Dagens ETC har tidigare rapporterat om det nutida fenomenet pinkwashing, när högerextrema grupperingar försöker tvätta sin agenda genom att ställa invandring och hbtq-rättigheter mot varandra. Parallellt med detta fenomen utmärker sig ett annat närbesläktat: det blir allt vanligare att kvinnofridsfrågor kapas och sätts in i högerextrema sammanhang.
Fenomenet är egentligen ingenting nytt. Ända sedan 30-talet har alla från vit makt-rörelsen till populistpartier använt sig av kvinnofridsfrågor för att driva en egen agenda. Men de senaste månaderna har fenomenets förekomst intensifierats, någonting som delvis kan kopplas till den hetsiga debatten om sexuella övergrepp och ofredanden på festivaler och efter det som skedde i Köln under nyårsnatten.
Paula Bieler, Sverigedemokraternas talesperson i jämställdhetsfrågor, skrev tidigare i år i SD-kuriren: ”Det kommer alltid finnas sexförbrytare, men de ska aldrig få bli en del av vårt samhälle. I stället ska de överlämnas åt rättssamhället. Och de utländska män som vill behålla en alternativ rättsuppfattning från ett kvinnoförtryckande samhälle ska tillbaka till det samhälle de tydligen saknar. I Sverige hör de inte hemma.” I sitt tal under Almedalsveckan i somras sa SD-ledaren Jimmie Åkesson: ”Vårt samhälle sviker, och sveket blir komplett av oviljan och oförmågan att erkänna vad det här fenomenet i grunden handlar om. Kultur har betydelse. Kultur spelar roll.”
– Redan på 30–40-talet pekades ”främlingar” ut som hot mot svenska kvinnor. Det ligger i den rasistiska traditionen att peka ut folk som är födda i vissa delar av världen som översexuella och som en risk mot svenska kvinnor, och det manliga skyddet av ”sina” kvinnor ges stor vikt och återfinns i en massa olika former, säger Daniel Poohl, chefredaktör för Expo.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kapad demonstration
Senast häromveckan omringades en demonstration för kvinnors trygghet i Nässjö av en så hätsk stämning att en av de drivande krafterna bakom det antirasistiska nätverket Tillsammans Nässjö, Sandra Sandin Lindqvist, valde att inte delta.
– Tjejer ska självklart vara och känna sig trygga, men det ska inte behöva ske på bekostnad av andras trygghet. Som snacket gick innan den här demonstrationen var det tydligt att de som gick dit inte gick för att de ville att kvinnor ska vara trygga, utan för att de vill att invandrarna ska ut, säger Sandra Sandin Lindqvist.
Daniel Poohl säger att det inte är så förvånande att rasistiska röster hörs allt tydligare när en debatt om sexuella övergrepp rasar.
– När en fråga som de här grupperna tycker att de kan få in sina egna perspektiv i hamnar på tapeten så gynnar det dem. När det gäller de här frågorna har också etablerade medier spelat rasistiska krafter i händerna genom att lägga stor vikt vid att försöka bestämma gärningsmännens etnicitet, säger Daniel Poohl.
Det syns inte minst i Soldiers of Odin, som växte explosionsartat i Sverige tidigare i år, menar Daniel Poohl.
– Soldiers of Odins koncept bygger ju delvis på idén att de ska patrullera för att skydda svenska kvinnor.
”Kan vara svårt att kontra”
Även Heléne Lööw, lektor i historia vid Uppsala universitet, säger att frågor som på olika sätt rör kvinnofrid har varit ett ledande tema som drivits från extremhögern i decennier. Den stora skillnaden i dag är att det hörs mer.
– I dag finns det i offentligheten på ett helt annat sätt. Innan internet och sociala medier fanns var de här grupperna mycket mer marginaliserade och kanske rapporterats om i lokala nyheter.
Vad finns det för risker med att de här krafterna kapar kvinnofridsfrågor?
– Det kan bli problematiskt för att det är svårt att kontra från kvinnorörelser. Till exempel om kampanjer drivis mot pedofiler eller till stöd för våldtäktsoffer, det kan bli svårt att bemöta utan att hamna på en våldtäktsmans sida. Men sedan drivs ju kampanjer som ”Inte i mitt namn”, som lyckas.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Inte långt från hederskultur”
Ulla Ekström von Essen är docent i idéhistoria vid Södertörns universitet och har tidigare bland annat forskat om Sverigedemokraternas kommunpolitik. Hon säger att riksdagspartiets roll inte är specifik, att de fungerar som andra rasistiska grupper alltid har gjort i sammanhanget.
– De tar avstamp i och skruvar till händelser där kvinnor blivit kränkta och gör sig själva till uttolkare för kvinnors behöv utan att fråga kvinnorna det rör. Det handlar om en könsordning där män ska ta hand om kvinnor, som ses som försvarslösa och kanske också viljelösa. Man anklagar andra kulturer för att vara hederskulturer och utmålar dem som ett hot, men det tankesättet är inte så långt bort från hederskulturer i sig.
Ulla Ekström von Essen säger att hon tror att det finns företrädare för Sverigedemokraterna som har en helt okej kvinnosyn och många inom Soldiers of Odin som starkt känner att det de gör är viktigt för kvinnors trygghet.
– Men jag tror inte att partiledningens intresse för kvinnor som faktiskt är offer är så djupt, det blir en signalpolitisk fråga som man kan anpassa till sina egna syften.
