Polisen Jenny Eriksson i Umeå blev förra våren förbjuden av sin arbetsgivare att fortsätta engagera sig ideellt för våldsutsatta kvinnor. Det eftersom polismyndigheten ansåg att föreningsverksamheten hon ägnade sig åt kan påverka hennes opartiskhet som polis samt skada allmänhetens förtroende för myndigheten. Polisförbundet har drivit ärendet till Arbetsdomstolen, där huvudförhandlingen inleds på torsdag.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Facket står bakom mig till hundra procent och mina ombud säger att de aldrig skulle driva ett sådant här mål till Arbetsdomstolen om de inte trodde att vi skulle vinna, säger Jenny Eriksson.
Förutom stödet från Polisförbundet har Jenny fått ett omfattande stöd från allmänheten efter att media skrivit om fallet.
– Det betyder otroligt mycket för mig. På sätt och vis kan jag hålla med om det som många ur allmänheten ger uttryck för, att fler – inte färre – poliser borde engagera sig i den här frågan – som är ett gigantiskt samhällsproblem.
Har själv varit utsatt
Jenny Eriksson har själv levt i ett förhållande där hon utsattes för våld och berättar att det först var när hon träffade en kvinna som befann sig i samma situation som hon förstod vad det handlade om och lyckades ta sig ur det.
– Någon som inte själv har upplevt det har svårt att förstå hur det fungerar. ”Varför gick du inte bara om det var så hemskt?”, är en klassisk kommentar som man ofta får höra. Då har man inte begripit det här att man som utsatt går igenom en lång normaliseringsprocess, som gör att våldet till slut blir till något naturligt och normalt, säger hon.
För att stötta och hjälpa andra kvinnor som befann sig i samma utsatthet startade de tillsammans den ideella föreningen Hand i hand för kvinnofrid, i Umeå.
– Det var ett helt omvälvande möte då jag till slut träffade någon som förstod. Det är därför vår förening finns, för att vara den där första kontakten. Vi är ingen professionell kvinnojour, men att ta kontakt med en sådan kan upplevas som ett väldigt stort steg att ta. Vi är vanliga kvinnor och medmänniskor som själva varit utsatta för våld i nära relationer, säger Jenny Eriksson.
Är ansiktet utåt
Föreningens verksamhet är uppdelat på tre ben: att driva opinion och lyfta frågan om våld i nära relationer, regelrätt jourverksamhet samt gruppträffar och stödsamtal. Eftersom Jenny Erikson är polis och därmed har anmälningsplikt för misstänka våldsbrott även på sin fritid, ägnar hon sig som ordförande enbart åt att vara ansiktet utåt och att lyfta fram frågan i samhällsdebatten. På så vis undviker hon att få allt för mycket kännedom om misstänkta gärningsmän.
– Om jag som polis får kännedom om att ett brott har begåtts måste jag upprätta en anmälan som sedan ska utredas. Under utredningen är det sedan såklart helt avgörande att som polis kunna vara opartisk. Det är därför jag har tagit den här rollen, säger Jenny Eriksson.
Polisområdeschefen Lars Wahlbergs farhågor om att hon som tjänstgörande polis skulle kunna komma i kontakt med en misstänkt förövare, som känner igen henne från föreningsverksamheten, menar hon är ogrundade.
– Det de hakar upp sig på, att vi hjälper kvinnor i pågående brottsmål, stämmer inte. Och att jag som ordförande skulle kunna stöta på och känna igen en gärningsman är bara löjligt. Eftersom jag är bortkopplad ifrån själva jourverksamheten är risken obefintlig, säger Jenny Eriksson.
”Mycket som står på spel”
Lars Wahlberg, polisområdeschef i Västerbotten, menar att han i dagsläget inte har någon formell syn på målet i fråga.
– Ärendet ska nu prövas av Arbetsdomstolen, men de har ju redan fattat ett interimistiskt (ett tillfälligt, reds anm) beslut om att Jenny ska få fortsätta med sitt ideella engagemang. Jag ser det inte som särskilt dramatiskt. Vi får förhålla oss till det som de kommer fram till. Det hypotetiska problem som föreligger är om Jenny Eriksson träffar en misstänkt gärningsman i tjänsten, säger han.
Inför huvudförhandlingen som inleds i Arbetsdomstolen är Jenny Eriksson nervös. Hon har arbetat som polis i tretton år och trivs bra i yrket, men hennes ideella engagemang med att hjälpa våldsutsatta kvinnor väger ändå tyngre.
– Det är mycket som står på spel för mig. Om jag förlorar, vad händer då? Mitt yrke betyder otroligt mycket för mig, men att hjälpa våldsutsatta kvinnor betyder i och med min egen bakgrund mer. Då blir jag tvungen att lämna mitt drömjobb, för jag kommer inte att lämna min förening, avslutar Jenny Eriksson.
