Boverket uppger att under 2021 gav endast 49 kommuner, drygt 15 procent, förtur i bostadskön till kvinnor som utsatts för våld av närstående. Så få som 32 kommuner gav förtur till personer i behov av skyddat boende.
– Situationen är väldigt pressad och många kvinnor tvingas bo kvar i en farlig relation eftersom de inser att de kommer att hamna i ett slags limbo. Vi märker också att det krävs grövre och grövre utsatthet för att samhället ska bekosta ett skyddat boende, säger Jenny Westerstrand, ordförande på Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer, Roks.
Utreder stärkt besittningsskydd
Nu ska regeringen utreda det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta kvinnor. Redan 2014 slog dåvarande regering fast att personer som misshandlas i sitt hem behöver ett starkare besittningsskydd – att det är förövaren som ska tvingas lämna bostaden och inte offret.
Den särskilde utredaren Magnus Hermansson säger att han ska se över de lagändringar som trädde i kraft 2014. Om de inte har haft effekt är det hans uppdrag att föreslå nya regler.
Att regeringen vill tillsätta en utredning är väl en indikation på att lagarna inte haft tillräckligt stort genomslag?
– Det är möjligt, men innan min utvärdering av reglerna har genomförts är det för tidigt för mig att göra den bedömningen. Jag har fått den här utredningen och ska genomföra den på bästa sätt, säger Magnus Hermansson.
Han understryker att utredningen enbart ska se över kvinnornas rätt att bo kvar i det gemensamma boendet och inte rätten till en ny bostad.
– Kvinnorna ska inte tvingas lämna sin bostad när de utsätts för våld, bara för att det är förövaren som står på kontraktet. Det ska finnas rimliga möjligheter att ta över kontraktet medan förövaren ska flytta därifrån.
”Skapar nya problem”
Jenny Westerstrand menar att det är bra att frågan utreds och att måste finnas tydliga konsekvenser för den som brukar våld. Men att det finns flera aspekter som behöver beaktas.
– I Turkiet genomförde de en reform som gjorde det möjligt att flytta på mannen i ett akut läge. Men kvinnorna kände en så stor skuld att de lät bli att anmäla. Att vräka ut någon ur bostaden ses som en så pass dramatisk åtgärd att många drar sig för den. Ur rättvisesynpunkt är det rätt, men det skapar nya problem.
Jenny Westerstrand poängterar också att lagen funnits i åtta år men inte tillämpats. Hon menar att det viktigaste är att kommunerna tar sitt bostadsförsörjningsansvar så att invånarna kan leva ett värdigt liv.
– Det måste byggas fler bostäder. Det löser inget att flytta ut mannen om han inte har någonstans att ta vägen. Det kan göra att kvinnan känner dåligt samvete och låter bli att anmäla.
