– Det måste tas ett omtag kring hela verksamheten. Vi behöver reformera hela tvångs­vården av barn och unga. Det går inte att vänta längre, säger Maj Karlsson, socialpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Miljöpartiet är inne på samma linje. I en debattartikel i DN skriver de till och med att Sis-hemmen bör läggas ned.

– Problemen har uppmärksammats under lång tid, och det har gjorts en mängd åtgärder för att förbättra verksamheten. Men det är tydligt att det inte har räckt. Det som har uppdagats nu är så allvarligt att man knappt tror att det är sant. Vi måste göra ett ordentligt omtag nu och skapa ett nytt system, säger Ulrika Westerlund, barnrättspolitisk talesperson för MP.

Polisanmäldes för inlåsningar

Det är inte bara de senaste åren Sis-vården har ifrågasatts – redan 2009 kritiserade Barnombudsmannen användningen av avskiljning, alltså att barn isoleras, och organisationen Stulen barndom polisanmälde Sis för att de låser in barn som straff. Maj Karlsson menar att kunskapen om bristerna har funnits även hos politikerna och kritiserar övriga partier för att inte ha lyssnat.

– Jag började lyfta den här frågan i socialutskottet redan 2014, och då var reaktionen ”vad pratar du om?”. Sedan dess har vi fått besök av Sis flera gånger, vi har haft hearings, vi har tagit del av rapporter. Alla har kunskapen, alla känner till bristerna, och ändå har det fått fortgå. Det är det verkligt allvarliga tycker jag, säger hon.

Juno Blom, barnrättslig tales­person för Liberalerna, tycker även hon att betydligt mer kunde ha gjorts. För sju år sedan, 2016, krävde L att isoleringarna skulle upphöra. Inte minst för att Sis-personal i samband med avskiljningarna kan använda våld om den som ska isoleras protesterar.

– Vi har drivit på i många år för att man ska tillsätta en extern granskning av hela Sis verksamhet. Men även utan en granskning är det helt uppenbart att avskiljningarna måste bort. Att vi tillåtit det ske under så många år är skrämmande i sig. Jag tycker att det är ett totalt haveri, säger Juno Blom.

Efter utredningen – en studie

Samtidigt poängterar hon att det inte är så att ingenting har gjorts. Utredningar har tillsatts, och regeringen har i sitt senaste regleringsbrev bland annat krävt att Sis vidtar åtgärder för att miljön ungdomarna bor i ska vara trygg, och för att sexuella övergrepp ska motverkas. Nyligen presenterades också ett resultat av en de utredningar den förra regeringen tillsatte: ytterligare en studie. Statens beredning för medicinsk och socialutvärdering ska utvärdera alternativa metoder till tvångsåtgärder, med syfte att minska antalet avskiljningar.

– Det är inte så att man inte ser de här problemen. Men när det kommer till avskiljningar går det inte att säga längre att de på sikt måste upphöra. Menar man allvar måste man sätta ett datum. Det finns ett kultur, ett arbetssätt, som sitter i väggarna och som skadar barn. Det måste upphöra, säger Juno Blom.

Förutom att avskiljningarna måste upphöra har hon inget färdigt förslag på hur en reformerad tvångsvård av unga bör se ut. Det måste tas fram en plan, menar hon. Och i väntan på det omedelbart inrättas en extern klagomålsfunktion.

– Det räcker inte att funktion­en finns internt. Det måste också finnas någon utom­stående man kan vända sig till, som man inte står i beroendeställning till. De ska också kunna göra oanmälda besök. Vi kommer inte komma till rätta med allt imorgon, men samtidigt går inte utsatta barns liv i repris. Därför kan inte åtgärder vänta, säger hon.

Ni sitter i regeringen nu. Vilket ansvar har ni för att det ska hända något?

– Alla vi politiker, nuvarande regering och tidigare regeringar, borde sätta sig ner och fundera över hur vi behandlar barn som redan är utsatta. Tillsammans har vi ett jätteansvar.

Ulrika Westerlund (MP) har inte heller hon något svar på hur en reformerad vård bör se ut, utan säger att det behöver utredas, men liksom Juno Blom menar hon att alla barn måste känna att de har rättig­heter och någon att vända sig till.

– Alla barn bör få ett juridiskt ombud. Om det inträffar något som inte ska ske, måste vi i alla fall säkerställa att barnen vet att det finns någon de kan larma till.

”Vi gjorde inte tillräckligt”

Ulrika Westerlund vill se över hela skyddsnätet för barn som tvångsvårdas.

– Idag är det flera olika grupper som befinner sig på Sis­­-boendena, det gör det komplext. I en reform behöver vi titta på hela systemet, hur insatserna för unga som behöver stöd ska se ut. Behoven är inte samma för den som dömts för brott som för den som själv blivit utsatt för övergrepp, till exempel.

Borde ni i den förra regeringen har gjort mer?

– Det går absolut att säga att vi inte gjorde tillräckligt. Det har ju ingen gjort, då skulle inte detta ha hänt. Vi tillsatte utredningar för att se var det brister och kunna komma med förslag, men uppenbarligen behöver mer göras.

För Vänsterpartiet och Maj Karlsson är det glasklart: alldeles för lite har gjorts. Politiken har misslyckats kapitalt. Men inte heller hon har något färdigt svar på hur en reformerad Sis-vård bör se ut.

– Det som är allra mest centralt, som är helt nödvändigt för att verkligen få en förändring, tror jag är att komma bort från repressalietänket. Den modell vi har idag bygger på gamla värderingar. Vi tror att vi ska kunna straffa de här ungdomarna friska. Den synen måste överges.

Maj Karlsson tror att mycket handlar om klass. Om en nedvärderande syn på barn som hamnat på institution, och om att få för deras talan.

– Att så lite har hänt tror jag beror mycket på det. De här barnen tillåts behandlas på ett sätt vi inte hade accepterat någon annanstans.