– Normalt söker vi mot våra register för att få en fullständig träff, men det vi gör nu är att ändra sökkriterierna när vi inte får träff till att inte bli lika finmaskigt. Då får vi ut matchningar på förälder/barn eller syskon, säger Ricky Ansell, verksamhetsexpert på NFC.
Genom den utvidgade sökningen har polisen nu också fått ett genombrott i dubbelmordet i Linköping 2004, där 8-årige Mohamad Ammouri och Anna-Lena Svensson, 56, brutalt höggs ihjäl på öppen gata. Polisen har sedan tidigare säkrat så mycket bevis i form av DNA, mordvapen och vittnen att det enda som behövs är en misstänkt gärningsman. Över 2 000 män har topsats utan att det har gett någon träff. Men nu har NFC kunnat ta fram ett 30-tal namn på personer som har en snarlik DNA-profil som den som polisen har säkrat från brottsplatsen.
– Vi hoppas att det här kan leda fram till lagföring i några av de brott där vi har DNA-bevisning, säger Ricky Anstell.
Ett tiotal förfrågningar
Totalt har NFC fått ett tiotal förfrågningar från polisen att göra utvidgade DNA-sökningar. Några av dem kommer från polisregion Syds kalla fall-grupp, där man i nuläget har 45 olösta mordfall från år 1991 och framåt. Totalt rör det sig om 46 personer som har bragts om livet utan att någon ställts till svars. Bo Lundqvist hoppas att det snart kommer ändras.
– Vi har DNA-information i de flesta ärenden men man måste vara lite nyanserad i det där, all DNA som vi hittar på en brottsplats hör ju inte till gärningsmannen. Men just nu genomför vi en inventering av de fall där vi har avgörande DNA-information, säger han.
Polisregions Syds kalla fall-grupp har redan fått svar i ett ärende, men Bo Lundqvist vill inte säga vilka ärenden som finns liggande hos NFC idag.
– Det blir så stora förväntningar då.
Efter den stora uppmärksamheten kring Linköpings- och Billdalfallet undrar många hur stort antal brott polisen nu kommer kunna lösa.
– Man kan inte säga någon siffra eller procentsats, men i princip skulle det vara möjligt att lösa alla ärenden faktiskt. Frågan är kanske mest relevant när det gäller våldtäktsärenden, där finns det ofta DNA som man vet är från gärningsmannen och då är bevisningen väldigt graverande, säger Bo Lundqvist.
”Finns en moralpanik”
Totalt finns omkring 160 000 människor i NFC:s DNA-register. Även om det är ett ganska begränsat antal sett till Sveriges befolkning så är Bo Lundqvist lyrisk över lagändringen.
– Det är en revolution för oss. Samtidigt måste jag säga att det är synd och skam att vi inte har fått det här tidigare. Jag är övertygad om att människor om 50 år kommer att titta tillbaka på oss och tänka ”Vad sysslade de med, varför gjorde de inte det som var uppenbart rätt?”, säger han.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En kritik mot DNA-register är integritetsaspekten. Den kritiken ger inte Bo Lundqvist mycket för.
– Det finns en slags moralpanik som har sinkat utvecklingen. Det är en orimlig diskussion vi har i samhället där vi lovprisar oss själva för att vi är öppna och tillgängliga men här gäller det omvända. Ta PKU-registret till exempel – där finns fyra miljoner människor och det är inte integritetskränkande när det handlar om att spåra sjukdomar. Men det är det när vi ska se om en person kan knytas till ett begånget brott. Jag kan inte förstå varför.
Frågan om polisen ska få tillgång till PKU-registret har legat till grund för en långdragen politisk diskussion som fick sitt slut förra året då en regeringsutredning kom fram till att myndigheten inte skulle få det. Ricky Ansell vill inte lägga någon värdering i beslutet men säger att fler brott hade kunnat lösas om man fått tillgång till registret.
– PKU-databasen består ju av vem som helst och inte bara människor som är misstänkta eller fällda för brott. Det är klart att om man skulle ha hela nationens befolkning och alla som besöker nationen i en databas skulle man kunna lösa upp några brott till, men till vilket pris hade det varit? Det är klart att det spelar roll för integriteten att finnas i en databas, säger Ricky Ansell.
