– Men i stället tar de bort de pengar som redan avsatts, säger Jonas Ransgård.
I den gällande planen fanns även ett löfte om byggstart 2020, men enligt det nya förslaget påbörjas arbetet först 2029.
– Det är ju en försening med nästan tio år, säger Ransgård.
Utöver sin roll som oppositionsråd i Göteborg är han även ordförande i Kommunalförbundet i Göteborgsregionen, som jobbar för att Göteborg och Borås ska dela samma arbetsmarknad.
– Då behövs den här banan. Det är Sveriges tredje största pendlingsstråk och volymerna växer. Redan i dag kör vi 1 300 eller 1 500 bussar varje dag, och det finns inga förutsättningar att öka volymerna på vägen så mycket som krävs i framtiden. Därför behövs en fungerande järnvägsförbindelse, säger Jonas Ransgård.
Tåg långsammare än bil
Dagens järnväg mellan Göteborg och Borås invigdes 1894, och har enligt Jonas Ransgård en snitthastighet på under 70 kilometer i timmen.
– Det betyder ju att det tar längre tid att åka tåg än att köra bil, så det är ingen som tar tåget, säger han.
Men det låga pendeltrycket på de tåg som går, har enligt Jonas Ransgård fått Trafikverket att grönmarkera sträckan i sin analys. Eftersom ingen tar tåget finns ingen kapacitetsbrist, så ny järnväg är inte brådskande.
– Resonemanget blir som en ond cirkel, säger han.
Dyr affär
Jonas Ransgård är också kritisk till en skrivning i Trafikverkets förslag, där statens ansvar för farlederna begränsas. Enligt den ansvarar staten för finansiering av åtgärder fram till hamnområdesgränsen.
– Det betyder att resten av ansvaret är hamnägarens, det vill säga kommunens, säger Jonas Ransgård.
För Göteborgs del innebär det en dyr affär. För att kunna ta emot de största fartygen i framtiden behöver farleden muddras till en beräknad kostnad på fyra miljarder kronor, men då 92 procent av den fördjupning som måste till ligger inom hamnområdesgränsen, hamnar 92 procent av de fyra miljarderna på kommunens bord.
– Med tanke på att detta är Nordens största hamn är det helt orimligt att kommunen ska ta en så stor andel av kostnaden. Jag hade hoppats att staten skulle betala i alla fall hälften av kostnaden, säger Jonas Ransgård.