Priset för samhället högt när färre ska sköta jobbet

ETC Malmö lät en förskollärare, en grundskollärare och ekonomiprofessor Dominiqe Anxo, ge sin syn på situationen. 

Rapporter, ögonvittnesskildringar och skandaler haglar från sjukvård, skola och förskola. Köer växer, barngrupper växer och andelen gamla som behöver omsorg, växer. 

Det finns en smygande känsla av att effektiviseringar och ekonomiska nedbantningar har nått sin gräns. 

Dominique Anxo är professor i ekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö. Han är orolig.

– Ökad effektivitet är bra, men har också negativa konsekvenser. Går det för långt, om arbetsbelastningen blir för stor, kan det skada individen. Indirekt drabbas också de runt omkring. Patienter, elever och anhöriga. 

Tjänst efter tjänst försvann

Det var 90-tal, det var ekonomisk kris i världen och i Sverige. Göran Persson var statsminister. 

– Regeringen ville förebygga den situation vi i dag ser i Grekland och andra europeiska länder, säger Dominique Anxo.

Statsskulden låg på 80 procent av BNP. Budgetunderskottet var enormt. Målet för regeringen var att stabilisera de offentliga finanserna på lång sikt.  Och stegvis försvann tjänst efter tjänst från den offentliga sektorn. Arbetet som inleddes av Socialdemokraterna har fullföljts av två borgerliga regeringar.

– Där, i den vansinniga strävan efter rationalisering - och med införandet av det så kallade new public management - förlorade välfärden något, säger Dominiqe Anxo.

Systemet kostar

I Sverige finns ett fortsatt starkt stöd för föräldraförsäkringar, offentliga förskolor, gratis tandvård för barn och så vidare och så vidare. Det visar undersökningar från bland andra Demoscop. Socialförsäkringen erbjuder vad de flesta vill ha.  Ändå verkar ingen vilja ta kostnaden för att upprätthålla systemet.

– Vi har en ambitiös välfärdsstat, och vi vill ha den. Vi borde satsa på hälsa och utbildning. Jag ser inte det som en kostnad, utan som en investering. säger Dominique Anxo.

”Det är absurt”

Att satsa på välfärden är som allt annat en finansieringsfråga. För att det hela ska gå ihop, måste så många som möjligt jobba. Inte minst med tanke på de förändringar som sker inom den demografiska strukturen. Vi lever längre och vi har fler äldre människor att ta hand om. Arbetslösheten är således ett hot mot vårt sociala välfärdssystem. 

– Det är absurt att tänka sig att det finns så många arbetslösa, ja nu är det uppåt åtta, nio procent och bland ungdomar mellan femton och tjugo procent. Vilket är högt, säger Dominique Anxo.

Samtidigt jobbar andra väldigt mycket. 

– De som jobbar nu måste vara beredda att dela med sig av de resurser som finns. Antingen går vi ner i arbetstid och lön, eller också betalar vi mer skatt för att kunna finansiera fler tjänster. Men är alla redo att göra det?