Fart, spänning och snötäckta banor. Motortävlingen Rally Sweden har satt Umeå på världskartan. Tusentals besökare ger sig ut skogarna. Fler än 100 miljoner följer på tv, enligt arrangören. Men så var det alla brutna löften. Hatmejlen. Barnen som blir kallade lappjävel i skolan. Och renarna som plågas till döds för att skrämma och hämnas på samerna.
– Man vill få det till att vi försöker sabotera för rallyt, fast vi bara betar våra renar här som vi alltid gjort. Vad har vi gjort för fel? säger Per-Mikael Jonsson, ordförande i Rans sameby.
Motorljuden ekar över Rådhustorget i centrala Umeå. Några kilometer bort lyser strålkastare upp himlen ovanför jättestadion Red Barn Arena. Förväntansfulla besökare flockas i strida strömmar mot ingången. Det är torsdagskväll och invigning av Rally Sweden, Sveriges största årligen återkommande idrottsevenemang. En tillställning som förväntas locka runt 120 000 åskådare till Umeå och följas av 120 miljoner tv-tittare.
På Red barn arena dundrar bilarna in varje kväll.
Bild:
Zanna Nordqvist
En folkfest med fart, glädje och mycket mer, enligt arrangören.
Men evenemanget skakas på förhand av en sårig konflikt.
Veckan innan tävlingsstart överklagar Rans sameby länsstyrelsens beslut att ge klartecken till tävlingen. Detta efter att det visat sig att flera av rallysträckorna dragits över renbetesområden som arrangören lovat undvika.
Tre dagar senare hittas tre renar längs en skogsväg i området. De har plågats till döds och fått sina strupar avskurna. Alla är unga vajor, åtminstone en har en liten kalv i magen.
Stämningen trissas snabbt upp på nätforum och sociala medier, där hat och hot mot samer eldar på konflikten.
En konflikt som på torsdagen, samtidigt som rallybilarna dundrar genom det vinterklädda landskapet, ännu inte gått in på sitt sista varv.
Hela Västerbotten är renbetesmarker, och här gäller rennäringslagen som både reglerar och skyddar renskötselrätten.
Bild:
Zanna Nordqvist
Nolia Mässhall, Umeå
Tidigare samma eftermiddag.
I Nolia mässhall trängs funktionärer, rallypersonal och media. Tjocka vinterkläder krånglas av och på när besökare ska in och ut.
”Full fart för fjärde gången”, lyder rubriken på den tidning som ligger framme i entrén.
– Det är fantastiskt häftigt. Jag känner en väldig stolthet att få jobba med det här, säger Erik Åström, operativ chef för Rally Sweden.
Den positiva tonen blir dock mer dämpad när frågan om rallyts närvaro på samiska betesmarker kommer på tal.
– Vi vill ju störa rennäringen så lite som möjligt. Men man ska komma ihåg att hela Västerbotten räknas som renbetesland. Det är en komplex fråga, framhåller Erik Åström.
Vi vill inte rennäringen illa, absolut inte.
Han är mån om att tona ner bilden av att det pågår en hård konflikt.
– Vi vill inte rennäringen illa, absolut inte. Med den goda dialogen som finns därute med olika berörda så tror jag att det går att samexistera.
Erik Åström säger att det finns ett bra samtal med samebyarna, men att det skurit sig med en.
Bild:
Zanna Nordqvist
Hur det ska gå till i praktiken är han däremot förtegen om.
– En sak som nu blivit tydlig är att vi måste starta processen med att ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen mycket tidigare, så att vi hinner förekomma den här typen av problem. Vi vill att renägare ska fortsätta finnas och frodas, men det är klart att vi som jobbar med det här eventet också vill fortsätta utveckla det.
Med bara några timmar kvar till invigningen vill Erik Åström istället fokusera på glädjen.
– Det som är speciellt med Rally Sweden är publikfesten. Hela staden är full av folk och alla är så glada och trevliga.
Bilarna susar förbi på arenan på några sekunder.
Bild:
Zanna Nordqvist
Selet – tre mil från Umeå
Fredag.
Skotern färdas djupare in i skogen. Termometern visar dubbelsiffriga minusgrader. Efter ett tag skymtar de till mellan grenarna. Gråvita silhuetter som stillsamt rör sig bland träden.
Renarna rör sig i skogarna runt rallyt.
Bild:
Zanna Nordqvist
Samma morgon har nyheten om en överenskommelse mellan Rally Sweden och Rans sameby kablats ut i lokalmedia. Arrangörerna har enligt uppgift lovat att avstå från en av sträckorna.
Konflikten ser ut att vara löst för tillfället.
Per-Mikael Jonsson kliver av skotern och ser bort mot renarna. Han är ordförande i Rans sameby och djupt besviken på rallyts agerande.
– Vi var från början inte direkt negativt inställda till att ha ett rally här i Umeå. Utgångspunkten var att vi tillsammans med kommunen och arrangörerna skulle testa och sedan utvärdera resultatet efter varje år.
Per-Mikael Jonsson är ordförande i Rans sameby, och berättar att hatet ökat den senaste veckan mot såväl föreningens medlemmar som mot deras barn.
Bild:
Zanna Nordqvist
Men någon utvärdering har aldrig blivit av och Per-Mikael Jonsson berättar att evenemanget blivit allt svårare att hantera för samebyns del, inte minst ekonomiskt.
– Därför meddelade vi inför årets tävling att det vore bättre om rallyt inte gick på våra marker, vilket man gick med på. Men när tävlingssträckorna sen presenterades i lokalmedia så upptäckte vi att fyra sträckor låg på våra marker ändå.
Det är de som gör intrång på vårt område.
På en karta i mobilen visar han var samebyns renhjordar befinner sig. Små ikoner i form av renar rör sig i realtid på skärmen alldeles i närheten av tävlingssträckan Umeå Lång.
Rans sameby har 6 000 renar i Umeåområdet och att flytta dessa är inte så lätt som många tycks tro, förklarar Per-Mikael Jonsson.
– Det krävs lång planering och kostar mycket pengar. Det är inte bara att ge dem lite foder för att få dem att flytta sig en viss dag, som rallyt ibland har antytt.
Renskötarna är ute med renarna varje dag. Det blir många timmar och mil på skoter.
Bild:
Zanna Nordqvist
Han håller inte alls med om att dialogen med arrangörerna skulle vara god.
– De har egentligen hela tiden haft en förminskande och snäsig ton. Man förväntar sig att vi ska anpassa oss, trots att det är de som gör intrång på vårt område.
Hatmejl och hotfulla kommentarer. Barn som blir kallade lappjävel i skolan. Dödade renar i vägrenen.
Veckan som gått efter det att samebyn överklagat länsstyrelsens klartecken för sträckorna beskriver Per-Mikael Jonsson som fruktansvärd.
– Man vill få det till att vi försöker sabotera för rallyt, fast vi bara betar våra renar här som vi alltid gjort. Vad har vi gjort för fel?
Det är som att gå runt med en konstant klump i magen.
För att hantera situationen har samebyn hållit krismöte varje kväll.
– Det finns en rädsla för vad som kan komma härnäst. Det är som att gå runt med en konstant klump i magen.
Per-Mikael Jonsson är kritisk till viss lokalmedia, som han upplever har spätt på den hatiska stämningen mot samebyarna.
– Vi upplever att de har som syfte att framhäva rallyt i varje artikel, och så har man varit ute och fotat renarna med drönare och knackat dörr bland ortsbor och frågat om de sett oss i trakterna.
Inte heller kommunen har tagit sitt ansvar, anser han.
– De har gått i bräschen och intygat att det här ska gå bra. Men nu när de blivit tjorv i hjulet försvinner de. Vi skickade ett brev till kommunen när det stod klart att rallyt skulle bli av, men det har de inte ens svarat på.
Hur situationen spelat ut visar i sig självt att Länsstyrelsen och Trafikverket inte kan ta beslut enbart efter trafikförordningen, säger Per-Mikael Jonsson, för då kan arrangören köra över samebyarna.
Bild:
Zanna Nordqvist
Kan ni pusta ut nu när rallyt gått med på att ändra vissa sträckor?
– Jag vet inte. Vad händer när rallyt meddelar att de måste dra om sträckorna på grund av rennäringen? Det har vi inte sett ännu, men kanske kommer det en ny våg av hat och hot.
Hotell Lappland, Lycksele
Årets rallyfest är inte första gången arrangörerna och rennäringen hamnat i konflikt. Det kan kusinerna Lisa Omma och Inger-Ann Omma intyga. De är renägare och medlemmar i Vapsten sameby, som också har vinterbetesmarker i kranskommunerna till Umeå och trakterna kring Umeå kommun.
– Vi hamnade i stort sett i samma situation som Rans sameby när rallyt arrangerades i Umeå för första gången. Arrangörerna var ute alldeles för sent och när de väl skickat in ansökan var vi redan på plats med våra renar. Ändå var det vi som utsattes för drev, säger Lisa Omma.
Förutom renskötsel fylls Inger-Ann Ommas och Lisa Ommas dagar av möten med myndigheter och företag om markexploationer. På fredagen träffar de representanter för Vattenfall.
Bild:
Zanna Nordqvist
Att det finns behov av bättre planering och framförhållning tycker de därför inte borde ha kommit som en överraskning för arrangörerna.
– Nej nej, den hemläxan borde de haft med sig, konstaterar Inger-Ann Omma.
De är skeptiska till att man genom dialog ska kunna komma fram till en lösning.
– Det är bra att samtala. Absolut. Men det löser inte själva sakfrågan, vilket är att arrangören vill in och genomföra aktiviteter på de områden som samebyarna nyttjar med stöd av lag och sedvana.
Som renägare styrs vi av väder och vind.
Överlag tycker de att konflikten blottar den djupa okunskap som finns gällande rennäringens villkor.
– Som renägare styrs vi av väder och vind. Just i år har betesförhållandena varit särskilt svåra och det inte finns mycket att välja på.
Inger-Ann Omma och Lisa Omma.
Konkurrerande markanvändning, skogsaverkning och grustäkt är ytterligare faktorer som fått renägarnas flexibilitet att krympa.
– Ändå finns det fortsatt en bild av att vi har hur stora ytor som helst att röra oss på.
Konflikten blottar även det underläge som samebyarna befinner sig i när de måste försvara sin markrätt, påpekar Inger-Ann Omma.
– De här verksamheterna är uppburna av kommuner och investerare med mycket pengar i ryggen. Det finns ingen som vill ta ansvar för frågan. Ingen som vågar säga, det här är inte okej, vi ska behandla varandra med respekt.
Sarsjöliden 1
Lördag morgon.
En halvtimme innan start börjar det bli trångt i leden längs tävlingssträckan Sarsjöliden. Det är soligt och stämningen är uppsluppen. Många åskådare är väl förberedda med matsäck, sittunderlag och högtalare.
Åskådarna står på kilometerlånga rader längs tävlingssträckorna.
Bild:
Zanna Nordqvist
Med jämna mellanrum dränks sorlet från folkmassan av ljudet från helikoptrar som landar och lyfter.
Öl på kylning.
Bild:
Zanna Nordqvist
Vännerna Anders och Jimmy är i full färd med att göra upp eld innan tävlingen drar igång. De har kört från Boden för att vara på plats under rallyt.
– Vi har kaffe, korv att grilla, någon öl har vi också, så vi mår bra här, säger Anders.
De tycker att det ska bli kul att se bilarna men lockas framför allt av stämningen kring rallyt.
– Allt det här som är runt omkring. Det är många nationaliteter på plats, det är skoj.
Jimmy och Anders har varit ute i god tid och grävt ut ett utrymme där de kommer att sitta under rallyt. Elden är igång en halvtimme innan första bilen går från start.
Bild:
Zanna Nordqvist
För att sträckan ska kunna köras har Ubmeje sameby fått genomföra en stor förflyttning av renar, något Västerbottens-Kuriren rapporterat om dagen innan.
Anders och Jimmy har hört om konflikten kring renbetesmarkerna men är inte särskilt oroade för rennäringens del.
– Jag tror inte att det stör renarna jättemycket i och med att folk mest rör sig på de allmänna vägarna. Jag skulle nog inte säga att det är ett större problem, säger Anders.
Han petar till glöden.
– Men sedan är jag ju inte renägare heller.
Överboda – två mil utanför Umeå
Senare samma dag.
Tystnaden i skogsdungen bryts när två skotrar passerar på avstånd. Ljudet får de betande renarna att stanna upp i sina rörelser. De tittar sig omkring. När lugnet åter lagt sig återgår de till att gräva efter lav.
Renarna stannar upp när motorljuden skär genom skogen.
Bild:
Zanna Nordqvist
Per-Mikael Jonsson skakar på huvudet.
– Hela helgen är det fullt av folk i skogen som vill ta bilder med renarna och åka skoter tvärs genom betesmarkerna. Och så alla helikoptrar. Jag förstår inte hur man från rallyts sida kan säga att vi inte störs.
Per Mikael Jonsson sätter sig i snön och gräver tills han nått ner till ljung och ris. Han visar med handen hur det bildas skorpor av is i snölagret. Här är det fortfarande mjukt nog för renen att ta sig igenom.
Bild: Zanna Nordqvist
Han plockar upp en bit lav och berättar att när det töar och fryser blir laven full med vatten. Då får renen inte i sig tillräckligt med näring.
Bild: Zanna Nordqvist
Han har tillbringat morgonen med att se till att renarna inte letar sig bort mot tävlingssträckorna eller skoterlederna och räknar med att vara ute till långt inpå kvällen.
– Jag vill ju inte att de ska ditåt så jag försöker röra de tillbaka. Det borde vara ett betryggande avstånd för dagens tävling, men det går inte att garantera ändå.
Det känns som att de bara skulle vilja att vi försvann.
Den av rallyt utlovade folkfesten kommer han inte ta del av.
– Någon gång har jag känt att det vore kul att fara in till stan och gå på Red Barn Arena. Men törs man det med allt hat som florerar? Så har jag börjat tänka.
Under vintern är alla renar med horn vajor, hanarna tappar sina horn på hösten. De allra flesta av vajorna är dräktiga såhär års.
Bild:
Zanna Nordqvist
Han fingrar på en bit lav.
– Det är tråkigt. Speciellt eftersom det är rallyt som har betett sig dåligt mot oss och inte tvärtom. Det känns som att de bara skulle vilja att vi försvann.
Umeå
Söndag.
Den av arrangören utropade överenskommelsen blir kortvarig. Under dagen bryter Rally Sweden sitt löfte till Rans sameby och genomför sträckan Umeå Lång.
När Dagens ETC når Per-Mikael Jonsson på telefon är han uppgiven.
– Jag känner mig omtumlad, de svek sitt löfte, säger Per-Mikael Jonsson.
I samband med rallyt skingras samebyns renhjord, troligen på grund av den uppståndelse som tillställningen medfört. De har rört sig tillbaka västerut där de tidigare betat, men där betet nu är slut.
– Det blir till att försöka samla in renarna igen och utfordra. Det kommer ta mycket tid, säger Per-Mikael Jonsson.
Renen gräver fram betet under snön. De betar sig ner från sommarmarkerna och österut, mot kusten.
Bild:
Zanna Nordqvist
På Umeå kommun jobbar man nu med att se över vad som hänt och hitta lösningar för framtiden. Hur det ska gå till är för tidigt att uttala sig om säger Peter Juneblad, näringslivsdirektör på kommunen.
De har fått utstå både rasism och motgångar på flera olika sätt.
Han anser att rallyt i sig varit framgångsrikt men är bekymrad över konsekvenserna för den samiska befolkningen.
– De har fått utstå både rasism och motgångar på flera olika sätt. Det känns, både som en klump i magen, en oro och även en hög grad av besvikelse.
Umeå kommun är förvaltningskommun för den samiska befolkningen och har ett ansvar att värna både rennäringen, den samiska kulturen och språket.
– Jag ser att vi behöver lägga resurser och förstärka vårt arbete inte minst för att stärka kunskapen om vår samiska befolkning. Det är häpnadsväckande vilka okunskaper man sett uttryck för dessa dagar.
Han lyfter fram att han som näringslivsdirektör är väl insatt i hur trängd rennäringen är, särskilt vintertid.
Vad tänker du om att en part bryter överenskommelsen och kör över den andra parten?
– Vi måste sätta oss ner och prata om vad det är som hänt. Men det är klart, att bryta en överenskommelse oaktat varför och på vilket sätt är aldrig bra, säger Peter Juneblad.
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler.
Läs reglerna innan du deltar i diskussionen.
Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.