– Annonserna finns överallt, på eskortsajter, på dejtingsajter. Tjejerna ses som varor och då är det lättast att sälja dem på nätet. Därför är det där vi måste vara. Ibland handlar det om enskilda tjejer som säljer sex, men oftare än man kanske tror handlar det om människohandel, säger Stefan Adamsson.

Fokus på hallickar

Att spåra dem som säljer är oftast ganska lätt. Polisen tar kontakt med en tjej och får sedan en adress. Därefter kan spaningsarbetet börja. Syftet är inte att komma åt säljare, och inte alltid köparna heller, utan framför allt dem som ligger bakom. Hallickarna.

– Det klart att vi även lagför dem som köper, men fokus ligger på att lagföra människohandlarna. Det gör att vi ibland måste spana på en adress i flera veckor innan vi kan göra ett ingripande, trots att vi vet att det pågår sexhandel där.

När Stefan Adamsson började arbeta mot människohandel var det det allra jobbigaste – att de inte bara kunde gå in och avbryta direkt.

– Det var särskilt tufft i början rent emotionellt, att inte gå in när vi visste att det fanns unga tjejer där som utnyttjades.

Server utomlands

Nätet har gjort att det är lätt att få veta var sexhandeln pågår, men har också inneburit att det ibland är svårt att hitta personerna bakom.

– Även om vi utgår från annonserna och spårar bakåt genom ip-adresser till exempel, händer det att vi kommer till en server i ett annat land som kanske har en annan lagstiftning. Då är det svårare att få någon fälld.

”Inte mycket över”

De flesta av dem Stefan Adamsson har mött är unga kvinnor från fattiga östeuropeiska länder. Rumänien, Bulgarien, men också från Ryssland och Balkanländerna. I Göteborg fanns det en period också många kvinnor från Nigeria. Tuffa förhållanden i hemlandet har de gemensamt, och även att de är relativt unga. Liksom att de inte varit förberedda på vad som väntat dem i Sverige.

– Min erfarenhet är att de flesta har vetat på förhand att de ska sälja sex, men de har kanske gått med på en deal där de ska få en viss procent av det sexköparen betalar. Sedan visar de sig att de måste stå för alla kostnader, som hyra, mat, inköp av kondomer. Då blir det inte så mycket över. Dessutom kan de sällan bestämma hur många de ska sälja till eller till vilka. Det händer att en tjej kan ha åtta kunder under en och samma natt.

Prioriteras bort

Köparen kan vara vem som helst. Stefan Adamsson har mött män ur alla samhällsklasser, i åldrar från 16 till 80.

– Det går verkligen inte att säga att det är en viss typ av män som köper sex, för så är det inte.

De senaste fem åren har mellan 520 och 850 personer anmälts för köp av sexuell tjänst, enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå. Samtidigt har det gjorts mellan 80 och 180 anmälningar om koppleri. Stefan Adamsson menar att antalet hade kunnat varit betydligt högre – både när det gäller koppleri och sexköp.

– Det finns väldigt mycket mer att göra, tyvärr.

Han tror dock inte att kriminalisering av dem som säljer sex hade förändrat något. Istället handlar det om vilka brott som prioriteras.

– Här i Väst jobbade vi väldigt fokuserat under ett par år mot människohandel, och det gav tydlig effekt och väldigt mycket kunskap. Det jobbet pågår fortfarande, men inte på samma sätt. Konkurrensen från annan grov organiserad brottslighet har blivit större.

Prostitutionsannonser i form av erbjudanden från så kallade eskorter har ökat snabbt på internet.

– Det eskalerar, vi har sett detta under hela den tid vi arbetat. Annonserna blir också hela tiden allt grövre, säger Anna Sander på organisationen Talita som hjälper prostituerade att rehabiliteras.

En enkel googlesökning på eskorter i Stockholms ger många hundra svar. För några år sedan handlade det om några dussin annonser på någon enstaka sajt. Annonserna har också blivit allt mer detaljerade.

– Vi ser, helt i linje med pornografins utveckling, att kraven på vad en kvinna i prostitution ska göra blir allt värre, säger Anna Sander.

– Det handlar om strypsex, kvinnorna blir kissade på och förnedrade och det är absurt och sjukt, männen kräver mer och mer.

Utsatta för människohandel

På Talita märker man också att en stor del av kvinnorna är utsatta för människohandel, de är inte från Sverige och man försöker hjälpa de kvinnor som vill stanna här genom processen att söka asyl.

Både hos polisens människohandelsgrupp och inom Talita ser man hur nätet ersatt gatuprostitutionen under en rad år och ser hur destruktiva de mekanismer som ligger bakom eskortannonseringen är.

Gunnar Wesslén

Eskortannonserna gör sitt bästa för att utmåla prostitution som en okomplicerad uppgörelse mellan kund och utförare. Men de leder vidare till bordeller där kriminella nätverk med hot om våld håller kvinnorna i ett fast grepp.

– Vi är slavar, berättar Maria från Rumänien.

Maria har tidigare förekommit i artiklar där Dagens ETC rapporterat om prostitution. Hon kommer ursprungligen från Rumänien men har under lång tid levt ett kringflackande liv som tagit henne till flera europeiska länder. En månad i Paris, en månad i Barcelona, en månad i Berlin, en månad i Stockholm… Så fortsätter det. Maria transporteras till nya städer. Besluten fattas över hennes huvud.

”Smutsigt och farligt”

Hon vill inte avslöja detaljer men säger att det är nätverk som kontrollerar den slags prostitution som svensk polis nu genomför uppmärksammade razzior mot.

– Bordellerna styrs av gangstrar.

Maria känner väl till eskortannonserna. Det är så hon säljs när hon kommer till en ny stad, även när hon var i Stockholm förra året.

– Det ska se ut som i filmen ”Pretty woman”, vara sexigt, kännas säkert för männen. Men det finns ingen glamour för oss kvinnor. Det är smutsigt och farligt. Männen kan vara våldsamma, och de som driver affärerna kan vara extremt våldsamma. Om du gör bort dig kan det kosta dig livet, eller i alla fall att du blir misshandlad.

Hur skulle du göra bort dig?

– Vägra ta emot kunder, bli sjuk, försöka kontakta myndigheter. Speciellt det sista varnas vi alltid för.

Vilka är kunderna?

– Alla möjliga. Det går inte att säga. Fula och snygga, arbetslösa och framgångsrika, ensamma och gifta.

Hur mycket tjänade du när du var i Stockholm?

– Det blev ungefär 60 000 kronor på en månad.

Som du fick behålla?

– Ja, det var min andel. Men kunderna betalade väldigt mycket mer så klart, totalt kanske 400 000-500 000 kronor.

Andreas Gustavsson