Fortsatta protester mot utvisningar: ”Vansinne”

– Vi vet att de kläs med spotthuvor och midjebälte och de tvångsinjiceras med stesolid. När de kommer fram får de 1 500 kronor av Migrationsverket och det ska då räcka. De får inget boende eller någon annan hjälp, säger Sara Lund Persson.

– Vi är här för att protestera mot det här vansinnet, fortsätter hon.

Fick besked timmar innan

När Dagens ETC var på plats utanför Migrationsverket i Märsta under tisdagen, ringde Ahmed, 20 år, upp inifrån förvaret.

– De kom nu. Jag måste packa min väska och flytta till avdelningen med de som ska utvisas. Jag är kristen. Om folket i Afghanistan får veta det kommer de att stena mig till döds, säger han.

Innan han hamnade på förvaret hade bott i Sverige i 4 år och gick andra året på gymnasiet.

Finner styrka

Elisabeth Rundqvist närmar sig sitt tredje år med protester utanför Migrationsverket. Hon berättar att många av de som brukar delta inte längre orkar. Deras ungdomar har redan tvingats resa och det känslomässiga traumat att stå där är för stort.

– De orkar inte stå här och gråta längre. Vi har stått här och storgråtit tillsammans, säger hon.

De som protesterar mot utvisningarna finner styrka i varandra. De berättar att de träffas ofta och fikar, pratar och stöttar varandra. De enas av sorgen men också ilskan.

– Sverige ska inte få göra det här obemärkt. De får inte bara smussla iväg människor. Jag är ett vittne. Vi såg vad som hände, säger Elisabeth Rundqvist.

Inte bortglömda

Även om målet med protesterna är att stoppa deportationerna så är det viktigaste med att stå just utanför förvaret för att stötta de människor som ska utvisas, menar aktivisterna på plats.

När de som avvisades under tisdagen fördes ombord på bussen ropade de anhöriga och aktivisterna med full kraft ”Vi är med er!” för att de skulle höra.

– De var inte ensamma. Det är viktigt att de som skickas nu vet att vi var här, vi var med dem de här sista timmarna. De var inte bortglömda, säger Elisabeth Rundqvist.

”De här dagarna är inte kul”

Utanför entrén stod samtidigt några av de som arbetar på Migrationsverket och rökte. De berättar för Dagens ETC att de är vana, det är en del av jobbet. Ingen av dem vill ställa upp på en ”riktig” intervju utan hänvisar till pressansvarig för myndigheten.

– Det är klart. Just de här dagarna är inte kul. Vi är bara människor vi som jobbar här. Vissa av de här personerna kommer vi ju jävligt nära, säger en av de anställda.

– Det är mycket känslor förstås på avdelningen där de är, och det förstår jag ju. Det är tufft för dem. De har det tufft. Men så kan vi inte hålla på och tänka, säger en annan.

De menar att de är bundna av rådande lagstiftning och den politik som förs just nu.

– Det går såklart att diskutera hur migrationspolitiken ser ut, men så länge det ser ut som det gör nu så är det ju såhär.