Rebecka, 32, hade inget val

– Jag bad om mer tid, men fick bara veta att det inte gick. Läkaren hade inte ens varit inne på rummet och pratat med mig innan han fattade beslutet. 

I efterhand har hon funderat mycket på all stress under förlossningen och om skadan kanske hade kunnat undvikas under lugnare omständigheter.

– Jag tror ju att trygghet spelar en stor roll för hur förlossningen fortlöper. Känslan under hela förloppet var att det var rörigt och stressigt. Jag fick ligga i ett väntrum tills en timme innan min son kom ut och det blev väldigt svårt att slappna av då. Jag blir så arg när jag tänker på det, att det kanske var en fråga om tidspress att det blev så här.

Jobbig tid efter förlossningen

Läkaren fick dra många gånger med sugklockan innan Rebeckas son kom ut och hon drabbades av en sfinkterruptur som sedan syddes inne på rummet.

– Senare har jag förstått att det inte ska gå till så. Att det egentligen ska göras under andra omständigheter och på en operationssal, men det var inget jag visste då så jag kunde inte säga till om det.

Tiden efter förlossningen blev jobbig.

– Det gjorde så fruktansvärt ont och det kändes verkligen som att allt skulle trilla ur kroppen på mig. Allra värst var det när man skulle sätta sig ner. Sedan hade jag så klart också en stor oro kring det här med bestående men. Jag är utbildad fysioterapeut och vet ju vad en sådan här skada kan leda till om den inte blir bra.

Under uppföljningen efter förlossningen upplevde Rebecka att hon själv fick vara pådrivande i att få rätt bedömning och behandling. 

– För det första var informationen på BB jättedålig. Jag fick en broschyr där det stod lite om knipövningar, men det var inte ens någon som gick igenom den med mig. Sedan när jag kom till fysioterapeuten för uppföljning fick jag betala ett par hundra kronor för ett mätinstrument som användes för att bedöma styrkan i bäckenbottenmuskulaturen. I efterhand är jag glad att jag gjorde det, för det gav väldigt bra information kring hur man skulle fortsätta jobba med knipövningar, men en sådan sak borde ju egentligen vara gratis och tillgänglig för alla. 

I dag är Rebecka så gott som återställd från sin skada. Hon tycker att det borde finnas gemensamma riktlinjer i länet för hur sfinkterrupturer ska följas upp. 

– Nu verkar det vara väldigt olika beroende på var man har fött och hur mycket man kan prata för sig. Jag träffar ju en hel del patienter i mitt arbete som har råkat ut för det här och många verkar ha fått väldigt lite uppföljning och information.