Polisen mörkade massövergreppen i Kungsträdgården för att inte spela SD i händerna. Det var den första förklaringen som polisen gav till varför övergreppen inte nämnts. Men Varg Gyllander, Stockholmspolisens presschef, delar inte uppfattningen som kommenderingschefen Peter Ågren gav uttryck för i DN i söndags.

– 19 fall av sexuellt ofredande anmäldes i Kungsträdgården. Vi har fått kritik för att vi inte larmat eller berättat om det här, och då har jag försökt förklara för alla intresserade att rent objektivt så var det en lugn tillställning. Har man 170 000 besökare och 19 anmälningar så är det lugnt. Sen förstår jag i dagens kontext, med tanke på det som hänt i Köln, att det ser helt annorlunda ut nu, säger han.

”Fördela skulden”

Inför 2015 års upplaga av We are Stockholm i Kungsträdgården kände både polisen och arrangören till att tjejer ofredats året innan. För att få bukt med problemet tillsattes extra polisresurser och ett hundratal frivilliga utbildades för att kunna hjälpa till. Ett tält sattes upp i Kungsträdgården där besökare direkt kunde polisanmäla brott.

– Vi tyckte att vi hade gjort vad vi kunde. Sedan är utredningsläget oerhört komplicerat när det handlar om stora folkhav där det är svårt att säga vad som faktiskt hänt och det är svårt att hitta vittnen, säger Varg Gyllander.

Troligen är de 19 anmälningarna som gjordes bara toppen av ett isberg. De senaste dagarna har flera tjejer berättat i olika medier att trakasserier och sexuella ofredanden är något de tvingats vänja sig vid i vardagen och att det inte tas på allvar.

Att det är så är inte enbart ett polisiärt problem, menar Varg Gyllander.

– Samhället har inte tagit ansvar för det här. Det är bra att det kommer upp nu, men när det väl tas på allvar har både medierna och polisen agerat lite yrvaket. Jag skulle gärna fördela skulden lite mer, säger han.

I ett internt PM från polisen som DN tagit del av pekas ett femtiotal pojkar med bakgrund utanför Sverige ut som gärningsmän. Men huruvida den informationen är sann eller inte är oklar.

– Det handlar om en underrättelserapport inom polisen där man gör erfarenhetsberättelse, samlar information och där kunniga människor på fältet redovisar vad de ser. Men just för att vi inte vet till 100 procent vad som är sant har vi inte talat om det. Jag är ytterst förvånad över att alla medier plötsligt tycker att det är okej att peka ut en viss etnicitet, säger han.