Märkningarna ska ge oss vissa garantier – för hur ska vi kunna veta att en leksak eller en cykelhjälm är säker om inte någon har kontrollerat den? Särskilt beroende av märkningar är vi eftersom många av de produkter vi använder är producerade på andra sidan jorden. Men vilka som ligger bakom certifieringarna, standarderna och ackrediteringarna är för många långt ifrån självklart.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

– En undersökning visade till exempel att de flesta tror att CE-märkningen innebär någon form av statlig garanti, men det är en EU-märkning som tillverkarna själva sätter, säger Ingrid Gustafsson, forskare i offentlig förvaltning.

Hon har just disputerat med en avhandling där hon visar hur systemet bakom certifieringar, ackrediteringar och standarder ser ut.

– Vi berörs av det här hela tiden; när vi ger leksaker till våra barn, när vi åker hiss, när vi pratar i telefon, allt är kontrollerade saker. Jag ville kartlägga systemet bakom de här kontrollerna, säger hon.

Oklart ansvar

Och systemet visade sig vara snårigt. För till skillnad från Sverige för 40 år sedan, då det var staten som hade ansvar för kontrollerna, är det i dag framför allt privata organisationer som ligger bakom certifieringar och standarder. Organisationerna ska i sin tur kontrolleras av en kontrollorganisation, och där det är svårt att säga vem som har det slutgiltiga ansvaret.

– Allt går in i varandra, och skulle man behöva ställa någon till svars är det väldigt svårt att veta vem som bär ansvaret. Styrsystemet är konstruerat på ett sådant sätt. Där finns en skillnad mot om vi haft en statlig ordning, säger Ingrid Gustafsson.

Så om man upptäcker ett fel på en CE-märkt cykelhjälm, är det inte säkert att de som har sålt cykelhjälmen till mig är ansvariga?

– Inte om hjälmen uppfyller CE-kraven och de följer föreskrifterna för hur en säker hjälm ska vara. Samtidigt kan de som har konstruerat märkningen säga att "vi skriver bara standarden, den är frivillig att följa".

Inga garantier

Ingrid Gustafsson kallar systemet med certifieringar och standarder för en global styrregim. Med det menar hon att det handlar om globala bestämmelser som styr och att systemet kan liknas vid en regim.

– Det är ju inget nationellt parlamentariskt system, där det finns någon ansvarig som går att avsätta demokratiskt. Men ändå är det ett system som kan sägas styra människor och organisationer över hela världen.

Samtidigt menar hon att det inte är säkert att det andra alternativet hade varit bättre – om staten hade ansvar över certifieringar och standarder. Eftersom konsumtionen är så global hade det oavsett varit svårt. Men Ingrid Gustafsson menar att det ändå är viktigt att människor känner till hur det fungerar.

– Jag tror att folks bild av produktkontroll behöver revideras. En märkning behöver inte vara det samma som en fullständig garanti. För att veta vad märkningen egentligen står för är svårt, systemet i dag är marknadsorienterat och bygger på standarder – det är inte så att varenda liten sak är kontrollerad av ett statligt system.