Det visade sig att George Monbiot hade diagnostiserats med prostatacancer och snart skulle opereras. De flesta hade kanske talat tyst om en sjukdom i kroppens mest intima delar som riskerar att leda till urinläckage och erektionsproblem.
Men han gjorde precis tvärt om och skrev en lång och utelämnande kolumn i The Guardian, en av världens största tidningar.
Bokcirkel: Med hopp och skärpa för att förändra världen
Gemensamt motstånd borde såklart diskuteras gemensamt tycker vi. Därför bjuder vi nu in till ETC bokklubbs första bokcirkel med George Monbiots bok som utgångspunkt.
– Jag hade inga problem med att skriva texten. Men när den publicerades tänkte jag herregud, nu är ingenting hemligt längre, säger George Monbiot via Skype tre dagar innan operationen.
Hundratals stöttande meddelande strömmade in från läsare.
– Det var fantastiskt. Att hålla saker inom sig är väldigt destruktivt och cancerpatienter läker faktiskt snabbare när de har stöd från familj och vänner.
”Labour har börjat lyssna”
Det finns paralleller mellan ett sjukdomsförlopp och hur vi bör handskas med politiska hinder. Det är viktigt att välja sina strider, konstaterar George Monbiot och låter sedan som ett eko av Olof Palme.
– Politik handlar bara om vilja. Men cancern försvinner inte av sig själv utan måste behandlas. Den bästa strategin är att acceptera det du inte kan förändra, det hela ligger i kirurgernas händer. Ångest är dåligt för återhämtningen.
Efter månader av läkarbesök har han stärkts i sitt redan solida stöd för den brittiska allmänna sjukvården, NHS.
– Det finns många män som inte använder några välfärdstjänster alls förutom möjligtvis vägarna. De tar till och med helikopter så ofta de kan. Det är lätt för dem att vilja sänka skatterna eftersom de helt är frånkopplade från samhället. Många av dem har makt och styr oss utan att delta i våra liv.
Just denna frånkoppling utgör den totala motsatsen till den ”samhörighetens politik” som är den bärande idén i Monbiots bok ”Ur ruinerna”. Sedan boken kom ut i Storbritannien förra året har intresset varit stort inte minst från brittiska Labours toppskikt.
– Labour har på senare tid visat på motsatsen till den annars rigida brittiska politiska kulturen. De har börjat lyssna. I Storbritannien lever vanligtvis politiker som kungar och drottningar i parlamentet som till och med heter Westminsterpalatset.
Enligt Monbiot är det stora politiska berättelser som förändrar världen, inte enskilda politiker. Trots alla spinndoktorer och politiska historieberättare ser vi hur den socialdemokratiska berättelsen vittrar bort i Europa.
– Det är döfött att upprepa gamla politiska trosatser från förra århundradet. Den keynesianska berättelsen dominerade politiken mellan 1945 och 1975. Nyliberalismen trädde fram när keynesianerna hade problem och blev det nya sunda förnuftet från 1985 fram till kollapsen 2008. Men ingenting kom i dess ställe.
Efter 2008 fick vi i alla fall Occupy-rörelsen och den arabiska våren, helt tomt på berättelser var det väl ändå inte?
– Det uppstod rörelser men som saknade en bred politisk berättelse. Den avgörande faktorn för alla politiska revolutioner är att de har en ny reparativ politisk berättelse som placerar oss i nuet, förklarar hur vi hamnade här och förutser en ny framtid.
Som Sagan om ringen
Med begreppet raparativa politiska berättelser menar han att alla framgångsrika politiska rörelser, höger som vänster, följer samma grunddramaturgi, inte helt olik den i ”Narnia”- eller ”Sagan om ringen”-böckerna.
– Berättelsen utgår från att landet har försatts i oro av mäktiga och nedriga krafter. Men hjälten, en grupp människor eller till och med en institution, utmanar dessa krafter och får dem, mot alla odds, på fall och återställer ordningen i landet.
För nyliberalerna är entreprenören hjälten som i strid mot den kollektivistiska välfärdsstaten, mot alla odds, släpper lös marknadskrafterna och omkullkastar makten. Och med frihet och individualism återställer hen ordningen, menar Monbiot.
– Även om Occupy-rörelsen var briljant i många delar talade de endast om vad de inte gillade. De agerade inom ramen för den andra sidans agenda. Du måste sätta en ny dagordning om du vill förändra något på riktigt.
Våra socialdemokrater triangulerar åt höger samtidigt som Sverigedemokraternas berättelse om det hjältemodiga svenska folket mot det invandrade hotet vinner mark. Är inte också det en reparativ politisk berättelse?
– Det är den på sätt och vis men den fascistiska berättelsen är skräp och lätt att avfärda. Om du försöker konfrontera dem med fakta och siffror kommer de bara studsa bort. Vi förstår världen genom berättelser. Du kan inte frånta någon deras berättelse utan att ersätta den med en ny.
Är klimatförändringarnas abstrakta natur orsaken till att den berättelsen inte är lika framgångsrik?
– Först och främst är klimatförändringar ett riktig kasst ord. Det är som att kalla en invasionsarmé för oväntat besök. Jag föredrar ordet klimatkollaps. Vi måste inkludera mänsklig utveckling och blomstring i en större berättelse som inkluderar hanteringen av klimatkollapsen.
Klimataktivist
Miljö- och klimatfrågor har alltid varit Geroge Monbiots utgångspunkt ända sedan han studerade zoologi och spenderade 20-årsåldern kravlandes runt i Västra Papuas och Amazonas djungler som radiojournalist. Som nomadisk författare skrev han om hotade ursprungsbefolkningar i Västafrika och blev med åren klimataktivist på heltid.
Han menar att den mest akuta krisen just nu är det industriella fisket som tömmer haven på liv. Därefter kommer jordbrukets massutrensning av liv på land och klimatkollapsen kommer först på tredje plats.
Det känns som att dina texter blir alltmer vänster med tiden, håller du med?
– Det beror nog på att jag begriper systemet bättre och bättre. Hela mitt vuxna liv har handlat om att utforska hur saker och ting hänger ihop och likt en lök hittar jag lager efter lager som måste skalas av.
Men trots cancern, Brexit, en smältande nordpol och en konservativ våg som sveper över världen ser George Monbiot möjligheter i allt politiskt mörker.
– Ny forskning visar att människan är det mest sociala djuret på planeten. Trots själviska drag är altruism och omtänksamhet den starkaste kraften hos de allra flesta. Företagsledare och världsledare undantagna. Vi fastnar däremot lätt i problemen och negativa nyheter eftersom vi är biologiskt kodade att hålla utkik efter fara. Fördelen är att vi inte behöver förändra den mänskliga naturen utan bara skapa förutsättningar för att våra vackra drag ska få möjlighet att komma fram.
En vecka efter intervjun bryter Monbiot tystnaden på Twitter. Operationen gick bra, han har kommit hem från sjukhuset och har börjat gå igen (sakta). Tweeten avslutas med: ”Min vård var exemplarisk och alla som behandlade mig var underbara. Länge leve den allmänna sjukvården!”