BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– I stora delar av den engelskspråkiga världen har idén om samtycke funnits med sedan 70-talet. I Sverige har vi istället fokuserat på våld och hot, att det är vad som krävs för att någon ska kunna dömas för sexualbrott, säger Madeleine Leijonhufvud, professor emerita i straffrätt, som har engagerat sig i samtyckesfrågan länge.
Kanada – ett inspirationsland
Kanada har använts som ett land att inspireras av i sexualbrottsutredningen. Huvudpoängen i den kanadensiska lagen är att alla sexuella handlingar som genomförs utan samtycke är brottsliga. Lagen säger bland annat att det krävs ett ja, och att det räcker att visa att man inte vill – ett verbalt nej ska inte behövas. Dessutom kan ett ja alltid tas tillbaka. Men trots att samtycke varit en självklarhet i Kanada länge, pågår fortfarande en viss debatt kring ordet. I våras lanserades till exempel en kampanj – "Get consent" – för att rikta fokus på frågan.
– Vi startade kampanjen efter att vi genomfört en nationell undersökning som visade att bara en av tre kanadensare uppfattar samtycke som en positiv och ständigt pågående form av kommunikation, säger Anuradha Dugal, chef för våldspreventions på kvinnorättsorganisationen Canadian Women’s foundation.
Skifte i debatten
Men undersökningen visade också att så gott som alla kanadensare, 96 procent, håller med om att sexuell aktivitet mellan personer ska bygga på samtycke. Anuradha Dugal menar också att hon har sett ett skifte i debatten den senaste tiden.
– Diskussionen om sexuellt samtycke har nyligen ändrats, från att handla om att "nej betyder nej", till idén att "ja betyder ja". Kanadensare inser mer och mer att samtycke innebär att det krävs ett ja, säger hon.
Att samtycke ska vara en del av lagen, det är det få kanadensare som ifrågasätter, menar hon. Däremot är det mer osäkert om samtyckeslagen gör att fler fälls. För även om kvinnorättsorganisationerna i Kanada tycker att deras sexualbrottslag är bra utformad, finns fortfarande ett stigma som gör att få anmäler brott. Enligt Canadian Womens’s foundation polisanmäls bara tio procent av övergreppen, och av dem leder en procent till rättegång. Dessutom undviker många att anmäla av rädsla för själva rättsprocessen.
– Många kommer fram till att det kostar för mycket att sätta igång en process, och många av dem som ändå anmäler känner sig återigen som offer av själva rättsprocessen, säger Anuradha Dugal.
Men samtidigt kan medvetenheten kring samtycke ha inneburit att det faktiskt är färre som utsätts för sexualbrott. Det är en förmodad effekt som är svår att mäta, menar Canadian Womens’s foundation. Men även i andra länder med samtyckeslag är det ett av de främsta argumenten – samtyckeslag gör att färre utsätts för sexuella handlingar mot sin vilja. Kritikerna å sin sida menar att risken är att för stort fokus ligger på offret – det blir hon som måste bevisa att hon inte har gett samtycke. I bland annat England har debatten handlat mycket om just det. Rebecca Hitchen, koordinator på organisationen Rape Crisis London, men att rättssystemet i allt högre grad försöker fokusera på förövaren – det är han som måste förklara exakt hur han tog reda på att offret samtyckte – men det räcker sällan hela vägen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Fortfarande är det stort fokus på målsäganden. Når fallet en rättegång kommer offret förhöras inför en jury, och försvaret kommer ifrågasätta allt hon säger. Eftersom våldtäkt så sällan sker inför vittnen handlar det ofta om ord mot ord, och att vi lever i en kultur där offret skuldbeläggs, och där det finns så många myter om sexuellt våld inbäddade i vårt medvetande, påverkar också, säger hon.
Utvecklingen går ändå åt rätt håll, menar hon. Och enligt Madeleine Leijonhufvud finns det ännu en fördel med den engelska lagen: våldtäkt räknas inte som ett våldsbrott, utan som ett integritetsbrott.
– I Sverige har det kategoriserats som ett våldsbrott, trots att våld i de flesta fall inte är inblandat. Det sänder signaler om att ett övergrepp som sker utan våld inte är ett övergrepp. Ny forskning visar att 70 procent av alla utsatta drabbas av frozen fright, de blir paralyserade, och då behövs knappast något våld, säger hon.
Madeleine Leijonhufvud tror och hoppas att samtyckeslagen nu kommer att införas i Sverige. Hon menar att det framför allt kommer att få stor betydelse för synen på ansvar och hur man ska förhålla sig till sex. Och framför allt, att det kommer leda till att färre övergrepp begås.
– Det är minst sagt på tiden att Sverige får en samtyckeslag. Många andra länder är redan där, säger hon.
Mest överraskande är kanske att Tyskland har hunnit före Sverige med att instifta en samtyckeslag. Från att ha en lag som släpar efter jämfört med många andra länder i Europa (till exempel kriminaliserades våldtäkt inom äktenskapet först 1997), där det oftast har krävt att offret på något sätt har försvarat sig, röstades en samtyckeslag igenom i somras. Därmed ska det nu räcka med ett nej eller att den utsatte på något annat sätt visar att hen inte är med på det som händer.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Norge: Sexualbrottslagstiftningen bygger framför allt på att gärningsmannen ska ha tvingat sig till sexuell handling, men de har också en slags samtyckesreglering, och man har lagstiftat om grov oaktsamhet. Det är alltså brottsligt att av grov oaktsamhet genomföra en sexuell handling med någon som inte samtycker. Samtliga ska också vara i tillstånd att kunna ge samtycke.
England och Wales: Samtycke infördes 2003 när sexualbrottslagen reformerades. Samtycke kan bara en person ge som har ett val, och som har förmågan att ta ställning. Lagen innebär också att bara för att du samtycker till en typ av sex, betyder det inte att du samtycker till allt. Till exempel, ja till vaginal penetration behöver inte betyda ja till analsex.
Belgien: Lagstiftningen säger att alla former av sexuell penetrering som begås mot en person som inte samtycker, är ett våldtäktsbrott. Dock är definitionen av vad som räknas som våldtäkt är smalare än den är i Sverige.
Tyskland: Samtyckesparagraf infördes i somras. Att den röstades igenom kan ha att göra med fallet Gina-Lisa. Reality-tv-stjärnan Gina-Lisa Lohfink hade sex med två män, men bad dem sluta. Händelsen filmades och spreds sedan på nätet. Gina-Lisa Lohfink var berusad och hade enligt henne själv dessutom drogats. Hon anmälde männen för våldtäkt – men de båda friades eftersom det inte förekom våld och hon inte försvarade sig. Fallet ledde bland annat till att familjeministern Manuela Schwesig krävde skärpt lagstiftning.
Kanada: I början av 1980-talet gick en reform igenom som säger att alla handlingar av sexuell innebörd som genomförs utan samtycke från alla inblandade är straffbara. Ordet våldtäkt finns inte lägre i lagen, utan allt faller under sexual assault – sexuella övergrepp.
USA: I många delstater ingår samtycke i sexualbrottslagen. Men vad samtycke innebär debatteras ofta – fallet med den våldtäktsanklagade NBA-stjärnan Derric Rose som avgjordes förra veckan visar det. Han och hans två vänner var åtalade för våldtäkt, men friades trots att målsägaren menat att hon drogats och inte varit i tillstånd att ge samtycke. Hon vaknade upp av de tre männen hade sex med henne. Kvinnan har kallats "gold digger", och juryn menar att hon inte är trovärdig.
Skottland: Har sedan 2010 en samtyckesbaserad lagstiftning. Gärningsmannens måste kunna redogöra för vilka åtgärder han vidtagit för att försäkra sig om att samtycke fanns. Precis som i Kanada finns det reglerat vilka frågor som får ställas till målsäganden – man får till exempel inte fråga om tidigare sexuella erfarenheter.
l Även Australien, Nya Zeeland och Sydafrika har samtyckesreglering i lagen.
