Pr-kriget avgörande för strejkens utgång

– Strejker i dag utkämpas minst lika mycket i medierna som på arbetsplatserna, säger Jesper Enbom, lektor vid institutionen för kultur och medievetenskaper vid Umeå universitet. Han har specialiserat sig på ämnet fackföreningsrörelsen och nyhetsstyrning.

Kampen mellan Seko och företaget Veolia inleddes i slutet av maj när Seko reagerade mot arbetsgivarens planer på att omvandla stora delar av den heltidsanställda personalens tjänster till deltider. När en strejk i så stor utsträckning som denna handlar om ideologi och arbetsvillkor snarare än kronor och ören och samtidigt påverkar allmänheten i stor utsträckning blir striden om medierapporteringen och därmed allmänhetens inställning till strejken en avgörande faktor för utgången. 

– Det här är en av de tydligaste och principiellt viktigaste strejkerna på länge. Det märks i nyhetsrapporteringen att journalisterna känner av stämningen. En ingång som media alltid har till strejker är hur de drabbar tredje man, vilket inte är bra ur fackets synvinkel, men den här gången har reportagen om tågresenärerna även gett utrymme åt uttalanden om förståelse för strejken. Så är det inte alltid, säger Enbom.

Osäkra anställningar, timvikariat och oro för vad som ska hända med jobbet efter upphandlingar berör fler branscher än järnvägen och är dessutom något som många tågpendlare känner igen sig i. Men i takt med att strejken drar ut på tiden och drabbar fler och fler resenärer ökar risken för att allmänheten ska vända sig mot de strejkande. Hur viktigt pr-kriget är illustreras av att arbetsgivarorganisationen Almega gick ut med en helsidesannons i Metro Stockholm med rubriken ”Ska facket stoppa pendeltågen?”

– Det ser jag som ett tecken på att de var pressade och inte alls nöjda med hur debatten ser ut. Den typen av betalda annonser har dessutom betydligt lägre trovärdighet än nyhetstext, säger Enbom. 

Nöjd över hur konflikten löstes

I slutändan landar ett stort ansvar för hur allmänheten uppfattar en strejk och därmed även hur väl strejken lyckas på journalisten. Enbom pekar på hur ekonomijournalister så gott som alltid ställer följdfrågor till de strejkande om de inte förstår att företaget måste spara in och dra ner, betydligt mer sällan får arbetsgivaren frågan om de kan förstå de strejkandes krav. När Seko-ordföranden Janne Rudén och en talesperson för Almega intervjuades i P1 angående tågstrejken fick Rudén frågan: ”Hur länge kan ni hålla på innan allmänheten vänder sig emot er?”. 

Arbetsgivarsidan får inte samma följdfråga: ”Hur länge kan ni stå emot fackets krav innan allmänheten vänder sig mot er?”.

Erik Sandberg, biträdande kommunikationschef på Seko, är mycket nöjd över hur den aktuella konflikten löste sig och att Seko lyckades få en bred opinion för sina krav den här gången. 

– I samband med strejker kommer det alltid en stor mängd mejl till oss och det som har slagit mig den här gången är att en överväldigande mängd av dem har varit positiva tillrop. Men självklart också en handfull arga brev från personer som frågar vem som ska betala deras taxiresor, kompensera för förseningarna och när tågen börjar rulla igen. På dem har vi svarat ”fråga Almega”.