Enligt Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser, handlar det om att journalister under året blivit fysiskt hotade, det har riktats bombhot mot redaktioner, polisen har frihetsberövat journalister i sitt arbete, men i en allt större utsträckning har man också kunnat se hat och hot på sociala medier.

– Ganska kort efter valet har vi också noterat, även om det inte är nytt, att det är fler politiker som öppet kritiserar eller attackerar medier eller journalister på sociala medier. Efter det valresultat vi fick är det uppenbart att det kommer bli en utmaning framöver i Sverige, säger han.

”En rad grova attacker”

Dagens ETC har nyligen fått erfara sådan kritik som fått spridning. Avsändaren var riksdagsledamoten Lars Beckman (M) som på Twitter skrev att Dagens ETC är ”vänsterextrema”, utan att vidare utveckla vad som skulle vara extremt med tidningen utan skriver kort ”det är min uppfattning”. Efter det har även riksdagsledamoten Jan Ericson (M) hakat på drevet. Båda två är även kända för att ha uttalat svepande kritik mot public service.

– Vi har sett en rad grova attacker på public service, på er på Dagens ETC, men också på andra medier. Vi ser också en retorik från politiker efter valet där man talar om ”journalistrugby”, och att journalister ska hålla sig på sin kant från SD:s håll, säger Erik Halkjaer.

Strategi att attackera medier

Är man företrädare för ett riksdagsparti är man också företrädare för demokratin. Det innebär att man måste vara mer försiktig än andra om hur man uttrycker sig ”och förstå att det finns trollarméer som kan sprida attackerna”, säger Erik Halkjaer, som pekar på att en sådan utveckling även har skett i anslutning till politiska val i andra länder, exempelvis i Österrike, Frankrike, Slovakien och Italien.

– Det blir en del av en politisk strategi från politiska partier att öppet attackera och misstänkliggöra journalister, för att man vet att det får fäste hos väljare och spridning i samhället.

Medier bör så klart kunna ifrågasättas, poängterar Erik Halkjaer. Det finns ett självgranskande system där medier kan anmälas och ställas till svars. Finns misstanke om ett lagbrott kan man istället anmäla till Polisen.

– Det här fungerar rätt väl i Sverige, men det glöms bort antingen med vilja eller med dålig kunskap. Jag hoppas politiker ändå har kunskap om hur pressfrihet och tryckfrihet funkar i Sverige, säger Erik Halkjaer.

Forskaren: ”Slagsida åt höger”

Andreas Widholm, docent i journalistik på Stockholms universitet, har forskat på hur politiker agerar som medie­kritiker, där en del individer med makt ”kan generera vad man kan kalla för drev”. Främst är det sverige­demokrater och moderater som använder sociala medier för att rikta kritik mot medier, enligt Widholm.

– Om man tar Twitter som utgångspunkt, för det är ofta där som politiker uttrycker mediekritik, så inriktar sig kritiken i störst utsträckning mot public service. Mediekritiken har också kommit att få en mycket stark slagsida åt höger i politiken, vilket naturligtvis kan påverka en tidning som Dagens ETC.

Det speglar en bredare auktoritär och konservativ vändning i politiken, som är synbar i många länder. Ett tydligt ­exempel är USA:s förra president Donald Trump som dagligen attackerade medierna för ”fake news”. Enligt Widholm har det att göra med att ­partierna i utkanten sällan representeras i vad de själva kallar för ­”mainstreammedia”.

– Det är uppenbart att högerpopulister inte gynnas av professionell journalistik, särskilt inte om man sysslar med desinformation och inte bryr sig om fakta, då blir det naturligt att journalistiken blir fienden.

Widholm hade gärna sett mer mediektik från både vänster- och högerhåll. Det är en väsentlig del i en fungerande demokrati. Men kritiken måste grunda sig i fakta och evidens. En sådan kritik finns det alldeles för lite av idag.

– Vi ser mycket mer svepande kritik som inte går att underbygga.

På lång sikt riskerar det att människor får lägre förtroende för journalistiken. Och förtroende är svårt att bygga upp igen.

– Det handlar om långa processer. Och vi behöver professionella medier för att politiker ska kunna granskas, utan dem är vi väldigt illa ute.

”Närmast systematiskt”

Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio, skriver till Dagens ETC att politiker och personer i maktpositioner har ett stort ansvar för att den offentliga debatten ska hållas på en bra nivå.

– Vi ska kunna diskutera olika åsikter utan att det behöver gå över i hotfulla kommentarer eller förolämpningar. Journalister är redan en utsatt yrkesgrupp och det är faktiskt oacceptabelt när olika uttalanden potentiellt eldar på de hat och hot som redan finns med negativa påhopp på våra medarbetare.

Chefredaktören på Dagens Nyheter, Peter Wolodarski, ser även han dreven mot enskilda journalister och medier som ett växande demokratiproblem.

– Jag blir bekrymrad över att det finns riksdagsledamöter som deltar i det här. Det finns de som gör det på ett mer passivt sätt och de som verkligen har vevat. Det kanske kan finnas en viss aningslöshet, att man inte förstår vad man håller på med och vad man drar igång. Det är samtidigt självklart att vi journalister ska kunna ta hård kritik, vi är inte ofelbara, men det jag vänder mig mot är de här närmast systematiska dreven som till stor del utspelas på Twitter.

Wolodarski reagerar också starkt på de attacker som riktas mot enskilda journalister, som i slutändan riskerar att leda till självcensur genom att journalister drar dig för att rapportera om vissa ämnen. Här ser han även en tydlig könsdimension.

– Kvinnliga medarbetare drabbas ofta hårdare än manliga och där är kritiken ofta är riktad mot utseende och är också sexualiserad.

M-ledamoten: ”Saklig debatt”

Lars Beckman (M) svarar knappt på de frågor som Dagens ETC skickar till honom. Han klumpar ihop sitt svar om hur desinformation ska motverkas och om han ser några risker med att enskilda journalister och medier drabbas av hat och hot efter svepande uttalanden till:

– Alla som verkar på opinionsbildningsarenan har ett ansvar för att säkerställa att hot och hat inte får spridning. Det är inte att blanda ihop med en saklig debatt.