När ett barn tvångsomhändertas betyder det att samhället tar över ansvaret för barnet, ett ansvar som inte alltid hanteras.

– Socialnämnderna har ingen koll på vad som händer med barnen, de vet inget. Nämnderna vet inget om självmord eller självmordsförsök. Det finns ingen uppföljning av barnen vad gäller hälsa, skola, tandhälsa eller någonting – allt det som familjer i vanliga fall sköter om, säger Jan Jönsson.

– Jag ska själv ta upp det här i nästa vecka för att försöka bringa reda. Idag talar man om integritetsskäl, men det kan inte vara tillräckligt.

Fond vid fel beslut?

Trots att samhället tar över ansvaret för barnen kan inte de eller deras familjer stämma samhället om det inte tar ansvar fullt ut. Det blir då ett ihåligt ansvar eftersom konsekvenser inte kan utdömas.

– Vi har sett den tidigare vanvårdsutredningen där en rad drabbade fick ersättning. Men den avslutades vid ett givet datum och sedan gavs inga flera ersättningar. Inte heller alla ansökningar godkändes, säger Jan Jönsson.

– I Norge har man en permanent fond som kan betala ut sådana ersättningar. Det kan vara en möjlighet som borde utredas. 

Dyrt att omhänderta

Med tanke på dagens debatt tenderar att vara repressiv, att samhället ska omhänderta fler, skulle man kunna befara att fler tvångsomhändertaganden utdöms och att ribban för dem sänks. Jan Jönsson ser risken men menar att kommunernas ekonomi kommer att bromsa den.

– Det är mycket dyrt att tvångsomhänderta barn genom Lagen om vård av unga, LVU, så man kommer inte ha råd att omhänderta stora skaror barn.

Kommunernas ekonomi påverkar också idag vilka insatser som används.

– Många gånger väntar man alldeles för länge på att göra någonting, vilket betyder att situationen eskalerar och allt blir svårare.