Donald Trumps återkomst till presidentmakten har lett till en kollaps av världsordningen så som vi känt den sedan 1945. USA står inte ens på pappret längre upp för att små länder har rätt till politisk frihet. Vita huset har gjort ett spårbyte till en prorysk linje och demokratiska värderingar kastas i sophinken.
Linus Hagström är professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan och var redaktör för antologin ”Är Sverige säkert nu?” som kom i höstas, där 21 forskare skrivit om det svenska Natointrädet. Man resonerar bland annat om hur många svenska Natoförespråkare anspelade på känslan av att ”komma hem” i och med att det svenska medlemskapet blev klart i mars 2024.
Hela detta Nato som organisation har nu satts i kraftig gungning i och med USA:s snabba resa bort från samarbetet med Europa. Somliga experter säger att militäralliansen redan har upphört att fungera. I så fall måste nu ett yrvaket Sverige navigera i en ny värld.
”Det förändrar spelplanen”
Linus Hagström skrev i förra veckan en debattartikel i Aftonbladet om att Sverige har ett akut behov av en ny säkerhetspolitisk analys.
– Alla pratade om ett förändrat säkerhetspolitiskt läge när Ryssland invaderade Ukraina, men Ryssland gjorde i någon mening det som vi i flera hundra års tid förväntat oss av landet. Men när USA inte beter sig som vi i Europa är vana vid så förändrar det spelplanen och säkerhetsläget än mer radikalt, säger han till Dagens ETC.
Det Trumpledda USA för en oförblommerat imperialistisk utrikespolitik som man hotar både fiender och allierade länder som Kanada och Danmark med. Linus Hagströms kollega, seniorforskaren och USA-kännare Jan Hallenberg vid Utrikespolitiska institutet, har berättat att man får gå ända tillbaka till 1898 för att hitta ett liknande exempel där en amerikansk president hotat en allierad nation med militär makt. Då rörde det sig om Spanien, i syfte att kunna erövra de koloniala territorierna Kuba, Puerto Rico och Filippinerna.
Trots att allt det som nu sker därmed skrivs rakt in i historieböckerna, ser Linus Hagström att förvånansvärt många förminskar betydelsen av det.
Jag anser att Sverige skulle behöva markera, precis som man måste mot människor som är manipulativa och aggressiva.
– Det finns en tendens till att man bagatelliserar det. Att man tror att det normala USA återkommer någon gång, eller att USA gör det här för att vi ska få upp ögonen för vårt bristfälliga försvar. Jag tycker inte det håller. Jag förstår varför man vill sitta stilla i båten och att det är djupt obehagligt när vår största beskyddare beter sig så här irrationellt. Men jag anser att Sverige skulle behöva markera, precis som man måste mot människor som är manipulativa och aggressiva.
Vita huset ett akut problem
Det rysk-amerikanska närmandet, i synnerhet kring Ukraina, har skapat global oro. Det har också jämförts med Molotov-Ribbentroppakten mellan Sovjetunionen och Nazityskland 1939, vilket ökat farhågorna om att det som nu sker ökar risken för nya krig.
Linus Hagström ser inte att det just nu finns en akut risk för stormaktskonflikter. Snarare att ett slags stormaktsöverenskommelse leder till ett ömsesidigt erkännande av intressesfärer, vilket i sin tur kan komma att leda till aggressioner gentemot mindre länder i stormakternas närområden.
– Men med det sagt så är jag osäker på om Ryssland har den kapaciteten just nu. För svensk del är det framför allt USA:s ändrade utrikespolitik vi behöver vara oroliga för just nu.
Att ett auktoritärt styrt, imperialistiskt USA utgör en säkerhetsfara är också något vi i Europa kommer att behöva förlika oss med, menar han.
– Helt klart är att vi inte kan lita på USA. Jag tror inte heller på taktiken att försöka blidka USA genom att ge Trumpadministrationen precis vad de vill ha.
Vi kan alltså inte lita på att USA vill Sverige väl?
– Det är klart att vi inte kan.
Sverige bör säga upp DCA
Flera europeiska regeringar har varnat för en nära förestående rysk attack mot europeiska länder, till och med mot Natomedlemmar. Men Linus Hagström påminner om att utvecklingen av en sådan risk inte kan separeras från vad Europas länder själva gör.
– Jag förstår rädslan för att förlora USA:s beskydd. Och om Nato bryter upp så är det redan ett slags drömscenario för Ryssland. Men skulle Ryssland i ett sådant läge verkligen attackera fler europeiska länder? Ryssland är utan tvekan en revisionistisk stat, men jag ser inte att dess aggression drivs av en ideologiskt expansiv vision om total erövring, som hos Nazityskland.
Snarare tycks den ryska staten styras av strategiska och säkerhetspolitiska överväganden, som syftar till att återställa inflytandesfärer och motverka vad Kreml uppfattar som hot mot ryska intressen, menar Linus Hagström. Och samtidigt kan risken för rysk aggression mot Europa öka i takt att europeiska länder fortsätter stödja Ukraina.
Oavsett vad för bedömning av ett ryskt hot man landar i, kvarstår frågan hur Sverige nu ska orientera sig i en värld där till och med hårdnackade Amerikavänner slutar betrakta USA som ”the good guys”?
Linus Hagström argumenterar i sin debattartikel för att Sveriges regering bör markera genom att säga upp det nyss ingångna DCA-avtalet med USA, och sluta köpa amerikanska vapen.
– Men vad jag kan bedöma jobbar inte regeringen i den riktningen alls. Under hela Natoprocessen lade sig regeringen platt för Erdogans krav, och jag är rädd att samma taktik används nu. Jag tror att Kristersson och regeringen håller tummarna för att saker återgår till det normala, eller åtminstone att Sverige inte ska hamna i skottgluggen.
Kärnvapen i ekvationen
Han anser att det på ett sätt vore mest naturligt för Sverige att nu orientera sig mot Storbritannien och Frankrike, eftersom de båda länderna innehar kärnvapen. Han är absolut ingen vän av kärnvapen, understryker han, och tycker även Sverige snarast bör ansluta sig till FN:s konvention om kärnvapenförbud. Men i en värld där kärnvapen redan finns måste man tänka in dem i ekvationen och se att stater som är beskyddade av kärnvapen har en tendens att överleva.
I en värld där kärnvapen redan finns är det svårt att vara så dogmatisk.
I Sverige skulle många människor både på höger- och vänsterkanten förstås ha svårt att acceptera en allians byggd på sådana premisser.
– Kärnvapen är ju ett gigantiskt problem givetvis, och något Sverige bör arbeta än hårdare för att avskaffa. Men i en värld där kärnvapen redan finns är det svårt att vara så dogmatisk.
