Kvadratmeterpriset per månad för Marias lägenhet är ungefär 50 kronor högre än snittet i Uppsala. För 7 000 kronor hyr hon en liten tvåa som har delats av från värdens bostadsrätt. Fast i pappren står en annan siffra.
– I kontraktet vi har står det 6 000, när hon höjde priset en dag var det bara muntligen. Hon sade att elkostnaderna var för höga och att det var därför.
Vågar inte ställa krav
Just då bodde en papperslös familj hos Maria, och eftersom hon fick intrycket av att det fanns ett dolt hot om uppsägning – även om hon får ha inneboende och det är fullt lagligt att ha gömda personer hos sig – så vågade hon inte säga emot.
– Det är rent allmänt så att jag inte känner att jag vågar ställa några krav eller fråga om vilka villkor som finns, berättar Maria.
Att bo här är ju ändå att slippa flytta runt, vilket hon också har provat på i Uppsala.
– Det är väldigt tröttande att hålla på att leta bostad hela tiden.
Vad tänker du om att den här personen antagligen tjänar en hel del pengar på dig?
– Det är klart att det känns orättvist. Jag skulle gärna lägga mina pengar på annat än på henne.
Den mellanmänskliga dynamiken när en är så mycket mer beroende av den andra blir också svår att hantera, tycker Maria.
– Hyresvärden uttrycker ju hela tiden att hon är snäll, att hon har låg hyra i förhållande till andra och till vad hon hade kunnat ta. Hon vill att jag ska känna mig tacksam för det.
Vad gör du om hon plötsligt höjer hyran en tusenlapp till?
– Då måste jag nog flytta. Redan nu har jag inte så mycket pengar över.
Har du någon förståelse för de som gör så här?
– Jag antar att hon inte har jättehög inkomst själv och att detta är ett extra tillskott i ekonomin. Det är ju det som är knepigt med privatpersoner som värdar, jag skulle vilja slippa avgöra vad som kan vara skäligt.
Ännu svårare
Och trots allt är hon ju någonstans priviligierad i förhållande till de som har det ännu svårare på bostadsmarknaden, säger Maria. I det här fallet var det till och med uttalat att hon inte hade fått hyra om hon inte var ”svensk”.
– När jag ringde på annonsen på Blocket var det bara ”har du ett jobb?”, ”är du svensk?”, ”okej, vill du ha lägenheten?”. Det känns hemskt att folk till exempel kan vara så här rasistiska utan att man vågar säga emot. Jag känner att jag måste vara på god fot med henne.
Fotnot: Maria heter egentligen någonting annat.