Straffen för vapenbrott skärptes så sent som förra året, men den senaste dödsskjutningen i Biskopsgården har åter fått upp svenska vapenlagar på dagordningen. Bland annat har Göteborgs kommunalråd Anneli Hulthén (S) förklarat att hon vill se skärpta vapenlagar.

Men enligt polisen och doktoranden Amir Rostani är detta en tandlös åtgärd.

– Det fungerar absolut inte med skärpta straff. Det är som att straffa folk som kommer till akutmottagningen. Hårda straff är bara ett sätt att enkelt visa politisk handlingskraft, säger han.

Problemet med gängkriminalitet, förklarar han, är att den har sin grund i en förening av sociala problem. En del handlar om människor som vill göra karriär genom att begå brott. En annan del består av människor som inte ser någon annan väg ut.

– Det enda som skulle fungera skulle vara att man från politiskt håll gick ut och sa att vi inte ska ha någon gängkriminalitet och sedan agerade därefter med handfasta politiska förändringar. Just nu säger man det, men gör inget och det är som att säga att man inte vill bli sjuk, men fortfarande lever ohälsosamt, säger Amir Rostani.

Amir Rostani menar att situationen är svårare än någonsin. Han tror dock att det går att få rätsida på problemen genom långsiktiga satsningar på ungdomar i ett tidigt skede. Han menar att det rör sig om investeringar som samhället får tillbaka.

– Långsiktigt måste vi slå undan rekryteringsbasen så att klicken som begår brott är så liten som möjligt. Repressiva åtgärder i form av straff är en del, men inte hela lösningen. Vi måste erbjuda en väg ut, proaktiva lösningar.

”Otroligt pessimistisk”

Kriminalreportern Johanna Bäckström Lerneby är mer uppgiven. Hon har följt killarna i gängen sedan de var 15 år gamla.

Hon blev inte ett dugg förvånad av skjutningarna.

– Jag förstår inte hur man kan prata om det här som att det är första gången. Det är inte första gången som de skjuter på en plats där det inte bara är kriminella som vistas, säger hon.

För Johanna Bäckström Lerneby är det självklart: orsaken till våldet är social.

– Det jag ser är ett fattigdomsproblem, det är så jävla eländigt i de stadsdelarna. Extremt stor arbetslöshet och extremt höga sjukskrivningstal. Varje gång jag är ute i förorten ser jag det här och blir otroligt pessimistisk. Om jag bodde där skulle jag göra vad som helst för att flytta därifrån, jag hade letat efter ufon för att ta mig därifrån, säger hon.

Ser du någon lösning?

– Jag är pessimistisk. Det är alltid så mycket snack om till exempel fritidsgårdar hit och dit, det blir så absurt när man pratar fritidsgård för ett gäng superkriminella i 25-årsåldern. Vill vi ha dem på en fritidsgård? Nej det vill vi ju inte.