Robert Shiller är känd för att slå hål på dessa teorier och har sitt fokus på ineffektivt och irrationellt marknadsbeteende. Han var en av få som förutsåg bostadsbubblan inför 2008 års kris. I Eugene Famas värld finns inte prisbubblor.
Delandet av priset ledde till ett ordkrig där Robert Shiller menade att Chicagobaserade Eugene Famas egen forskning visade att marknader inte alls är effektiva, men att hans dogmatism gjorde att han ändå hävdade det. "Hans forskning visar att marknader inte är effektiva.
Så vad gör du om du lever på Chicagouniversitetet? Det måste vara som att vara katolsk präst och upptäcka att gud inte finns. På något sätt måste man rationalisera det" sa Robert Shiller i en lång intervju med anledning av priset.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Ekonomi som naturvetenskap
2013 års pris sätter fingret på att det inom ekonomiämnet finns vitt skilda åsikter och "sanningar". Kritiker av ekonomipriset brukar framhålla att de övriga vetenskapliga priserna – medicin, kemi och fysik – samt avsaknaden av priser i andra samhällsvetenskapliga ämnen, ger ekonomiämnet ett sken av att vara nära nog naturvetenskapligt.
Det menar även ekonomiforskarna Gabriel Söderberg och Avner Offer i den färska boken The Nobel Factor, från Princeton University Press. Boken beskriver prisets tillkomst som sammanfaller med ett skifte inom ekonomisk politik mot en mer nyliberal och marknadsfundamentalistisk inriktning, samt hur ekonomiämnets genom priset vunna vetenskapliga auktoritet har påverkat politiken.
Gabriel Söderberg är forskare på Uppsala universitet, men arbetar även just nu på Riksbanken med finansiell stabilitet. Han är dock noga med att hålla isär rollerna och det är i egenskap av forskare vi talas vid.
– Det är en extremt stor spridning på ståndpunkterna inom ämnet ekonomi. Den spridningen, i grundläggande frågor, har du inte i någon av naturvetenskaperna, säger han.
– När man säger att det här är en vetenskap och det här är inte en vetenskap då är man inne på vetenskapsfilosofi. Att hitta exakta kriterier är ingen okomplicerad fråga. Kärnan har, enligt mig, dock att göra med empiriska observationer av hur verkligheten faktiskt ser ut. Det är verkligheten som är själva ledstjärnan i vad vi drar för slutsatser. Har vi teori eller dogmatik som istället leder oss, så är det inte vetenskap. Vi använder modeller och teorier för att kunna förutsäga vad som ska hända i verkligheten, men om verkligheten inte stämmer överens med teorierna måste vi förkasta de teorierna, fortsätter han.
Gabriel Söderberg menar att man istället för att prata om ifall ekonomi är en vetenskap eller inte, så kan man titta på enskilda ekonomer, om de arbetar på ett vetenskapligt sätt eller inte.
– Det finns utan tvivel jätteduktiga ekonomer som jobbar i stort sett vetenskapligt, med empiriska observationer och med att studera hur verkligheten är. Men så finns det många andra, varav flera blivit uppburna av priset under framför allt 80- och 90-talet. Här har vi teorier som inte är särskilt verklighetsförankrade, som inte ger några bra empiriska resultat eller förutsägelser av hur verkligheten kommer att utvecklas, men som samtidigt har en vetenskaplig auktoritet. Auktoriteten blir större än bevisföringen. Det är inte vetenskapligt.
Högerekonomer överrepresenterade
I boken går Gabriel Söderberg och Avner Offer igenom samtliga vinnare av ekonomipriset och placerar dem på en höger- och vänsterskala. Priskommittén har utdelat pris till ekonomer både till vänster om mitten och till höger om mitten.
Men det finns en överrepresentation av ekonomer till höger om mitten om man jämför med hur åsikterna är fördelade bland ekonomer i stort och under "marknadsåren", då marknadsliberala doktriner blev dominanta, är dominansen av marknadsfundamentalistiska ekonomer ännu större.
– Det vi ser är att under en period så ser vi hur mångfalden bland pristagarna smalnar av, framför allt mellan 1980 och 1995, ungefär när marknadsliberalismen är som starkast. Där blir det tydligast, berättar Gabriel Söderberg.
I boken framhåller Gabriel Söderberg och Avner Offer att bland ekonomer generellt så är de som hyser starka marknadsliberala synsätt i minoritet. Men deras idéer har desto större genomslag. I en studie från 1997 där samma frågor ställdes till ekonomer som till allmänheten hade allmänheten uppfattningar om ekonomi som låg längre till höger än ekonomernas.
På frågan varför ekonomin inte gick bättre svarade 61 procent av de svarande från allmänheten att det berodde på höga skatter medan endast 18 procent av ekonomerna ansåg det,
Och trots att ekonomer i väst lutar åt ett mer klassiskt socialdemokratiskt håll har ekonomisk politik sedan slutet av 70-talet präglats av marknadsliberalism, även inom socialdemokratiska partier.
Idéerna om marknadens inneboende effektivitet menar Gabriel Söderberg och Avner Offer har underbyggts av en vetenskaplig auktoritet genom priset, trots att flera av pristagarna motsätter sig dess giltighet och trots att modellerna faller så snart man närmar sig verkligheten, där informationen inte är perfekt och alla inte agerar rationellt och nyttomaximerande.
– Joseph Stiglitz, som fick priset 2001, är en av de som varit kritiska till hur ekonomisk teori appliceras på verkligheten. Han har tagit grunden för ekonomisk teori och lagt in vad händer om vi inte har fullständig information på marknaden. Hans slutsats är att då fungerar den inte.
Gabriel Söderberg framhåller att det förstås är svårt att belägga vad som är hönan och vad som är ägget när det gäller nobelprisens relation till ekonomisk politik.
– Det som den vetenskapliga auran kanske framför allt gör är att underminera alternativen. Istället för att flera olika policyalternativ diskuteras kan ökad marknadsorientering framstå som den enda möjliga lösningen. Ta exemplet med avregleringen av den svenska finansmarknaderna på 80-talet. Det fanns utan tvivel problem som pekade på att reformer var nödvändiga, men övertygelsen om att marknaden i sig är effektiv och stabil bidrog sannolikt till att man genomförde en avreglering utan att fundera på alternativ och med bristfälliga förberedelser. Några år senare uppstod en finanskris.
Priset skiljer också ut sig på grund av sin historia. Till skillnad från de övriga ingår inte ekonomipriset i Alfred Nobels testamente. Det instiftades av Sveriges riksbank och delades ut första gången 1969, med prispengar från Riksbanken. Det heter heller inte som de andra prisen, utan istället heter det Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Idén till priset kläcktes av dåvarande Riksbankschefen Per Åsbrink och genomdrivandet av idén kan närmast liknas vid en kupp. Kontexten för tillkomsten beskriver Söderberg och Offer som en dragkamp mellan socialdemokratisk politik och centralbankernas då antikeynesianistiska linje. Bank for International Settlements, BIS, centralbankernas samarbetsorgan som grundades 1930, beskrivs som en ö av trots i ett keynesianistiskt hav.
Centralbankerna började hävda självständighet gentemot sina regeringar, Per Åsbrink gjorde dels en räntehöjning utan regeringens tillåtelse och instiftandet av Ekonomipriset skedde också utan riksdagens godkännande. Diskussionerna om priset skedde retroaktivt.
– Det viktiga är att se hur väldigt politiskt kontexten är för själva skapandet. Till och med det som ska vara symbolen för ekonomins vetenskaplighet, Nobelpriset, är rotad i en väldigt konkret politisk situation. Det är värt att hålla fram, säger Gabriel Söderberg.
Peter Nobel, ättling till Alfred Nobel, har senare skrivit att ekonomipriset nästlade sig in som om det vore ett av de ursprungligt testamenterade priserna, trots att det endast var en lyckad PR-kupp utförd av ekonomer för att bättra på det egna ryktet.
Bo Rothstein, professor i Statsvetenskap i Göteborg och Oxford, gick i en debattartikel i Dagens Nyheter, förra året, så långt som att mena priset strider mot Alfred Nobels testamente. Detta då studier visat att ekonomiutbildade personer är mer benägna att vara korrupta än personer som inte fått en utbildning i ekonomi. Och att detta verkar vara en effekt av den ekonomiska utbildningen och dess teorier om homo economicus själviska beteende.
Testamet som syftar till att belöna de som har gjort mänskligheten störst nytta. "Ett pris som riskerar att bidra till ökad korruption i världen är förstås raka motsatsen" skrev han och ansåg att priset skulle läggas på is och utredas.
Ekonomijournalisten Jors Luyendijk skrev inför förra årets prisutdelning att priset antingen borde skrotas eller utvidgas till att omfatta fler samhällsvetenskapliga ämnen. Han skrev:
"En stor del av ekonomiämnet är politik förklätt till teknokrati – att erkänna det kan skapa utrymme för den politiska debatt och förändring som saknats de senaste sju åren."
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
