Qruiser går i graven: Grundaren minns konflikterna, vänskaperna och snoppbilderna

Bilden av besvikna användare återspeglas när jag frågar runt på forumet. Många vet inte vart de ska ta vägen när Qruiser försvinner. En 81-årig man från Uddevalla berättar att han skaffat många vänner på forumet. 

– En handfull av dessa skriver jag till varje dag. De betyder mycket för mig. 

Familjesäkrade ansiktsbilderna

Det var vid millennieskiftet som QX slutade med kontaktannonser och istället skapade en plattform med klotterplank, klubbar, debattforum, samt möjlighet att ladda upp bilder och filmer. Tanken var att samla hela queercommunityt på samma plattform. Där samsades ”antiporr-engagerade feminister och sexbildsuppladdande bögar”, skriver Jon Voss i sin krönika om nedläggningen. Det var inte alltid friktionsfritt. 

– När det började bli riktigt stort uppstod genast en jävla massa konflikter. Vi var sexpositiva och tyckte att sexuellt material skulle vara tillåtet. Men delar av communityt var klart negativa till den typen av innehåll och tyckte att vi skulle ta bort all pornografi.

Lösningen: Medlemmarna fick själva klicka i om de ville se vuxet innehåll.

Trots denna kompromiss har knoget varit idogt för Qruisers supportpersonal. Jon Voss skriver i road irritation om arbetet med att rensa bort sexuellt material från medlemmarnas ansiktsbilder: ”Hur svårt kan det vara? ... Att klassa om felklassade bilder blev till ett rutinjobb ... Ett ansikte är ju precis ett ansikte. Inte en rumpa, snorre eller bild på vare sig en solnedgång eller en supersöt katt!”

Groominggranskningar

Qruiser har genom åren varit föremål för en rad mediegranskningar. En av dem handlar om en man vid namn Michele Moggia, som var med och programmerade forumet. Han dömdes 2015 och 2023 för sexualbrott mot minst 13 pojkar. 

Jon Voss nämner sexbrottslingen i sin minneskrönika över queerplattformen, som en av programmerarna bakom Qruisers föregångare QX-Chat. 

Jag studsade lite på det.

– Det är ju sanningen, varför skulle jag dölja det?

Du nämnde inte brotten bredvid namnet. 

– Nej, jag tvekade till om jag skulle göra det. Det är fullkomligt vidrigt, det han gjorde.

Han förklarar att Moggia var till stor hjälp med den tekniska utvecklingen av plattformen. Men också att han stängdes av från sitt konsultuppdrag så fort QX-ledningen informerades om övergreppen.

”Unga ska skyddas, punkt slut”

Qruiser har haft särskild personal anställd med uppgiften att motverka att äldre söker sexuell kontakt med minderåriga på plattformen. Vid behov har de hjälpt polisen med åtkomst till chattloggar och annat innehåll. 

– Det är unga hbtqi-personer som är där inne. De ska skyddas, punkt slut, säger Jon Voss. 

Ofta är unga queers ensamma i upptäckten av sin identitet och många lever i garderoben en tid innan de kommer ut. Det gör att de löper större risk att falla offer för äldre som vill utnyttja dem sexuellt, vilket i sin tur har inneburit ett särskilt stort ansvar för Qruiserledningen att motverka detta, säger Jon Voss.  

En sökning i mediearkivet uppvisar ett mönster i rapporteringen om Qruisers skandaler. Flera gånger har den negativa publiciteten haft sitt ursprung i granskningar från medier med ideologisk färg från ”obunden moderat” (SvD) till ”obunden liberal” (Expressen) till ”normbrytande” (Fria Tidningen). Men i återrapporteringen av berättelserna dominerar ytterhögerns alternativmedier. 

Varför? Är den yttersta högern särskild intresserad av att skydda barn? Eller är den bara kåt på en chans att kleta pedofili på bögarna?

Bryter tystanden

Vid ett seminarium under Pride 2019 diskuterades en beröringsskräck i förhållande till övergrepp inom hbtqi-världen. En koppling gjordes till hur problematiken missbrukats av homo- och transfoba krafter.  

− Vi har utsatts för hot och hat utifrån. Det har varit viktigt att visa upp en bra bild utåt och då blir det kanske svårt att också lyfta oegentligheter, sa Sandra Ehne, dåvarande ordförande för RFSL, Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter.

Men Jon Voss luftar gärna frågan. 

– Jag är inte ett dugg rädd för att prata om att det finns homo- och bisexuella män som begår övergrepp mot barn, säger han till Dagens ETC. 

– Hbtqi-världen består inte uteslutande av goda människor. Det är människor, och det finns massor av galningar och idioter. Sedan används det i tid och otid av politiker. Om dragqueens till exempel – porque!? Varför?

Obehaget i garderoben 

Qruisers nedstängning är en era som går i graven, och jordfästningen är fördröjd. När jag frågar runt bland vänner visste de inte ens att forumet fanns kvar. Redan för fyra år sedan skrev författaren och poeten Kristofer Folkhammar en text som kunde ha fungerat som dödsruna. I hans kretsar hade Qruiser ”under det senaste decenniet glömts bort, som ett otympligt gammalt bråte, och hamnat i skuggan av appar som Grindr och Scruff”.

Det är blandade känslor när jag nu för första gången på många år loggar in. Varifrån kommer obehaget? Är det ett minne av forumet i sig, eller av den jag var när jag började använda det? 

För att få lite klarhet vänder jag mig till ett ångestladdat källmaterial: det slitna kollegieblock jag under några månader av mitt sjuttonde levnadsår använde som dagbok. 

Jag förväntar mig jämmer om den övermäktiga uppgiften att komma ut. Jag gör mig redo för skamblandad sorg över mitt tonårsjags melodramatiskt skildrade kval; att längta efter närhet men sakna mod att söka kontakt.

Allt detta hittar jag, i överflöd. Men i det linjerade blocket står också något annat. 

Den 23 juli 2009 lovprisar jag mitt beslut att äntligen ha vågat ladda upp en ansiktsbild på Qruiser: ”Folk skriver som fan.”