Det säger Azam Qarai, verksamhetsansvarig för Linna­mottagningen som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck i nära relationer.

Hon fortsätter:

– I slutändan måste det vara myndigheterna som gör jobbet och hämtar hem barnen, och inte ideella organisationer. Vår organisation har hämtat hem många barn. Vi har tagit stora risker under tiden som olika myndigheter bara bollat ärenden mellan sig, säger hon.

”Saknas förståelse”

Flera av dem som Dagens ETC pratar med, som har varit engagerade i frågan om hedersvåld och förtryck länge, uttrycker att samhället har fått en grundläggande förståelse för hedersförtryck sedan Fadime Sahindal mördades av sin pappa den 21 januari 2002. Men det saknas fortfarande kunskap om hur komplex frågan är.

Juno Blom är en av Sveriges främsta experter på hedersvåld. Under tolv år ledde hon det nationella arbetet mot hedersvåld och hedersförtryck vid ­Länsstyrelsen i Östergötland.

– I dag vet vi vad hedersrelaterat förtryck är rent faktamässigt. Men fortfarande saknas förståelse för komplexiteten, och det avspeglar sig i de politiska uppdragen. Vi har låga förväntningar på myndigheterna och på oss själva som land. Vi måste få bättre självförtroende, säger hon.

När Nyamko Sabuni tillträdde som partiledare för Liberalerna förra året gav hon Juno Blom den tunga posten som partisekreterare. Nyamko Sabuni drev hedersfrågan hårt under sin tid som jämställdhetsminister och med Juno Blom som partisekreterare profilerar Liberalerna sig återigen mot hedersförtryck.

Även Moderaterna har velat göra hedern till en profilfråga och vill bland annat ha hårdare straff mot hedersbrott och större möjligheter att utvisa för­övarna. Både M och L har tydligt kritiserat ”vänstern” för att ha negligerat hedersfrågorna.

Känslig fråga

Som Dagens ETC tidigare har belyst i en serie av artiklar har hedersfrågan länge varit infekterad inom delar av vänstern och den feministiska rörelsen. Konflikten har handlat om hur man ska se på hedersvåldet. Vissa menar att samhället inte vågar sätta ned foten mot hedersvåldet av rädsla för att kallas rasistiskt. Andra hävdar istället att hedersvåldet bäst analyseras som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor.

Fram tills nu har Vänsterpartiet inte haft några skrivningar om hedersvåld i sitt partiprogram, men begreppet kommer enligt uppgifter till Ekot att finnas med när det nya programmet presenteras inför kongressen i maj.

I dag säger Amineh Kakabaveh, som lämnade partiet i augusti förra året efter flera års konflikt med partiledningen, att det är olyckligt att debatten blivit så polariserad. Hon säger att kulturrelativister och identitetspolitiker är det största hindret för arbetet mot hedersförtryck.

– Tyvärr har det kommit mest från vänsterhåll. Man relativiserar förtryck. Ingen skulle acceptera om 146 vita barn försvann efter skollov. Då skulle man starta haverikommissioner, men när det händer i hederns namn blir det inte mycket gjort, säger hon.

Roks, Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer i Sverige, ställer sig på den sidan i debatten som menar att hedersvåldet är en del av mäns våld mot kvinnor. Därmed inte sagt att kvinnor som utsatts för hedersförtryck inte kan behöva särskilda åtgärder, betonar ordförande Jenny Westerstrand, som kritiserar samhällets bristande stöd för hedersutsatta på flera punkter.

– Vi har alltid sagt att när du möter en våldsutsatt kvinna måste du ha kunskap om hennes situation. Vi har alltid förstått att alla fall är unika och att man måste lyssna på kvinnan. Det är det man gör när man sätter våldet i centrum. Man lyssnar på kvinnan, säger hon.