Avslutat flerårigt projekt
Tidigare i år avslutades ett flerårigt projekt som Curt Hagquist, professor i folkhälsovetenskap, och pedagogikprofessorn Jan-Eric Gustafsson bland annat presenterade på DN Debatt. De konstaterade att under den ekonomiska krisen på 1990-talet var det främst familjens ekonomi som ledde till oro och psykosomatiska besvär. Det finns paralleller att dra till idag.
– Man har ju nu gjort gigantiska satsningar för att hålla ekonomin på fötter och dämpa arbetslösheten. Det har varit bra för att dämpa de negativa konsekvenserna, men oron finns ju fortfarande kvar hos väldigt många, säger Curt Hagquist när vi ses över Zoom.
Efter 90-talet kom så ett par decennier där huvudproblemet stavats skolstress. Bland annat såg forskarna tydligt att flickor fick kraftigt ökade problem med stress. Flickor svarar generellt och i högre utsträckning än pojkar svarar att de mår psykiskt dåligt. Forskarna menar att det också är troligt att införandet av betyg från sjätte klass inverkat negativt på såväl trivseln i skolan, som på upplevelsen av skolstress.
Klyftor påverkar oron
Nu är situationen ny, kanske är den dubbel. Curt Hagquist understryker behov av ny forskning med vetenskapligt korrekta urval och konstaterar att han och hans kollegor har mycket att göra. Han ser dock en uppenbar risk för att den stigande trenden med psykisk ohälsa, som noterats sedan 1990-talet, förstärks än mer av pandemin. Hemförhållanden gör stor skillnad för hur lätt eller svårt det är att studera hemma och det finns risk att unga far illa.
Och klyftor inom ungdomsgruppen påverkar graden av oro.
– Oron för ”hur ska det gå med mina betyg, kommer jag att kunna gå ut med examen” och hur kommer det påverka möjligheten att söka till universitetet – den är en realitet. Och oron för att föräldrarna ska bli arbetslösa är ju relaterad till den faktiska situationen. Familjer med sämre ekonomi och så vidare har sämre förutsättningar att parera för det här, då är det naturligt att det också speglar sig i oron. Föräldrar med låg utbildning har en viss typ av jobb och lägre inkomster, säger han.
Det blir en klassfråga?
– Ja, det får man väl säga. Mer och mer pekar på att hela pandemin slår väldigt olika. Vi vill alla skydda oss, men både du och jag har jobb där vi har möjlighet att jobba hemifrån, alla har inte den möjligheten, säger han från sitt hemkontor.
Medlem i WHO:s expertgrupp
Curt Hagquist är medlem i WHO:s expertgrupp om pandemins konsekvenser för psykisk hälsa i Europa. Han var under elva år föreståndare för Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa vid Karlstads universitet. Universitetets rektor i Karlstad valde sedan att inte förlänga den 68-årige Curt Hagquists anställning med mer än 30 procent under en begränsad tid 2020. Detta ledde bland annat till att flera professorer i centrets styrelse gjorde skarpa uttalanden och lämnade sina platser i protest och i Värmlands Folkblad skrevs ledartext som ondgjorde sig över beslutet. Curt Hagquist själv, som verkligen inte vill sluta forska, hamnade tillsammans med en tidigare kollega i Göteborg. Han är gästprofessor i folkhälsovetenskap på institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid GU och lägger stor vikt vid behovet av tvärvetenskaplig forskning för att få ny kunskap i ämnet.
Internationell studie
Nu ingår han i projektet ”Skola, lärande och psykisk hälsa” som leds av Jan-Eric Gustafsson och finansieras av Sten A Olssons stiftelse. Curt Hagquist sitter också i ledningen för en internationell studie med femtio länder och två finska universitet har nyligen skickat förfrågningar om ett samarbete.
– Det som hände i Karlstad kunde ha påverkat forskningen om ungas psykiska hälsa väldigt negativt, men nu lyckades vi rädda den och jag tror att vi kan säga att vi inom det här området är ännu starkare i dag i Göteborg.
Forskargruppen i Göteborg har just fått in omfattande data, färdig att analyseras. Den aktuella studien har återkommit till elever över hela landet under flera år och nu fokuserat på hur de haft det under pandemin. Frågorna rör skolsituationen, oro för pandemin och ekonomi, men också oro för andra förhållanden i samhället såsom våld, kriminalitet och klimatförändringen. Även fritiden, som spel, sociala medier och träning, berörs. Curts och de andra forskarna ska studera närmre hur det ser ut fördelat på flickor och pojkar, men också på faktorer såsom föräldrarnas utbildningsbakgrund.
Vad kan göras?
Vad ska man då göra för att undvika att problemen med psykisk ohälsa bland unga djupnar i pandemins spår? Att stoppa smittspridningen har varit viktigast, men han tycker att det är positivt att inte svenska skolor stängt helt, så som skedde i Norge. När eleverna får sin undervisning på distans går de dock miste om mycket. Många riskerar att komma efter och få sämre betyg, eller att inte gå ut med fullständiga betyg. De som inte lyckats kompensera de uteblivna fördelarna av vanlig klassrumsundervisning med hjälp av närstående behöver extra stöd och hjälp.
– Situationen väcker också behovet av att satsa på olika former av psykosocialt stöd i skolan, att tillse att elevhälsan med skolsköterskor och kuratorer är väldigt tillgänglig. Men det behövs också bredare satsningar, program för att främja psykiskt välbefinnande. Det kan vara det man kallar social och emotionell träning, man gör barnen och ungdomarna bättre på att möta och hantera både relationer och sina egna känslor. En kombination av insatser måste göras, säger Curt Hagquist.
Han är försiktig med att uttala sig om frågor som ännu inte studerats noggrant, men man vet att ett skolmisslyckande är en stor riskfaktor för psykisk ohälsa längre fram i livet. Det finns klara kopplingar mellan utbildning och psykisk hälsa i den vuxna befolkningen.
– Vi vet också från en handfull studier att även självupplevd psykisk ohälsa i unga år ökar risken för psykisk ohälsa längre fram. Så detta är något att ta på allvar. Dels för hur ungdomarna har det för stunden, och därutöver får vi tänka på de långsiktiga konsekvenserna.
