Psykologen: Ovissheten gör det svårare

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– När man är helt isolerad kan det vara en form av tortyr. Det kan få katastrofala följder.

Enligt Åsa Landberg är personalnärvaron vid vård i enskildhet inte heller tillräcklig.

– Man behöver jämnåriga, man behöver sociala kontakter som inte personalen kan ge på det sättet.

Hon menar att det är svårt att se några positiva effekter förutom att det kan vara en åtgärd för att exempelvis hindra ungdomen från att skada andra.

Enligt Åsa Landberg är det viktigt att det rör sig om en begränsad tid, att man samtidigt måste ta reda på vad som utlöst beteendet, vara lyhörd och försöka hitta alternativa strategier för att förhindra beteendeproblematiken.

Åsa Landberg är däremot starkt kritisk till att använda sig av vård i enskildhet och avskiljning vid självskadebeteende.

– Det kan vara ett rop på hjälp och att försöka påverka sin omgivning, men ofta handlar det om att man har så svår ångest eller overklighetskänsla att man helt enkelt inte står ut. Självskadandet blir ett sätt att bryta de mycket obehagliga känslorna. Det är egentligen ett sätt att överleva för man står inte ut med den här känslan. Att sätta en sådan människa isolerad är fruktansvärt.

Åsa Landberg menar också att den oklara tidsramen vid vård i enskildhet kan ha en negativ inverkan.

– Ovissheten gör det ännu svårare, säger hon.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.