man har för intressen.

Mika Kahilainen, elektriker, 53 år, Stockholm

– Ja visst, det har jag gjort. För tio år sen. Det rådde arbetsbrist, jag jobbade som verkstadsoptiker och så blev det lite jobb på den arbetsplatsen, och då trots mina 13 år var jag sist in, så då omskolade jag mig till elektriker och det är jag jättenöjd med. Jag var så illa tvungen, men det är viktigt att det finns ordentligt med stöd. Jag var över 40 år när jag omskolade mig och det var lite stökigt, jag fick höra att jag ju redan har en utbildning så först fick jag inte CSN och så fick jag överklaga. Hade jag inte fått det tillslut ja då vette fasen om jag hade kunnat utbilda mig.