BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Det är bra att kunna ta fotografier i forskningen. Om jag beskriver några nya arter så kan jag visa färgfoton på dem. Men det är inget måste. Forskningen är ju det jag har hållit på med längst, sedan de senaste fem, sex åren har det blivit mer och mer fotografering. Men vetenskaplig fotografering är sällan så estetiskt. Man tar ett foto för att visa något, men inte så många bryr sig om de estetiska värdena. Men för mig har de tagit över mer och mer.
Kort sagt har hur snygg själva bilden blir, kontra att bara dokumentera, blivit viktigare och viktigare med tiden.
Fredrik Pleijels bilder visar upp samma värld som han forskar kring.
– Jag är taxonom, det vill säga att jag håller på och tittar på släkskapsförhållanden mellan djur och beskriver nya arter och sådana saker. Och det är då havsborstmaskar som är min specialitet.
500 miljoner år
Fredrik Pleijel arbetar på Tjärnö marinbiologiska laboratorium och det var även där som intresset för havsborstmaskar startade.
– När jag var student här så var det en man som hette Hans G. Hansson som var oerhört inspirerande, och han förmedlade det intresset. Havsborstmaskarna är en gammal grupp. De är mer än 500 miljoner år gamla, så de har varit med länge på jorden. Och de har löst mängder med olika problem. Säg reproduktion, så finns det hemafroditer, det vill säga de är både honor och hanar som byter kön medan de lever. Vad gäller föda så finns det sådana som plockar näring från botten med tentaklar, det finns rovdjur och det finns parasiter. I stort sätt allt man kan tänka sig finns representerat i den här gruppen.
Det märks att Fredrik är djupt kunnig och intresserad av gruppen. Men då inte alla tycks brinna av samma iver kommer fotografierna också väl till pass.
– Folk blir väl inte så jätteintresserade när man säger att man jobbar med maskar. De ser något grått och tråkigt framför sig. Men de här djuren är väldigt vackra tycker jag, och det är väl det jag vill visa med mina fotografier.
Fördel med många pixlar
För den teknikintresserade så arbetar Fredrik med en fullformatskamera med 50 megapixlar i upplösning.
– Det är en väldig fördel för ofta vill jag bara använda ett utsnitt utav bilden, och det finns då tillräckligt med pixlar för att göra det. Sedan har jag ett ganska speciellt objektiv som ger upp till fem gångers förstoring. Vill jag fotografera ännu mindre saker får jag gå till ett mikroskop, men det mesta är kamera på ett stativ och så har jag djuren i vätska under.
Det har blivit några enskilda utställningar och Fredrik tycker bilderna gör sig bäst när han blåser upp dem i riktigt stora tryck. Nu har han nyligen blivit prisad i ”The 2016 Royal Society Publishing photography competition”. En fototävling för djur- och naturbilder i Storbritannien.
– Jag är inte så förtjust i tävlingar egentligen. Det känns lite konstigt och nördigt att tävla i foto-grafering. Men i Royal Society så kände jag mig väl lite mer hemma och dessutom var det väldigt lätt att skicka in. Man laddade upp bilder via en sida bara.
De fyra fotografier som Fredrik skickade in resulterade i en andraplats och en finalplats.
"Nästan aldrig människor"
Det är genom makroperspektiv som han trivs bäst bakom kameran. När objekten går upp i storlek känner han sig inte lika hemma.
– Jag är ganska begränsad i min fotografering men fotar även en del annat. Men när jag säger annat så menar jag snäckor, musslor, kräftdjur och sådant. Jag fotograferar nästan aldrig människor. Det tycker jag är jättesvårt, och det är det här jag trivs bäst med. Jag kan tycka att en solnedgång är sagolikt vacker, men skulle aldrig fotografera den. Eller, nu ljög jag lite, det har jag så klart gjort. Men jag har slängt de bilderna sedan, säger han med ett skratt.
