– De har en historia av att ha en relativt öppen och solidarisk retorik, samtidigt som de alltid bekymrat sig över hur man ska klara välfärden och därför haft en i stora drag restriktiv praktik. Man har haft en volymtanke, att det inte får bli för många invandrare, men inte en färdig siffra.

Tydlig trend

Fram till 70-talet fanns inga begränsningar för invandringen. Invandringspolitiken skärptes väsentligt genom det så kallade Luciabeslutet 1989. Då infördes tillfälliga uppehållstillstånd som norm och biståndspengar skulle användas för att hjälpa människor att flytta tillbaka.

– Allt gick ut på att begränsa invandringen för att kommunerna inte upplevde att de klarade av den, berättar Jonas Hinnfors.

Tillfälliga uppehållstillstånd har införts och tagits tillbaka i olika omgångar, men i huvudsak har permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening varit normen. Genom sin forskning har Hinnfors och hans kollegor även sett en tydlig trend hos Socialdemokraterna.

– De har ställt sig bakom i stort sett samtliga beslut om att göra invandringspolitiken striktare, även från andra partier, säger Jonas Hinnfors.

Arbetskraftsinvandring utan tak

Lisa Pelling är utvecklingschef på tankesmedjan Arena Idé. Hon kanstaterar att en intressant aspekt när man nu diskuterar en striktare migrationspolitik är att arbetskraftsinvandringen är obegränsad i Sverige.

– Ett tak för arbetskraftsinvandringen skulle kunna göra det lättare att integrera asylinvandrare, då skulle kanske arbetsgivarna behöva anstränga sig lite mer för att ge dem arbete, säger hon.

Annars är volymmål förkastligt, anser hon.

– Det riskerar att bryta mot FN:s flyktingkonvention, som vi har skrivit på. Det går inte att sätta ett tak på hur många som behöver söka skydd. Sverige är en del av en internationell ordning och vi små måste stå upp för att följa den. Jag förstår att politikerna vill kunna ge kommunerna en siffra så att de kan förbereda sig, men vi måste acceptera att behovet av skydd varierar.