”Vanligt att släta över”
Lokalredaktören Torbjörn Wester har arbetet som journalist sedan 2004 och bevakat en rad skånska orter som Sjöbo, Ystad, Eslöv, Skurup, Broby och Östra Göinge. Han menar att det finns en tendens hos en del poliser att försvåra för journalister när det gäller rapportering om brott i nära relationer. I det dagliga informationsflödet till journalister är det vanligt att släta över eller censurera bort information.
– Det händer ofta att man säger: ”Och så har vi ett relationsärende och det är inget vi går in närmare på.” Vill journalisten veta något så får denne försöka dra ut det ur polisen, säger han.
Torbjörn Wester tycker att agerandet är märkligt och han menar att polisen på det här viset utövar en typ av censur.
– Jag kan inte se varför det skulle vara ett större allmänintresse när någon blir slagen i ansiktet utomhus av en okänd gärningsman. Det gör ju lika ont att bli slagen hemma av någon man känner. Framför allt är det viktigt att polisen låter oss journalister göra den bedömningen.
Attityden skiljer sig mellan orter
I en undersöknings som ETC Malmö har gjort visar det sig att det finns skillnader mellan hur poliser förmedlar information om brott i nära relationer till journalister. Tio lokaljournalister runt om i Skåne uppger att det händer att polisen försöker undvika att lämna ut information om våldsbrott som skett i nära relationer. Trots att basinformation kan ges utan att störa förundersökningen. Attityden skiljer sig mellan större och mindre orter. Journalister på mindre orter upplever oftare att polisen vill hålla på informationen. Medan journalister i större städer som Malmö och Lund inte tycks ha samma problem.
En del poliser på mindre orter har en tendens att släta över, ta lätt på eller hänvisa vidare till en förundersökningsledare. En journalist, som vill vara anonym på grund av det begränsade antalet reportrar på orten, uppger att polisen på orten utan omsvep berättar om våldsbrott i offentlig miljö medan denne inte alls verkar vilja att det skrivs om våld i relationer. En annan reporter uppger att polisen brukar använda formuleringen ”Det är bara skit. Det är inget att gå in på”. Men att det till slut i alla fall sedan går att tjata sig till informationen om reportern inte ger sig.
”Missriktad välvilja”
– Det handlar om en missriktad välvilja. Polisen vill skydda offren så att de inte hängs ut. Samtidigt blir det en form av censur. Journalister har kompetens och etiska regler för vad som får publiceras. Därför borde polisen låta oss sköta sållningen precis som vid andra brott, säger Eva-Pia Wenger, lokalredaktör på Skånska Dagbladet.
Effekten kan bli att ett stort samhällsproblem tystas ner, förklarar Eva-Pia Wenger.
– Tystnaden kan också skicka signaler om att våld i nära relationer inte är något man talar om. Då kan de utsatta känna sig mer ensamma i sin situation än vad de egentligen är, säger hon.
ETC:s undersökning visar också att flera journalister upplever att poliserna själva stundtals gör en bedömning av vad som ska stå i tidningen eller inte. En förekommande fras hos poliser är: ”Så har vi ett relationsärende men det är inget av intresse.”
Snedvriden exponering
Fanny Nyberg, en av flera kriminalreportrar på Trelleborgs- Allehanda, menar att det kan vara en växelverkan mellan hur tidningen sedan hanterar informationen och polisens intresse att berätta. Trelleborgs Allehanda publicerar sällan artiklar om enskilda våldsbrott inom relationer innan det har lett till ett åtal. Det känner hon sig kluven till.
– Det känns inte riktigt bra. Om man inte pratar och skriver om det så är det precis som om det inte hänt.
Hon är ganska säker på att den snedvridna exponeringen i media av brott i offentliga miljöer påverkar polisens prioriteringar.
– Här i Trelleborg har man just nu en satsning mot våld i offentliga miljöer. Exempelvis ska alla förhör ske direkt efter att något har inträffat. Jag har inte hört talas om en sådan satsning när det gäller våld i relationer.
Våld i relationer prioriteras lägre
Sydsvenskans kriminalreporter i Lund, Tommy Lindstedt, konstaterar att tidningen skildrar våldsbrott i relationer mer sällan än andra våldsbrott. Men det beror inte på dålig information från polisen utan snarare på journalisternas och nyhetschefernas prioritering
– Det är inte bra. Men det är svårt att skriva om enskilda fall. Vi brukar göra större grepp på det då och då. Det blir kanske en gång i halvåret, om ens det. Det är nog dags att göra det snart igen, säger han.
”Lätt att räkna ut vem offret är”
Dan Bengtsson, stationsbefäl i Tomelilla, menar att de flesta av hans kollegor i så stor utsträckning som möjligt ger journalister information om brott i nära relationer. För hans egen del kan det hända att informationen blir knapphändig när när han vill skydda offret.
– På en liten ort är det lätt att räkna ut vem offret är, säger Dan Bengtsson.
Hasse Persson, förundersökningsledare i Ystad, förklarar att polisen hela tiden måste beakta förundersökningssekretessen. Men att viss information för det mesta kan lämnas ut.
– Vi kan säga att det har hänt, om det finns någon misstänkt och om offret fått allvarliga eller lindriga skador. Däremot går vi inte in på hur det gick till och vilken typ av tillhygge man eventuellt har använt.
Poliserna ska stå för transparens och inte själv göra en nyhetsvärdering, förklarar han.
– Det är inte polisens uppgift att bedöma hur stort allmänintresse en sak har. Det är viktigt från polisens sida att inte blanda ihop rollerna.
Samma service ska erbjudas
Susanne Hagström Rosenqvist, polisområdeschef för Södra Skåne, har inte hört talas om att poliser skulle agera olika när det gäller relationsärenden. Hon ska se över hur poliserna hanterar den här typen av information till journalister.
– Tanken är att vi ska göra samma bedömningar och självklart erbjuda samma service över hela landet.
