– Vi bodde med människor från hela världen som var traumatiserade av krig och annat. Det var antagligen det som vi barn levde ut i sandlådan, för som jag minns det slogs vi nästan hela tiden, säger han.

Epitetet mångsysslare räcker knappt till för att beskriva Behrang Miri. På frågan om vad han ser som sin huvudsakliga syssla kommer en lång lista: Musiker, krönikör, skådespelare, föreläsare, konferencier, programledare och debattör. Till det kan läggas att han skriver på en roman. Den röda tråd som håller alla dessa delar på plats kan däremot sammanfattas i ett ord – samhällsengagemang. 

”Måste ha överlevnadsstrategier”

Familjen Miri flyttade till Helsingborg och sedan till Lund. Som sexåring blev Behrang Miri testad av en psykolog, för att se om han var mogen nog att kunna börja skolan ett år i förtid.

– Jag fick i uppgift att rita av lägenheten vi bodde i. På bilden ritade jag av den verkliga entrén och bredvid den ritade jag en liten, liten dörr. När psykologen undrade vad den var till, sade jag att det var för att vi skulle kunna fly om det kom tjuvar. Jag har tänkt på det i efterhand, att jag nog tidigt hade lärt mig att man måste ha överlevnadsstrategier.

Grundskoletiden på Fågelskolan i Lund var fylld av vänner från en mängd olika länder. Behrang Miri lärde sig där mycket om människor, språk och kulturer, men upplevde att en del lärare ville hålla dem tillbaka.

– De påstod att om vi pratade flera olika språk så skulle det gå ut över svenskan. Nu säger forskarna tvärtom, att om man lär sig många språk så blir man också bättre på de enskilda språken.

”Finns inga regler att bryta mot”

Det var inom hiphopen han till slut hittade sitt rätta element.

– Inom hiphopen bryter man inte mot några språkliga regler, eftersom det inte finns några att bryta mot.  Där kan man dessutom ha hela sin identitet med, som att jag är både svensk och iranier.

Som krönikör i ETC Malmö kommer han att skriva om allt från rasism och sexism till sociopolitiska frågor och vardagliga reflektioner.