Alice Teodorescu Måwe (KD) Europaparlamentariker, tidigare opinionsbildare, skribent och lobbyist

– Jag hoppas att Ukraina ges förutsättningar för att inte bara försvara sig utan att vi faktiskt går från ord till handling och gör vad som krävs för att de ska vinna kriget. Jag hoppas också att den kvarvarande gisslan som Hamas fortsatt håller släpps och att denna vedervärdiga terrorsekt lägger ner vapnen så att en demokratisk motpart med ett genuint intresse att leva i fred med Israel kan se dagens ljus.

Göran Greider
Chefredaktör för Dala-Demokraten, ledarkolumnist i Dagens ETC

–Jag hoppas att krigen upphör, kosta vad det kosta vill. Inte förrän Israel upphör med övergreppen mot befolkningen i Gaza och Ryssland övertalas att gå med på fredsförhandlingar, kommer ett verkligt utrymme för ödesfrågan om klimatet och för ödesfrågan om social jämlikhet att öppnas. De två krigen har tagit allt annat som gisslan. Och jag hoppas att så många som möjligt av dem som röstade på Trump under 2025 blir så besvikna att USA skakar till. För Sveriges vidkommande önskar jag att Socialdemokraterna kapar förtöjningen med Centerpartiet och lyfter från marken i detta högerland, kosta också det vad det kosta vill. Jag hoppas slutligen att vi åter börjar hoppas. Det är förutsättningen för all förändring.

Robin Zachari
Kanslichef på folkrörelsen Skiftet och grundare av granskningsinstitutet Klägget

– Jag hoppas att angiverilagen kastas på sophögen, att Sverige inför ett lobbyistregister och att krigen i Mellanöstern tar slut.

Stina Oscarson
Dramatiker, ​regissör och fri skribent

– Det jag främst skulle vilja önska är en mer balanserad diskussion om utrikes- och säkerhetspolitik i Sverige och globalt, där det idag läggs ett enormt fokus på att lösa konflikter med militärt våld, och har så gjort under de senaste 30 åren. Jag tror att fred och nedrustning och att börja tro på samtalet igen är den enda möjliga vägen framåt om vi ska få en minskning av våldet. Jag hoppas verkligen på det här. Alla pendlar svänger ju och det känns som att dödandet och lidandet har gått över sådana gränser den sista tiden att människor börjar tro på en annan möjlighet. 

Johan Lindholm
Ordförande LO

– Jag har två stora förhoppningar inför 2025. Jag vill att regeringen tar sitt ansvar för att minska arbetslösheten i Sverige. Vi har tidernas mest passiva regering. Elisabeth Svantesson (M) väntade in att inflationen skulle sjunka och tog åt sig äran och Mats Persson (L) verkar inte vilja lyfta ett finger för att fler ska få jobb. Investeringar! Arbetsmarknadsutbildning! Stärk välfärden! Sedan vill jag alltid lyfta den orättvisa klasslagen karensavdrag. Bort med det nu, även om det nog inte blir högern som gör det.

Adine Samadi
Vice ordförande Roks

– Jag hoppas att mäns våld mot kvinnor, tjejer och barn får en mycket större plats i politiken.

Ali Esbati
Ekonom, tidigare riksdagsledamot (V)

– Främst: att folkmordet i Gaza slutar. Det går bortom smärtan över att veta att barn och vuxna dödas och lemlästas. Det är nog ingen händelse under efterkrigstiden som så tydligt har inneburit ett angrepp på folkrätten och regelverket för universella mänskliga rättigheter. Det innebär också en boost för rasistiska och reaktionära krafter över hela världen – alla som besväras av begränsningar i nedåtriktat utövande av makt. I förhoppningen att folkmordet upphör, vilar motsatsen: att motståndet värnar och vidgar det progressiva rummet mer allmänt. Jag hoppas på en vänster i bred mening där fler agerar mindre inåtblickande och självcentrerat ogint, och istället söker makt över dagordningen – för att stärka välfärden; omfördela från en socialt och ekonomisk nedbrytande överklass till det gemensamma; värna fackföreningar, civilsamhälle, kulturliv, journalistik och annat som behövs för en livskraftig demokrati; och inte minst få igång massiva investeringar för en rättvis klimatomställning.

Hanna Garberg
Förhandlingsombud/huvudskyddsombud på Sveriges Lärare Stockholm

– Jag hoppas att politikerna är de vuxna i rummet, håller sig till sanningen och tar sitt ansvar. Det måste vara sluttramsat med svensk skola nu. Ta ett steg tillbaka och betrakta de senaste decenniernas skolpolitiska felbeslut och gör om och gör rätt. Jag vill se partiöverskridande samtal om Sverige som kunskapsnation som mynnar ut i långsiktiga lösningar på skolans utmaningar. Och för allt i världen – låt inte friskolesektorn dribbla bort något så fundamentalt som offentlighetsprincipen. Jag hoppas att fackförbundet Sveriges Lärare sätter ner foten i vårens avtalsrörelse och att vi får se en lärarstrejk för första gången på över 30 år. 

Magnus Demervall
Tillträdande vd på Företagarna

–Jag hoppas att det nya året för med sig en ekonomisk ljusning och en drastiskt minskad arbetslöshet. Det kan bara hända om våra små och medelstora företag ges möjlighet att växa och anställa. Vi behöver få bort onödiga regler, göra det billigare att anställa och förbättra kompetensförsörjningen. Då har vi riktigt bra förutsättningar att få se en ekonomisk vår och fler som har ett jobb att gå till under nästa år.

Tove Hovemyr
Debattredaktör och ledarskribent på Uppsala Nya Tidning 

– Eftersom S öppnat för M-samarbete och ytterkantspartierna kräver att få sitta i regering, hoppas jag att mittenpartierna vågar bryta med blockpolitiken. Det tjänar inte liberala värderingar väl att L, C och även MP förminskar sig till att välja sida i något slags presidentval mellan Magdalena Magdalena och Ulf Kristersson. Om småpartiernas existensberättigande är att vara stödparti åt S eller M kommer de få lågt förtroende från väljarna även 2026. Varför ska man rösta på ett litet parti som redan satt sig i ett regeringsblock? Tidöavtalet visade att det inte ger sakpolitisk utdelning när man lovar sin lojalitet före valet. Jag hoppas i stället se mittenpartierna kasta blockpolitiken och formulera en liberal eller grön berättelse för Sverige inför valet 2026. En mitten som med eget självförtroende och agens inte svär trohet åt varken höger eller vänster. Väljarna är mer mittenorienterade än vad blockpolitiken ger sken av. Tror jag att det kommer hända? Osannolikt. Johan Pehrson trivs på ministerjobbet och både MP och C verkar ge sitt stöd till S. Men det hade varit det bästa för att bryta polariseringen i svensk politik och på sikt se en framtid där liberala och gröna partierna inte trängs vid riksdagsspärren.

Annika Strandhäll (S)
Ordförande för S-kvinnor, riksdagsledamot

– Jag hoppas att vi går mot bättre tider, att vi får slut på kriget i Gaza och att världen börjar gå en mer positiv riktning. Jag tänker på alla auktoritära och extrema vindarna som blåser och önskar mig mer varma vindar från progressivt håll. Jag hoppas att hushållen börjar återhämta sig efter den otroliga lågkonjunkturen och att människor börjar känna lite stabilitet under fötterna. Sedan vore det fint om vi kunde byta ut den nuvarande regeringen för att enklare uppnå det målet.

Adam Cwejman
Politisk redaktör på Göteborgs-Posten 

–Jag hoppas att Tyskland inte kollapsar politiskt och därmed ekonomiskt. Att Donald Trump som president får till ett för Ukraina fungerande fredsavtal med Ryssland. Att många av Tidöregeringens rättspolitiska förändringar inte hamnar i en skrivbordslåda utan blir verklighet. Att Syrien inte kollapsar ned i ett andra inbördeskrig utan blir fredligt och kan samexistera med sina grannländer. Att Hamas till slut släpper gisslan så att kriget i Gaza kan upphöra. Att Europa, och i synnerhet EU:s byråkratklass, inser att Europas företag inte klarar konkurrensen med asiatiska och amerikanska företag. Och till sist men inte minst hoppas jag att världen rör sig närmare ett oberoende av fossila bränslen, vilket är både en vinst för miljön och den globala säkerheten.

Sineva Ribeiro
Ordförande Vårdförbundet

– Mitt mål är att vi vänder utvecklingen. Nu! Det är hög tid att politikerna slutar prata och börjar leverera verkliga förändringar. Jag drömmer om ett 2025 med hållbara heltider där sjuksköterskor inte behöver välja mellan sin hälsa och sitt arbete, där specialistutbildning är en självklarhet och inte en privatinvestering, och där alla som arbetar i vården kan känna stolthet och framtidstro. Kort sagt, jag drömmer om ett år där politikerna mycket högre värdesätter både vårdpersonal och patienter.

Camilla Brodin (KD)
Gruppledare och energipolitisk talesperson

– Att Socialdemokraterna ger ett tydligt besked om kärnkraften, för Sveriges konkurrenskraft och välstånd.

Fredrik Kopsch
Chefsekonom på Timbro:

– Under 2025 önskar jag mig stora steg på viktiga områden för att öka tillväxten. På arbetsmarknaden vill jag ha jobb med lägre löner åt de med lägre kvalifikationer så att de slipper gå på bidrag, jag vill ha kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter och jag vill att Las slopas. På skatteområdet vill jag ha avskaffad statlig inkomstskatt och ett kraftigt höjt grundavdrag för alla arbetsinkomster. Tillsammans kommer de här förslagen både göra det enklare för människor att hitta jobb, och stärka deras drivkrafter att göra just det. Men det krävs mer. På bostadsmarknaden önskar jag mig därför att hyresregleringen avskaffas, att byggreglerna skalas ner kraftigt och att det kommunala planmonopolet slopas. 

Emma Persson
Advokat, debattör

– Min förhoppning inför 2025 är att politiker, men framför allt regeringen, börjar driva politik som bygger på forskning och kunskap istället för som idag; populism och känsla. Jag utgår ifrån att regeringen, precis som vi invånare, vill det bästa för Sverige. Det är dags att de börjar visa det också.
Just nu går det väldigt dåligt för oss som land.

Sakine Madon, redaktör på Fokus 

– Får jag önska en sak är det att utredningen om att ändra i ordningslagen – för att all världens dårar och diktaturer inte ska hota ”rikets säkerhet” – kastas i papperskorgen. I ett fritt land ska man förstås få bränna koraner och hänga upp Erdogan-dockor. Även påstått progressiva vill hindra det förstnämnda genom att kalla det hets mot folkgrupp. Så överger man en lång historisk kamp för rätten att häda. Demokrati har aldrig betytt rätten att slippa bli kränkt eller provocerad. Man får helt enkelt tåla provokatörer på gator och torg – eller att få mothugg och kallas ”angivarkryp” på X.

Eric Rosén
Biträdande kulturchef och etikredaktör Aftonbladet 

– Listan hade kunnat göras lång men om jag ska hålla mig kort:
Jag hoppas att Israels folkmord i Gaza stoppas. Jag hoppas att vi börjar bry oss om klimatfrågan. Jag hoppas på ett svenskt Nato-utträde.
Jag hoppas att politiska partier till vänster börjar tro på att politik kan förändra samhället i grunden, och lägger förslag därefter. Och jag hoppas att vi, eller åtminstone jag, får tillbaka något slags tro på politikens kraft, så att jag vågar drömma om att något av det ovan nämnda faktiskt ska ske.

Muharrem Demirok (C)
Partiledare för Centerpartiet 

 –Jag hoppas att det här blir ett år där vi tar steg framåt för klimatet. Sedan regeringen tillträdde har Sveriges koldioxidutsläpp chockhöjts. Det måste få ett slut. Vi kan inte skicka den här klimatnotan till kommande generationer, för snart kommer de aldrig kunna betala tillbaka den. Arbetslösheten fortsätter också att stiga. Att så många barn inte ser sina föräldrar gå till jobbet, det gör något med vårt samhälle. Det drabbar ytterst vår välfärd, skolan och sjukvården får det bara tuffare när skatteintäkterna blir lägre. Satsar vi på en jobbpolitik, då satsar vi också på ett hoppfullt Sverige.

Kajsa Ekis Ekman
Författare och journalist, driver Parabol

– Hoppet är dumhetens moder. Folk som hoppas på något blir så exalterade att de snart börjar blanda ihop dröm och analys, och tror att helt orealistiska saker kommer att inträffa. Man kan ju säga fred på jorden eller slut på kapitalismen men det är att ropa i öknen. Om jag ska säga en nyckelförändring som jag tror kommer ha positiva effekter i det långa loppet så är det att Brics-länderna stärker sin position och samarbete. Utan detta kommer vi tyvärr inte kunna se något fritt Palestina. Jag hoppas även att Trump avvecklar Nato och att de nya tullarna leder till fast fashions död. Samt att Spanien äntligen inför en sexköpslag, att Lex Tintin leder till en förändring i svenska domstolar, att ingen kvinna mördas i år, att Sollefteå BB öppnas igen efter åtta års ockupation, att blockaden av Kuba upphör, att Palmes mördare hittas och att internet förstatligas. Sedan skulle jag gärna vilja att folk blev lite vänligare och läste fler böcker.

Daniel Helldén (MP)
Språkrör och riksdagsledamot Miljöpartiet

– Det finns mycket att hoppas på inför 2025. Om jag måste välja något så hoppas jag att vi går framåt i klimatfrågan, att regeringen tar sitt ansvar och faktiskt vänder utvecklingen som just nu går åt helt fel håll. Vi behöver sänka utsläppen och jag hoppas vi kan få till satsningar på bland annat järnväg, energiutbyggnad och vår natur. Jag hoppas också att regeringen sätter press på Israel för att få slut på det brutala mördandet i Gaza. 

Lisa Bjurwald
Politisk redaktör på VLT

– Jag önskar att den SD-stödda regeringen slutar karva i rättsstaten likt en särimnersk julskinka i tron att den magiskt ska bevaras intakt, snarare än att urholkas. Vägen till ett tryggare samhälle med minskad gängkriminalitet stavas förebyggande arbete, inte inskränkningar av medborgarnas mänskliga fri- och rättigheter.

Lars Beckman (M)
Riksdagsledamot 

– Det viktigaste är att kriget tar slut mellan Ryssland och Ukraina för det påverkar även Sveriges säkerhet. Ryssland har en helt annan syn på världen och därför är Ukrainas kamp överordnad allt annat. Nästa steg är att få ordning i Sverige. Att få bukt med alla skjutningar och återställa tryggheten i landet. Målet är att alla oavsett kön ska kunna gå igenom valfri stad i Sverige och ha på sig vad man vill: lång kjol, kort kjol eller byxor, utan att riskera att bli utsatt för brott.  

Henrik Jalalian
Politisk redaktör Dagens ETC

– Det politiska styret i Sverige och USA ger inte mycket att hoppas på. Så jag tror det jag hoppas mest på är att progressiva krafter håller hoppet uppe och tar fram egna reformer, bygger för framtiden. Den stora risken när man ser en auktoritär utveckling är att folk nöts ner och inte orkar engagera sig, flyr in i den egna privata sfären. Jag hoppas vi kan undvika det. Sedan hoppas jag på vapenstillestånd i Gaza. En rättvis fred i Ukraina, att Ryssland åker hem, även om det inte känns så sannolikt. Jag har just läst en bok om kärnvapenkrig, av Annie Jacobsen. Min främsta förhoppning är nog att Trump inte startar ett sådant. Det är ju en ganska låg ambitionsnivå, så jag blir förhoppningsvis positivt överaskad.