Varje år mördas minst en kvinna i månaden av en man som de har eller har haft en relation med. I många fall sker morden efter flera års hot och våld. Det är inte ovanligt att kvinnan har polisanmält mannen tidigare eller att han har kontaktförbud. Ofta har hon varit i kontakt med social­tjänsten och sjukvården.

Så är det inte i Lenas fall. Alla omkring henne som polisen pratat med har en positivt intryck av den misstänkte mördaren och parets relation.

Olga Persson, förbundsordförande för Unizon, som samlar över 100 kvinno- och tjejjourer i Sverige, säger så här:

– Många kvinnor har inget behov av att berätta privata detaljer för andra människor, det har vi svårt att se i vår narcissistiska samtid. Det betyder inte att de ska få mindre hjälp av rättsväsendet. Vi vet också att många har svårt att definiera ens för sig själva vad de är med om. En del av våldsbeteendet är att få kvinnor att tvivla på vad de känner, få dem att tro att de har fel och att ingen kommer att tro dem. Det är inte så svårt att sätta sig in i varför hon inte sagt något tidigare, säger Olga Persson.

Textmeddelanden mellan dem under de två dagarna innan mordet visar också att relationen inte varit så bra som den verkat. Hon skriver att hon är trött på hans drickande, lögner, svek och elakheter.

Lena ägnar juldagen åt att göra ärenden med bilen. Hon besöker bland annat sin dotter. Men hon får inte vara ifred. Meddelandena från Mats kommer i en strid ström. Ömsom kärleksfulla och vädjande, ömsom aggressiva. Klockan 21.17 får hon ett meddelande som gör henne rädd. Det står ”Skall du använda din livlina o ringa en vän, så är det nu du ska göra det.”

Juldagen 21.18

Lena ringer polisen. Hon har låst in sig i sovrummet och gråter. Hon säger till larmoperatören att hon är jätterädd. Hon berättar att han har tillgång till vapen och att han har hotat henne.

SOS skickar en patrull som är på plats hos Lena efter drygt en halvtimme.

Mord i nära relationer kommer sällan som en blixt från klar himmel. Det säger Magnus Lindgren, generalsekreterare för stiftelsen Tryggare Sverige. Stiftelsen har kartlagt flera fall och det finns flera gemensamma strukturer och mönster. I Lenas fall finns det flera varningssignaler.

• Han var jaktintresserad och hade tillgång till vapen.

• Hon hade precis bett honom att flytta ut, separationer är en tydlig riskfaktor.

• Han hade uttalat hot mot henne.

• Han är svartsjuk och har övervakat hennes telefon. Senare visar det sig också att han har installerat två övervaknings­kameror i hemmet.

Men för att få reda på allt detta krävs det att polisen ställer frågor om huruvida det förekommit våld tidigare, att man gör slagningar på den misstänkte i polisens register, tar reda på om personen har tillgång till vapen, om kvinnan har fört dagbok som kan styrka det tidigare våldet.

– Ofta finns det mycket information att få i samband med en anmälningsupptagning och ett första förhör, men det bygger på att man ställer de här frågorna, säger Magnus Lindgren.

Olga Persson säger att bara det faktum att hon ringde polisen i sig är en stark varningssignal.

– När kvinnor ringer polisen så är det alltid ett allvarligt läge, med tanke på att de allra flesta inte anmäler. Så när man akut ringer polisen är det alltid ett läge där polisen måste säkra kvinnan under vilka omständigheter som helst. Det är ett av våra absoluta krav. Hon måste flyttas från platsen och skyddas, säger Olga Persson.

Hemma hos Lena är klockan strax efter tio på kvällen och poliserna förbereder sig för att åka. De skriver ingen anmälan eftersom de anser att hotbilden inte kan bekräftas.

Olga Persson och Magnus Lingren menar att det finns en sak till som polisen borde ha gjort där och då. Sökt den misstänkte mannen.

– Vad vi har kunnat se kontaktade de inte förövaren. Det är obegripligt. Om en människa ringer polisen och berättar att någon är hotfull och våldsam och att du är rädd för ditt liv. Då är det obegripligt på väldigt många olika sätt att han inte konfronteras, säger Olga Persson.

Juldagen 22.13

Bilder från övervaknings­kameran visar att Lena sätter sig i soffan med mat och dricka. Polisen har just lämnat platsen. Innan de åker drar Lena ner gardinerna i vardagsrummet. Polisen som har gjort analysen av övervaknings­filmen har skrivit i sin rapport att hon ”Ser avslappnad ut”.

Men Olga Persson på Unizon är inte lika säker.

– Du ringer ju inte polisen för att prata av dig. Jag tycker det är svårt att tänka på hur hon kände sig när polisen åkte därifrån utan åtgärd. Hur ska du våga ringa igen utan att känna dig dum? Du förstår kanske inte heller fullt ut vad som har hänt. Det är svårt att ta in all information när du är så rädd som hon måste ha varit, säger hon.

Efter mordet inleddes en förundersökning om tjänstefel mot poliserna som varit på plats, men det lades ner i mars. Enligt poliserna ska Lena ha sagt att hon inte var rädd. Men Olga Persson anser inte att poliserna skulle ha lämnat henne, oavsett vad hon sa.

– Polisen måste våga klampa in och säga ”vi upplever det här som en farlig situation, du kommer att behöva bo hemifrån några dagar”, säger hon.

Både Olga Persson och Magnus Lindgren menar att problemet ligger hos polis­ledningen.

– Du som chef måste vara tydlig med att det här är frågor som du tar på allvar, och det sker fortfarande inte, säger Magnus Lindgren.

Han är tidigare polis och enhetschef med ansvar för våld i nära relationer vid polisen i Uppsala. Han säger att polisen Sverige var på rätt väg under en period, men nu har det gått åt fel håll igen.

– Vi var på gång inom svensk polis och började jobba evidensbaserat med strukturerade hot- och riskbedömningar. Om någon anmäler ett hot ska den inte lämna stationen förrän en initial bedömning är gjord. Men idag ser jag inte någon utveckling inom polisen när det gäller det arbetet vi var på gång med. Det är snarare en backlash, säger han.

Juldagen 22.16

Mats loggar in på övervakningskameran och ser att Lena sitter ensam i soffan. Strax därefter sätter han sig på sig cykel och trampar mot hennes hus. När han kommer fram går han till garaget och förbereder sitt vapen.

Juldagen 22.57

Lena hör någonting utanför huset. Hon ringer sin äldsta son och frågar om det är han som är utanför. När han säger nej konstaterar hon att det måste vara Mats. De lägger på luren.

För andra gången den kvällen slår Lena numret till polisen.

Två minuter senare skjuts hon till döds. Vid 23.01 stannar stegräknaren i hennes telefon.

Fotnot: Lena och Mats heter egentligen någonting annat