Han var på plats för att ta emot Poseidon i Göteborgs hamn. Fartyget har under Frontex operation Triton varit stationerat på Medelhavet, rört sig över stora avstånd, och jobbat med att rädda flyktingar ute på det öppna havet med en besättning på drygt 20 personer.

Den 1 oktober inleds nästa operation för Sveriges del, operation Poseidon. Då skickas en mindre ribbåt med en besättning på fyra personer till Egeiska havet mellan Grekland och Turkiet. Båten är särskilt framtagen för gränskontroll till havs, men enligt Kustbevakningens generaldirektör Lena Jönsson kommer fokus att ligga på att hjälpa flyktingar säkert i hamn.

– Frontex har efterfrågat en mindre båt. Vi kommer till exempel att eskortera båtar så att de kommer i land. Det är ju mindre utrymme där nere och då ska vi försöka se till att få människor i land. Naturligtvis kommer vi att ha viss beredskap för räddningsinsatser också, och då har vi framförallt livflottar med oss, säger Lena Jönsson.

Poseidon var på plats i Medelhavet mellan 1 juni och 31 augusti. Anna-Lena Halvarsson, kustbevakningstjänsteman från Gävle, är en av dem som tjänstgjort under insatsen. Nu är hon tillbaka på fartyget där hon under 16 dagar i somras var med och räddade sammanlagt 1 217 migranter.

”Tacksamhet i ögonen”

Vi står ute på däck – så sent som den 26 augusti räddades 130 personer från en gummibåt och 439 personer från en träbåt upp här. Anna-Lena Halvarsson berättar om de ofta tuffa situationerna. Hur Poseidon mött flyktingar i små båtar i uselt skick långt ute till havs.

– Länspumparna går hela tiden och båtarna är överfulla och stabiliteten är jättedålig. Om det bara skulle blåsa upp till havs, eller om det skulle utbryta panik så skulle de tippa runt. När vi då kommer och hjälper dem, den tacksamheten man ser i deras ögon, eller när man ger ett barn en smoothie eller en Festis. Alltså jag skulle lätt göra om det flera gånger igen, säger hon.

Många timmars väntan

Samtidigt har bara en liten del av flyktingarna på Medelhavet fått undsättning. I räddningsaktionen den 26 augusti, som blev Poseidons sista innan hemfärden, hittades 52 avlidna personer som upptäcktes under däck i ett maskinrum på en träbåt.

Anna-Lena Halvarsson var inte på plats när händelsen inträffade men berättar att hon under sin tid på Poseidon tagit hand om en död person och flera svårt uttorkade. Minnena från tragedierna gör sig påminda med jämna mellanrum.

– Det blossar upp när man ser rapporteringen i medierna. Nu när man ser migranterna som går till fots till exempel så tänker man ”är det någon av dem som åkte med min båt?”, säger hon.

Under de intensiva insatserna har ofta hundratals flyktingar fått trängas på Poseidons durk i många timmar innan fartyget når fast mark vid hamnen i Sicilien. Alla migranter som tas ombord visiteras och får ett band runt handleden med uppgifter om kön och varifrån de uppger sig komma. Sedan tar en lång väntan på trädäcket vid.

Peo Allard, befälhavare på Poseidon säger att transportsträckan för fartyget legat på mellan 20 och 36 timmar. Han var på plats i Medelhavet sammanlagt fem veckor i två olika omgångar.

– Det har varit både upp och ned kan jag väl säga. Det är glädjande och givande att kunna hjälpa, samtidigt är det tragiskt att se de misära förhållanden som migranterna transporteras under. Känslan är både tragisk och positiv, säger han.