BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Kommer tvingas leva gömda”
Trots att lagförslaget välkomnas av asylrättsaktivister och frivilligorganisationer riktar nu flera av dem kritik mot dess utformning och menar att den kan få allvarliga konsekvenser även för dem som omfattas av den. Kinna Skoglund är grundare och talesperson för nätverket #vistårinteut säger att de är chockade efter att ha tagit del av regeringens överenskommelse.
– Vi var övertygade om att utvisningarna av de personer som innefattas av förslaget skulle frysas, det vill säga att lagförslaget skulle kompletteras med ett moratorium som innebär att myndigheterna stoppar utvisningarna i väntan på att lagen träder i kraft. Men så blir det alltså inte, polisen kommer att fortsätta att tvångsutvisa människor och nästa planerade plan till Afghanistan kommer att gå i december. Många av de här ungdomarna kommer tvingas leva gömda som papperslösa ända fram tills nästa sommar när lagen börjar gälla. Andra kommer fly till andra europeiska länder och en del kommer kanske försöka ta sitt liv, vilket är fruktansvärt säger Kinna Skoglund.
Hon menar också att datumet den 24 november 2015 samt tiden 15 månader handläggningstid är två faktorer som är högst godtyckliga och bidrar till känslan av att det rör sig som ett asyllotteri.
– Vi i nätverket #vistårinteut tycker att ett mer korrekt datum borde vara den 20 juli 2016 eftersom det var då den tillfälliga utlänningslagen började gälla. Att det just ska vara 15 månaderna är ju väldigt märkligt eftersom en del registrerades först efter tre veckor i Sverige och därför ser det ut som att de fått vänta kortare än 15 månader. Helt plötsligt har man alltså ”tur” om man fick vänta jättelänge på sitt beslut och ”otur” om man hade en handläggare som tog hand om ens asylärende snabbt. Det är slumpartat vem som blir räddad, säger hon.
På Migrationsverkets förvar i Märsta sitter sammanlagt 110 personer i väntan på tvångsutvisning, varav minst tio ensamkommande ungdomar. Helena Lindvall som är volontär på FARR besökte ungdomarna på förvaret i onsdags.
– De mår fruktansvärt dåligt. De upplever det som en slags skenavrättningar när de först får ett datum för resa till Afghanistan av gränspolisen, och sedan tre dagar innan avresa så får de besked att man inte hittat flygbiljett, sedan får de ett nytt datum igen och så fortsätter det, berättar hon.
Regeringens nya lagförslag var det ingen som frågade Helena Lindvall om, och hon ville inte heller ta upp det av hänsyn till ungdomarnas bräckliga psykiska hälsa.
– Det är så känsligt, jag vågar inte väcka en strimma ljus i dem som sedan släcks direkt. Jag tror att de redan vet att även om de ingår i den grupp som lagförslaget rör så kommer de hinna utvisas innan den träder i kraft, de har redan fått sitt tredje och sista avslag.
– De flesta är fysiskt och psykiskt nedbrutna, en pojke berättade att han svettas konstant och inte kan sova på nätterna. Flera av dem säger saker som ”jag vill hellre dö i Sverige än åka tillbaka till Afghanistan”, jag upplever att många av dem är suicida, säger Helena Lindvall.
150 suicidförsök
Enligt nätverket #vistårinteuts egna kartläggning har 124 ensamkommande gjort sammanlagt 150 suicidförsök under 2017, och 13 har fullföljt självmord varav fyra av dem under november månad.
Ana Hagström är forskare vid Institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet och arbetar i ett projekt på uppdrag av Socialstyrelsen med att kartlägga suicid och suicidförsök bland ensamkommande barn och ungdomar upp till 21 år.
– Eftersom vi är mitt uppe i arbetet kan jag inte ge några siffror eller närmare information om vad vi har kommit fram till. Men anledningen till att Socialstyrelsen har begärt den här kartläggningen är ju just för att man har sett en ökning av psykisk ohälsa i den här gruppen. Det som gör det hela lite mer komplicerat är att de personer vars hälsa vi kartlägger ibland saknar svenskt personnummer, och då är den information och hjälp vi får av frivilligorganisationer som arbetar med den här gruppen av stor vikt, säger Ana Hagström.
Tre röster från frivilligorganisationer
Fatemeh Khavari, talesperson för Ung i Sverige:
– Jag har fått massor av samtal efter att förslaget presenterades i måndags, en av dem är en kille som uppfyller alla kriterier men som nu har valt att sluta gå till skolan och tvingas bo på gatan fram tills i sommar då han kan söka om uppehållstillstånd igen. Jag tycker att det finns problem med lagförslaget, men samtidigt är det ett steg i rätt riktning. Det känns som att regeringen bryr sig mer om att det ska bli ”rätt” byråkratiskt och mindre om det faktiska skyddsbehov som alla ensamkommande från Afghanistan har, oavsett när de kom hit.
Sanna Vestin, ordförande Flyktinggruppernas Riksråd:
– Enligt regeringen skulle det nya lagförslaget omfatta en grupp på mellan 8 000–10 000 personer, det vill säga de som uppfyller samtliga kriterier. Den frågan som inte ställdes på presskonferensen i måndags var hur den här gruppen överleva vintern. Det handlar om tusentals personer som fått avslag och som därför varken har rätt att arbeta, får hjälp med bostad eller socialbidrag. De förväntas alltså leva som papperslösa fram till sommaren 2018.
Alexandra Segenstedt, migrationsexpert på Röda Korset:
– Jag har dubbla känslor inför det nya lagförslaget, som ju egentligen bara är en överenskommelse än så länge. Det är positivt att det kommer att finnas möjlighet för en del att söka uppehållstillstånd igen och få stanna för att studera i Sverige. Men vi möter just nu mycket oro och förvirring hos många ensamkommande – både de som kan komma att omfattas av förslaget, de är rädda för att hinna utvisas innan lagen träder i kraft, och de asylsökande från Afghanistan som kom efter den 24 november 2015 vilka vi menar har ett reellt skyddsbehov gentemot Afghanistan. Oavsett om de kom hit innan eller efter 24 november 2015 har de alla ett reellt skyddsbehov. Så lagförslaget löser inte grundproblemet, helt enkelt.
